The Deep State – hur PK-vänstern kidnappade Sverige

av | 25 juni, 2018

“Dagens måsteläsning levereras av Lars Hässler. Om “the Deep State” och den svenska socialdemokratins fasta grepp om den verkliga makten.” 

Helena Edlund

Termen ”The Deep State” härstammar från USA där flera författare och politiker anser att det finns vissa inflytelserika personer som sitter på höga poster – inom administrationen, militären, underrättelseorganen och storfinansen – och som sitter kvar som en skuggregering oavsett vad den rådande administrationen/presidenten tycker. Dessa är då i stånd att fördröja eller förhindra nya politiska beslut, de kan så att säga överleva tills dess att en ny administration kan ta vid. Det finns flera böcker i ämnet, t ex ”The Deep State: The Fall of the Constitution and the Rise of a Shadow Governmentav” av Mike Lofgren.

I Sverige har vi också en ”Deep State”, nämligen den socialdemokratiska nomenklaturen. Dess medlemmar sitter i flera statliga organ där de kontrollerar utnämningar, bidrag till ideella organisationer, på vissa universitet, Svenska kyrkan, SIDA, fackföreningarna och inom polisen och domstolarna. Även nätverket Hilda och Ruben, bestående av medlemmar inom Advokatsamfundet och höga jurister inom rättsväsendet, kan räknas dit även om de inte direkt är ett socialdemokratiskt nätverk. Hilda och Ruben har ett avgörande inflytande vilka som ska utses till höga domarposter.

Exempel på civilsamhällesorganisationer som uppbär frikostiga bidrag från ”staten” är Tro och Solidaritet, Concord (finansieras av Sida), Islamic Relief, IOGT NTO, Forum Syd, Diakonia, Kulturföreningen Tellus, Palestina-grupperna i Sverige, Riksteatern, Svenska muslimer för fred och rättvisa, och diverse andra organisationer.

Den svenska ”Deep State” med dess ledande personer har skickligt kartlagts av socialdemokraten och f d underrättelseofficeren Johan Westerholm på hans intressanta och initierade blogg Ledarsidorna.se. Han kallar de egentliga tolv makthavarna för “The Dirty Dozen”, som är ständigt närvarande som en osynlig järnnäve. Bland dessa finns konstigt nog inte statsministern eller medlemmar i regeringen. Många är nära vänner eller till och med gifta eller sambos. Det är dessa 12, och andra mindre betydande makthavare, som nu planerar för reträttposter inför en trolig valförlust. Enligt Westerholm pågår ett intensivt arbete i hela regeringskansliet och på UD, att frigöra ambassadörs- och chefstjänster som kan tjäna som reträttpositioner. Ett antal f d statssekreterare och andra politruker har redan placerats i den offentliga sektorn, respektive internationella organ, där de kan överleva med höga löner tills de eventuellt kan komma tillbaka till köttgrytorna.

Den personen med mest inflytande i den socialdemokratiska s k djupa staten anser Westerholm vara Carin Jämtin, f d biståndsminister och partisekreterare och nu GD för Sida. Det var hon som lät anordna en två veckor lång politikerutbildning för Stefan Löfven på SSU:s kursgård Bommersvik, dvs indoktrinera honom om hur politiken skulle utformas. Det var även Jämtin som handplockade Emma Lennartsson (ingår ibland de 12) till chef för Löfvens stab, dvs hans statssekreterare.

Andra tungviktare, åter igen enligt Westerholm, är Carina Persson, VD för Campus Bommersvik, dvs SSU:s kursgård. Hon råkar även vara sambo med LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson.

En annan person är Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan och anställd i Forum. Ardin var kurskamrat med Ibn Rushd när de gick Bommersviksakademin och hon är även vän med förbundsrektor Omar Mustafa och Rashid Musa, idag ordförande för Sveriges Unga Muslimer. Mest känd, eller ökänd, är Ardin dock som den kvinna som anmälde Julian Assange för våldtäkt (efter att de efteråt druckit kaffe och han bott kvar hos henne).

En mycket inflytelserik person bland de 12 är Ulf Bjereld. Som många av dagens socialdemokrater har han en bakgrund i Kommunistiska partiet marxist-leninisterna (revolutionärerna) (KPML(r) och i Ship to Gaza. Som professor vid Göteborgs Universitet och ordförande för socialdemokrater för Tro och Solidaritet och adjungerad i Socialdemokraternas verkställande utskott sitter han även (hör och häpna) som ordförande i nämnden som fördelar de statliga forskningsanslagen, dvs till bl a hans egen organisation. Som om inte det vore tillräckligt jäv är han även regeringens utredare av statsbidrag till trossamfund som Tro och Solidaritet. Bjereld är gift med Marie Denkert, f d vänsterpartist, med bland de 12 och som bl a är professor vid Göteborgs universitet.

På UD sitter Annika Söder, en av de 12, och kabinettsekreterare. Hon är troligtvis hjärnan bakom Sveriges utrikespolitik. Söder har bland annat arbetat med FN-frågor, EU-frågor, säkerhetspolitik i olika chefspositioner. Hon är gift med diplomaten och f d ambassadören Anders Bjurner. Söder har bl a sett till att Åsa Regner fått en reträttpost hos UN Women och Ulrika Modéer hos UNDP (efter att UD höjt anslagen kraftigt).

Wanja Lundby Wedin, LO:s ordförande från 2000 till 2012, behöver ingen närmare presentation förutom att hon idag är första vice ordförande i svenska kyrkans kyrkostyrelse. Därmed knyts svenska kyrkan ihop med bland annat socialdemokraternas Tro och Solidaritet. Så mycket för separationen mellan stat och kyrka som socialdemokraterna genomfördes år 2000.

Ytterligare två personer bland de 12 bör nämnas. Anders Ygemans närmaste medarbetare, Johan Sjölander och hans sambo Emma Lennartsson, som redan nämnts, var Löfvens f d statssekreterare. Johan Sjölander kommer från ABF och är medlem i Stockholms arbetarekommun. Paret lär ha ett avgörande inflytande inom partiet.

Slutligen bör även partiets ”grand old man” Pierre Schori nämnas bland de 12. Han har bl a varit biträdande utrikesminister, ledamot av Europaparlamentet och chef för Sveriges FN-representation i New York och har alltid stöttat revolutionära regimer som Kuba, PLO och Polisario. Han bedöms, enligt Westerholm, vara Margot Wallströms förebild och Annika Söders mentor.

Det som beskrivits ovan är den svenska varianten av ”The Deep State”, en stat i staten, som lyckats kontrollera landet med utnämningar, jobb, bidrag och bakom kulisserna agera mer eller mindre utan offentlighetens insyn. Nu när ett maktskifte eventuellt är på gång i september får framtiden utvisa om de lyckas behålla sitt järngrepp om den svenska byråkratin och utrikespolitiken.

Lars Hässler

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *