Kaos i skolan när lärare inte kan prata svenska!

Av | 14 april, 2018
Går att läsa på Aftonbladet debatt igår en artikel som borde väcka uppseende vart den än kunde läsas. Den är skriven av en lärare som vill vara anonym. Att läraren vill vara det förstår nog alla när de läser debattartikeln.
Den börjar såhär: “Kaos i skolan när lärare inte kan prata svenska.
Lärare: Snabbspåret slår hårt mot oss som jobbar i utsatta områden.
 
Jag arbetar som lärare i ett område som polisen definierar som ett av Sveriges 15 särskilt utsatta områden. En del av Sverige som har svårt att rekrytera behöriga lärare.
Regeringen försöker hitta olika lösningar för att tillgodose behovet av behöriga lärare, där en lösning är att utbilda lärare från andra länder med hjälp av det så kallade snabbspåret: ULV, utländska lärares vidareutbildning. Utbildningen kan som mest motsvara två års studier. För att få ansöka måste läraren ha behörighet motsvarande Svenska 3. Vi har fått två härliga och trevliga kollegor med höga ambitioner, och som har fått lärarbehörighet via snabbspåret. Deras grundkunskaper eller personligheter är det inget fel på, snarare tvärtom, men de har stora brister i det svenska språket.
Lärarnas språkbegränsningar leder till att eleverna inte förstår vad de ska göra och i många fall mynnar lektionen ut i kaos. Vi kollegor försöker att stötta och hjälpa till så mycket vi kan, men det skapar en ohållbar situation då alla också har sina egna arbetsuppgifter som blir lidande.
Hur kan universitet släppa igenom dessa studenter trots deras undermåliga svenskkunskaper? Kan det vara en ekonomisk fråga för universitetet? För det kan väl inte vara så att våra universitet tror de gör en bra samhällsinsats?
 
Jag är väldigt orolig för att snabbspåret kommer att innebära att det är de särskilt utsatta områdena som i första hand kommer att ta emot dessa lärare eftersom det är svårt att rekrytera lärare hit. Det är just i sådana områden vi behöver ha de lärare som har störst möjlighet att utveckla elevernas svenska. För att öka viljan att söka till de här områdena ska lönerna givetvis vara högre än på skolor i andra områden. Naturligtvis står det skolor fritt att anställa eller inte anställa en behörig sökande lärare, men om det endast finns en behörig sökande, om än med bristfälliga kunskaper i svenska, så är valet ganska givet. Vad ska rektorerna annars göra?
Jag undrar hur de ansvariga har tänkt och om man har gjort en riskbedömning kring beslutet att starta ett snabbspår för lärare. Finns det överhuvudtaget någon tanke kring vad som kan hända med elever som undervisas i en svensk skola varje skoldag i tre år av lärare som har stora brister i det svenska språket?
 
Hur ska sjuåringar lära sig att läsa om läraren inte kan uttala bokstavsljuden rätt? Hur ska de lära sig att skriva om läraren inte behärskar stavning eller de grammatiska reglerna? Hur ska de lära sig nya ord och begrepp om läraren själv inte behärskar dem? Det slutar med katastrof.
Jag har en känsla av att vårdnadshavare i områden som inte tillhör de ”särskilt utsatta” skulle protestera högt om deras barn fick en lärare som inte kunde uttrycka sig så att alla elever förstod. Ett bättre sätt att utnyttja dessa lärares kunskaper vore att anställa dem som studiehandledare. En annan form av stöd skulle kunna vara att de arbetar som resurslärare i några år för att utveckla det svenska språket. För detta skulle det behövas extra pengar till skolor i särskilda utsatta områden. Våra elever behöver mycket träning i det svenska språket. För en del av dem är skolan den enda platsen där de får tillfälle att höra, tala, skriva och läsa svenska. Det är ett stort svek mot eleverna att låta dem undervisas av lärare med undermåliga svenskkunskaper.
Vilket ansvar tar våra politiker och universitet i den frågan?
Som lärare med stort engagemang får man ont i magen när regeringen gör val som hela tiden påverkar de mest utsatta skolorna med sina konstiga beslut.”
 
Att inte de kommunala skolorna sätter elevernas inlärning högre än vad de gör det är förunderlig.
Eller är det kanske så att i sin iver att få Löfvenregeringens politik till skott att de helt enkelt inte förstår vad de ställer till med?
Man kan bara hoppas att experimentet med dessa “snabbspår” får ett snabbt slut och att behöriga lärare får ta över undervisningen för hur än motiverade och med hur höga ambitioner de än må ha så är det viktigaste att de kan det svenska språket och kan undervisa med det för annars så är skolorna i sådana svårrekryterade områden.
För annars kommer det att bli ytterst svårt att uppnå de kraven regeringen själva ställt där det är dags för ordning och reda i skolpolitiken och att vända resultaten i skolan och alla barn ska få en ärlig chans i skolan. Alla elever ska få den tid och det stöd de behöver av sina lärare.
 
Att i skolan ska alla elever, oavsett bakgrund, lära sig så mycket som möjligt och utvecklas som aktiva samhällsmedborgare. Utbildning ska vara en möjlighet för alla under hela livet. Så skapas förutsättningar för det livslånga lärandet. Jag tror på en jämlik skola med fokus på kunskap och bildning. Samt att alla elever ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning.
Det går knappt ihop om skolorna anställer lärare som inte kan det svenska språket så bra att de kan undervisa med det och i det, då hjälper inte alla höga ambitioner regeringen och skolverket än må ha för då blir det bara pannkaka av alltihop.
Så det är bara för politikerna och tjänstemännen både inom regeringen, skolverket och kommunerna att göra om och göra rätt, allt annat är och blir ett fiasko.
 
Göran Walther
 
https://www.aftonbladet.se/a/6nK8OQ
https://nyheteridag.se/utlandska-larare-som-inte-kan-svenska-ska-lara-barn-spraket-anonym-larare-slar-larm/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *