Hanif Bali: “Sociala insatsgrupper” är det senaste skriket inom kommunal “brottsprevention”.

av | 27 november, 2018

Idag kan vi läsa “Malmö betalade miljonbelopp – gängkriminella fick lyxlägenhet”.

“Sociala insatsgrupper” är det senaste skriket inom kommunal “brottsprevention”. Lanserad av diverse kriminologer som lösningen på den allt mer accelererande gängbrottsligheten pushades denna metod ut i kommunerna.

På 80-90-talet gav kommunen via Fryshuset pengar och lokaler till Vitt Ariskt Motstånd för att få dem att sluta “nazista” något som självklart ledde till ökad aktivitet. Sedan var det dags för värstingarna att åka på segelresor runt karibien för att sluta slå sönder folk och nu är det gatugängsbaronernas tur att få skattepengar strösslade över sig.

Malmö kommun har alltså hyrt in bostäder med en egen städerska, mat och service för 70 miljoner kronor till sina brottsaktiva kriminella. Polisen har vid tillslag hittat allt från vapen, explosiva ämnen till stora mängder tunga droger i lokalerna. Betalda av svenska skattebetalare via utjämningssystemet.

Spännande egentligen att kriminologer vill att offentligheten kan lägga miljontals kronor på insatser som de har noll bevis för fungerar. Men det är inte det som är det konstiga.

Det finns två utvärderingar av denna metod, en från socialstyrelsen och en av Jerzy Sarnecki. Sarnecki hyllar metoden (citerar t.o.m sig själv för teorin om dess förträfflighet) – men båda utvärderingarna, trots väldigt välvilliga utvärderare – hittar nolleffekt av insatsen.

Men det är inte det konstiga återigen. Det konstiga är att båda utvärderingarna rekommenderar att man FORTSÄTTER INSATSEN – trots att det ger nolleffekt.

Man måste förstå att detta är en patologisk tendens i svensk kultur. Vi kräver inte evidens för att sprätta pengar på kriminella i Sverige. Vi kräver evidens för att sluta sprätta pengar på kriminella i Sverige.

Sedan dag ett lär man sig i Sverige att den som gör rätt för sig straffas av staten och den som gör allt fel får det som staten bestulit hederligt folk. Från arbetsvägrare till yrkeskriminella.

Detta är en kultur som bärs av allt ifrån kvacksalvare som Sarnecki till tyckonomer som Oisin Cantwell på Aftonbladet vidare till tjänstemän på socialstyrelsen, politiker och diverse charlataner som säljer “avhoppsverksamhet” utan någon som helst utbildning, evidens eller beprövad metodik.

Politik är nedströms från kultur. När detta fenomen också genomsyrar vårt skattesystem och bidragssystem. När detta fenomen dyker upp på politikområde efter politikområde. Då måste vi erkänna att det är ett kulturellt problem.

Så vad är felet på vår kultur och varför envisas Sverige att göra såhär?

Hanif Bali

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *