Anders Bergstedt: ”Domstolen söker efter möjligheten att frikänna”

Av | oktober 19, 2018

Nyheter Idag skrev i går i denna plusartikel om att de granskat rättshistoriken för den 45-årige man som misstänks för knivmord på en ung man utanför köpcentrumet Nordstan i Göteborg. Mannen hade 36 punkter i sitt straffregister, och det återkommande mönstret var att mannen frigavs villkorligt för att återfalla i brottslighet innan den villkorliga tiden var slut.

För den pensionerade kriminalpolisen Anders Bergstedt, numera rättsdebattör och en återkommande skribent på Dagens Juridik, är mannens rättshistoria på inget sätt ovanlig.
Han säger över telefon: “Jag har sett mycket värre!”
Nyheter Idag frågar då: “Skulle du säga att det här är en typisk rättshistorik för den här typen av livsstilskriminella? Han har börjat med ganska ringa brott men sedan blir det bara värre och värre…”

Anders Bergstedt svarar: “Precis, det är så det är. Alltid, kan man säga.”
Nyheter Idag säger då: “Man får ju nästan intrycket av att de går en skola i brott, att man avancerar i brottsligheten…”
Anders Bergstedt svarar: “Ja. Och det ser du ju nu i de där utanförskapsområdena, där debutåldern går ned mot tio år alltså. Det är förskräckligt.”
Nyheter idag frågar: “Men hur kommer det sig att brottslingar som den här 45-åringen konsekvent får låga straff? Varför agerar domstolarna på det här sättet?”

Anders Bergstedt svarar: “De orkar ju inte med de här återfallsförbrytarna som ständigt håller på. Vad det gäller bostadsinbrotten och vardagsbrotten som jag inriktat mig speciellt på, där är ju avstampet 6 månaders fängelse för grov stöld. Mellan 30 och 40 procent får under sex månader. De får skyddstillsyn och andra påföljder som inte är frihetsberövande. Och det är just den här gruppen som ständigt återfaller som hamnar just där.”
Nyheter Idag frågar då: “Är det inte enklare att se till att dom blir inlåsta i så fall? Så slipper man se dem igen på ett tag?”

På den svarar Anders Bergstedt: “Det tycker du och jag som har sunt förnuft. Men så går det inte till. Min uppfattning är att domstolen söker efter möjligheten att frikänna eller sänka straffet under straffminimum. Den här kulturprofilen till exempel som dömdes till två års fängelse, vilket ingen hade trott. Och då tycker man ”herregud, han fick två års fängelse”. Men två års fängelse är minimistraffet! Men de lägger sig konsekvent på miniminivå eller under miniminivå, och det är ju det som har varit det stora felet inom rättspolitiken tack vare Sarnecki och kompani. De ska vårdas.”

Nyheter Idag säger då: “Samtidigt är det ju väldigt dyrt med fängelseplatser…”
Anders Bergstedt svarar med: “Ja, men nu får allmänheten betala istället för säkerhetsbolag och sånt.”
Nyheter Idag fortsätter frågandet med: “Händer det överhuvudtaget att folk får sitta hela strafftiden?”
På detta svarar Anders Bergstedt: “Nej. Det är ju lagstiftat att oavsett om de har misskött sig eller inte så ska de släppas ut efter två tredjedelar, och det är ju också väldigt konstigt.”

Nyheter Idag ställer då en följdfråga: “Har den här villkorligheten ingen betydelse alls?”
Anders Bergstedt svarar med: “Det är det som är så konstigt. Jag har ägnat mycket tid och kraft åt att analysera bostadsinbrotten och återfallsförbrytarna, och har ett väldigt belysande exempel som jag studerat närmare. Det är en 33-årig narkotikamissbrukare som greps på bar gärning vid ett villainbrott på Lidingö. Han häktades och dömdes till skyddstillsyn för flera brott trots att han då hade 26 punkter i straffregistret med rån och grova stölder. Dessutom hade han två villkorliga frigivningar med återstående strafftid 1 år och 6 månader. Trots det har då alltså tingsrätten dömt till skyddstillsyn med hänvisning till särskilda skäl på grund av missbruket.”

Bergstedt fortsätter berätta: “Den 33-åriga mannens historia är så långt skrämmande lik den mordmisstänkte 45-åringens, och fortsätter på samma sätt.
“Efter 2 månader greps han igen. Han hade straffat ut sig från behandlingshemmet efter att ha tagit anabola steroider. Han hade lurat till sig en lyxbil värd 300 000 kronor, tagit sig in i en villa i Saltsjö-Duvnäs och rånat en familj med laddad pistol.”
Den här gången fick dock 33-åringen en annan behandling i domstol.
“Nu blev det samma domare som vid det första tillfället. Då var han ju tvungen att klippa till så då klipper dom till med tre år och tio månaders fängelse. Plus att då förverkas de här ett år och sex månader som var villkorlig frigivning, så han fick i princip fem år. Men under den tiden hade han ju skaffat sig tio brottsoffer till. Och det här tycker jag visar precis vad det handlar om.”

Bergstedt menar att Jerzy Sarnecki och andra, som haft stort inflytande över svensk rättspolitik, saknar belägg för sina teser.
Bergstedt säger: “Sarnecki och kompani, de säger ju att forskare har bevisat att ingen blir bättre av att sitta i fängelse. Det är så dumt så det inte är klokt. Det finns nämligen forskning som klart visar att kortare fängelsestraff, under sex månader, är fullständigt värdelösa då det gäller rehabilitering. Och det är just de här hopplösa som återkommer ständigt och jämt.”

Istället anser Bergstedt att lösningen är längre straff, även för brottslingarna själva.
Bergstedt avslutar med att säga: “De som får längre straff, två tre år, de vet att nu ska jag sitta här två-tre år, vad ska jag göra av den tiden. Då kan de sätta igång och studera och förbereda sig mycket bättre för att bli utsläppta. Och där är återfallen mycket, mycket lägre. Och det här skrivs det väldigt sällan om.”

När man läser det Anders Bergstedt sade i denna artikelintervjun så frågar man sig vad för rättsväsende Sverige egentligen har?
Är det ett fungerande sådant eller är det så att allt för många socialliberala krafter har haft för mycket att säga till om där?
För vad säger det oss “laglydiga”, när karriärbrottslingar inte får några straff medan dem som talar illa om islam på sociala medier blir dömda till hårda straff?
Man frågar då sig om rättsväsendet fungerar eller om det är dysfunktionellt?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *