Migrationsverket följer domstolarna – när de själva vill.

av | 1 september, 2018

I korthet: EU-domstolen har inte fått in en förteckning från Sverige, över ’säkra ursprungsländer’ som man för länge sedan kommit överens om att göra och som tydligen någon tjänsteman i Sverige missat att ställa samman. Vi kan fråga oss 1. Hur det kommer sig, och 2. Varför man inte letar rätt på den klanten, som nu kommer kosta oss mångmiljonbelopp i ytterligare uppehälle och legala processkostnader? En fråga 3. är varför det är nödvändigt att tvärstoppa en effektiv process på grund av en teknikalitet? Att runda domstolen fram till dess man snabbehandlat och fixat till listan, känns ju som en fullt möjlig processgång. Så gör andra EU-länder, och så gör vi när vi själva anser det befogat. Detta är en verklig kuggfråga, när man betänker att Migrationsdomstolen samtidigt arbetar för högtryck med alla ansökningar avseende den av allt att döma olagliga Gymnasielagen. En lag som av två underrätter dömts ut som rättsvidrig och bara väntar på att bli utdömd även av överrätten.

*

Den olagliga ‘Gymnasielagen’

Sedan regeringen började tala om ’tuffa tag’ för att skärpa till den galopperande massinvandringen har vi under våren genomlidit en synnerligen upprörd debatt om de afghanska ”gymnasieflyktingarna”, som av outgrundliga skäl ansetts förtjäna gräddfil in i det svenska bidragssystemet. Trots uppgifter som visar att den förkrossande majoriteten är myndiga män, varav de flesta levt i fredliga förhållanden i Iran innan de lockades till Sverige, så har S-Mp-regeringen och C känt ett tvingande behov att ge dem möjligheter att stanna – med alla prioriteringar som det innebär till nackdel för sant behövande flyktingar, men också för svenska fattigpensionärer och de skolungdomar som nu ska dela både budget och klassrum med en grupp ytterst krävande elever.

Att göra rätt i sak: en pragmatisk och moraliskt korrekt lösning

Det står klart för alla och envar att regeringens agenda inte är det minsta ’tuff’ utan den rakt motsatta, fegt ryggradslös och utan moralisk kompass. Än värre är att lagen som man slaviskt följer på Migrationsverket ansetts vara olaglig av två domstolar och just nu väntar på att överprövas för att med ett prejudikat tas helt ur bruk. Att bortse från underrätternas bedömning är ren obstruktion och aktivism. Ett negativt prejudikat är i det här fallet så sannolikt att positiva beslut fattade enligt lagen framstår som rena formaliafel – med ytterst allvarliga konsekvenser för det svenska samhället: upp till 4000 av de 9000 ’flyktingarna’ bedöms kunna slinka in felaktigt. En betydligt lämpligare hantering under rådande omständigheter vore förstås att lägga ärendena på hög i avvaktan på detta avgörande; man behöver bara dra ned på tempot så löser sig saken på ett fullt korrekt sätt i slutänden. Pragmatiskt och i praktiken nödvändigt, eftersom det är omöjligt att överpröva verkets beslut i de fall man säger ja på grund av lagen. Bara det faktum att lagen tog sig igenom riksdagen borde föranleda att berörda riksdagsledamöter ställdes till ansvar för regelvidrig aktivism – eller att ny lagstiftning gör det möjligt att i framtiden förhindra att liknande lagtrots från vår högsta församling upprepas.

Listan som saknas. Varför? Vems är felet? Hur gör vi nu?

EU-domstolen har nu förbjudit Sverige att genomföra omedelbara avvisningar. Det innebär en betydligt krångligare rättsprocess med överklaganden som trolig följd, liksom betydligt längre uppehållstider och –kostnader. Domen baseras på en ren formalitet: av någon anledning har Sverige inte inkommit med en formellt nödvändig förteckning avseende de ursprungsländer som vi anser säkra. Varför? Varför i hela fridens namn har man inte det? Den cyniskt lagde skulle kunna få för sig att det beror på rent avsiktligt sabotage… och att politiska icke rumsrena motiv ligger bakom; ministerstyre eller tjänstemän med en röd politisk agenda. Varför pågår då inget räfst- och rättarting; en jakt på den ansvarige? Varför gör man inte en stor sak av hur denna enorma klantighet har kunnat ske? Svaret är naturligtvis: av samma skäl. Den politiska agenda som styr Migrationsverket och regeringen är ju densamma som styr svensk media. Mycket talar för att flera på Migrationsmyndigheten kan anklagas för aktivism och förtjänar att prövas enligt reglerna för tjänstemannaansvar.

Det enda konsekventa: fel i sak i båda fallen.

Och det som upprör mest är faktiskt den uppenbara inkonsistensen: i det ena fallet anser man sig tvingad att slaviskt följa ett domslut trots att en teknikalitet är orsaken, i det andra bryr man sig inte om att rättsinstanserna dömt ut den lag man följer. Det finns en enda linje i detta: se till att göra det sakligt felaktiga som kostar Sverige mest.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

http://www.dagensjuridik.se/…/migrationsverket-falls-i-eu-d…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *