Idag är det en “sanning” att den som inte är blond och blåögd per definition måste känna sig exkluderad, diskriminerad, rasistiskt behandlad och ledsen.

av | 28 november, 2018

Folk orkar inte längre, man har fullständigt tröttnat på människor som hittar rasism i precis allt som har med färg att göra i Sverige. Det har blivit så pass absurt att man istället för att se galenskapen drar det nya nivåer, och sker alltid när det kommer till någon av högtider. Med hela handen ska varumärket Sverige hängas ut som rasistiskt. Det är så förbannat sorgligt att bevittna det här ske år efter år.

Julen och allt firande kring denna är inget undantag och det värsta tycks vara att det kan finnas en risk att man ska anklagas för att vara rasistisk, eller att man inte tar rasismen i Sverige på allvar. För att undvika det vill man ligga steget före.

Idag är det en “sanning” att den som inte är blond och blåögd per definition måste känna sig exkluderad, diskriminerad, rasistiskt behandlad och ledsen. Därför måste majoritetssamhället vara förstående och försiktiga, snälla rent av. Det innebär exempelvis att komma på att Luciafirande och pepparkaksfigurer kan uppfattas som rasistiska och exkluderande, två saker som framför allt barn både tycker roligt och gott. Det är alltså barnens värld som anpassas och förändras därför att vissa vuxna “känner” att det kan uppfattas på ett visst sätt och då måste man vara snäll och förstående och utesluta dessa två ting. Barnen de förstår ju förstås ingenting och har inte heller någon möjlighet att säga ifrån. Det är upp till den vuxne.

Idag är det en “sanning” att alla med mörk hy känner sig exkluderade på grund av kakor, glassar eller pepparkaksgubbar/gummor. Det kanske är så och det är jag som inte förstår. Kopplingen mellan brunt och nazism har tämligen snabbt vunnit mark i Sverige. Självklart är brunt med politisk koppling enormt strakt laddat. Det ska därför under inga omständigheter vara ett angreppssätt som man lättvindigt använder. Men frågan är om att ta bort pepparkaksgubbar är särskilt användbart för att komma åt den verkliga rasismen i samhället? Risken är väl snarare att de vuxna som ägnar sig åt att jaga barnens lekar, urvattnar ett viktigt begrepp, missförstår sin samtid fullständigt samtidigt som man gör en massa barn både förvirrade och ledsna.

Det verkar snarare vara så att man inte vill se den riktiga rasismen och hittar då istället på en slags pseudorasism i hopp om att vinna maximalt med godhetspoäng hos andra vuxna. Men barnen då?

Att år efter år ta ytterligare ett steg mot att söndra något som uppskattas av de allra flesta barn är så förbannat sorgligt. Det är den vuxnes påhitt, och den vuxne som bestämt att majoritetssamhället har någon slags skyldighet att hitta rasism och “hantera” den. Att det sedan drabbar barnen tycks man överhuvudtaget inte reflektera över.

Det måste vara tufft för barnen som inte ser på sin omvärld med samma frustration och ilska som den vuxne. För det är klart att de blir ledsna över att berövas sina lekar och traditioner. Inom en syskonskara kan ledsenheten bli extra stor: “Du fick vara pepparkaksgubbe förra året, i år det därför min tur att vara pepparkaksgumma”. Den förväntan omvandlas till förvåning och ledsamhet bara därför att det finns vuxna på just deras förskola som plötsligt bestämt att det ska vara förbjudet att klä ut sig till det man längtat efter ett helt år.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *