Joakim Lamotte: Jag är förbannad så att jag kokar just nu.

av | 9 oktober, 2018

Main stream media skiljer (igen) på folk och folk. Det finns tydligen enligt dem  “riktiga” journalister och “swishjournalister”. Och oss “swishare” är det tydligen inte så noga med.

För några minuter sedan blev jag uppringd av radioprogrammet ”Medierna” i P1.

Det är ett program i Sveriges Radio som handlar om medier och journalistik. Därför är min första tanke givetvis att de vill prata med mig om alla dödshot och bombhot som gör att jag inte kan leva ett normalt liv längre.

Jag gissar att de vill göra ett reportage om hur det fria ordet är under attack i Sverige när oberoende journalister som jag själv dagligen blir hotade med målet att skrämma oss till tystnad.

Jag tänker att journalisten från Sveriges Radio skall fråga hur jag och min familj mår efter att under flera veckors tid fått ta emot hot med budskapet att jag, min fru och mina barn ska slaktas, våldtas, skjutas och sprängas till döds om jag inte slutar med min journalistik.

I min enfald inbillar jag mig även att hon kanske ska beklaga att jag som journalist och kollega behöver leva under dödshot bara för att jag gör mitt jobb.

Men ack vad jag bedrar mig. Personen från ”Medierna” i P1 börjar med att säga att hon tänker göra ett reportage för att granska ”swishjournalister”.

De hot som jag fått den senaste tiden är däremot helt ointressant för “Medierna” i P1.

Men varför är jag förvånad?

Vet ni hur många etablerade medier som har skrivit om min situation efter att jag förra veckan valde att gå ut och berätta om hoten mot mig, min fru och mina barn?

Noll!

Noll journalister på etablerade medier har ägnat en rad åt detta trots att jag sannolikt är Sveriges mest hotade journalist just nu.

Trots att över en kvarts miljon svenskar såg livesändningen där jag berättade om hoten är det helt ointressant för etablerade medier att ta upp.

Samtidigt görs det frekvent reportage om situationen för deras egna medarbetare, och då slås det fast hur viktigt det är att stå upp för journalister som hotas.

Lek med tanken att någon så mycket som ens andas i tunnelbanan på exempelvis Aftonbladets Anders Lindberg eller DN:s Peter Wolodarski. Då skulle det bli löpsedlar, förstasidor och debatt i varje tv-program i flera veckor.

Men när sådana som jag drabbas är det knäpptyst.

Att det görs skillnad på folk och folk i det här landet är ingen hemlighet, men någon måtta får det vara.

Dagens samtal från Sveriges Radio stärkte min övertygelse att journalistkåren i vårt land är en samling ryggradslösa ynkryggar vars ledord är dubbelmoral och hyckleri istället för konsekvensneutral journalistik.

Pinsamt är bara förnamnet, och om någon får för sig att lägga ner Public service så är ingen gladare än jag.

Joakim Lamotte

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *