Jens Ganman förklarar: KAOS ÄR GRANNE MED C

av | 17 december, 2018

Lunch med Tant Grön på Blocköfverskridande Öfvherenskhåmelsen i Gamla Stan.

På menyn: den där j-vla skon alla tjatar om. (Vad annars?)

Dryck: Angostura.

I högtalarna: muzakversionen av Lasse Stefanz coverversion av Bob Dylans soulversion av Ultima Thules synthversion av Lilla Lovis “Så Mycket Sämre”-version av Slayers hamboversion av Eddie Meduzas dubstepversion av ”Såssialdemokraterna”.

https://www.youtube.com/watch?v=BYzzhHK25WU

”Seriöst, blir du inte less på skon?” säger jag och hejar på Oksanen som idag spionerar på omgivningen utklädd till kommissarie Clouseau, några bord bort.

Tant Grön ler överseende.

”Jag har lämnat min glassko på 68:ans yttertrappa….”

”…alla lustigkurrar som frågar med ett uppnäst flin: ‘Skare va’ vänster eller höger? Ketchup eller senap? Amfetamin eller angel dust? Lång eller kort ärm? ISIS eller Daesh?’ Eller alla dussinkomiker som skriver ’Annie get your gun!” i kommentatorsfältet hos Påpucklat och Ledarhundssidorna och tror att de kommit på något nytt och fyndigt…?”

Tant Grön ler milt.

”Jag står för det jag har sagt.”

”Vilket är? Just for the record…”

”Att jag tar ansvar och söker mandat för en borgerlig regering. Med stöd över den icke passpliktiga blockgränsen om så behövs.”

”Ah.” Jag snabbinjicerar lite radioaktivt Mogadon direkt i fontanellen. ”…och bara för att repetera… ifall nu 10 miljoner Bingolottobedövade svenskar och deras hempermanentade husdjur missat den Konfucianska briljansen i resonemanget… i klarspråk betyder detta… VAD?!”

Tant Grön tittar på mig med oförvägen blick.

”Att jag tar ansvar och söker mandat för en borgerlig regering.”

“Jaja, men hur… HUUUUUUUURRRRRR-”

”…med stöd över blockgränsen om det behövs.”

Jag sitter tyst och blundar.

”Vi vet Pollyanna, dear… men snälla… please… bitte… por favor… s’il te plait… ole hyvä… min fádlik… onegaishimasu… vad B-E-T-Y-D-E-R det? I den verkliga, naturlagsstyrda världen bortom LSD-inducerad Centerpartistisk Karate Kid-metafysik från femte dimensionen… VADVADVADVAAAAAAAAAD!?”

Tant Grön vinkar avmätt till den grupp gallskrikande proselyter som står och trycker sina kameror och lyckogråtsröda ansikten mot fönstret vid vårt bord.

”Att jag vill se en marknadsliberal högerregering. Utan stöd av extremister.”

Jag nickar.

”Ok, med andra ord en… (djupt andetag)… S-ledd regering … med stöd av MP(r) och VPK?”

Tant Grön nickar.

”Exakt.”

”…för DET var ju vad du försökte få ihop i veckan som gick? Eller hur?”

”Just det.”

Jag biter mig i knogen och blundar.

”Vid Ann Wibbles borttappade G-punkt… vid Lars Lindströms inåtväxande lillhjärna… vid alla näthatande, Blekingska-bräkande SD-troll i illasittande Dressmannkostym och flottdrypande kotlettfrilla… vid DN Kulturs knytblusstrypta överjag … vid alla transsexuella genusrobotars kosmetiskt ihoplappade mödomshinnor… vid Björn Wimans stödburna menstrosa… vid Joakim Lamottes tokstirrande Argusöga… vid Morgan Johanssons flackande hästskojarblick… vid Nordegren & Epsteins navelskådande psykbabbel… är inte DET – om vi ska vara lägga-huvudet-på-sned-Nike-Nylander-petnoga – p-r-e-c-i-s tvärt

jävla.

OM

mot det du just sa…?!”

Tant Grön plockar fram en sminkspegel och börjar bättra på läppstiftet.

”Nämen såhär Jens: jag vill framåt.”

”Vasa?”

”FRAMÅT!”

”Sweet rollerskating Jesus in a polka-dotted G-string…”

Jag sträcker mig efter Angosturan och blickar ut över Torget, förbi de spasmodiskt studsande Ayn Rand-proselyterna.

Mäster Gee och Trippeltänk är i full färd med att framföra Cecil B. DeMilles jazzbalettversion av Das Kapital där ute.

Hästjejerna som galopperade runt i centrala Tjockhult ifjol i protest mot Patriarkatet medverkar.

(Såklart.)

https://www.youtube.com/watch?v=3zdI9-WPMJk

Liksom Den Heliga Greta upphängd i block och taljor med änglavingar av ekologisk plast och klimatkompenserad gloria.

Hon svävar som en ung Linda Blair rakt ovanför Mäster Gee där han står och tok-kanaliserar Debbie Allen i The Kids from Fame:

”You want socialism? Well, socialism COSTS! And right here is where you start paying – in BLOOD!”

(Åsa Linderborg flankerar som Miss Sherwood.)

https://www.youtube.com/watch?v=uiiNOLeWTvw

(…mmm, mina tonårs svunna onaniobjekt…)

Trippeltänk hoppar och studsar runt Mästers fötter i sina röda trikåer. Han är sminkad i whiteface. Ska antagligen föreställa en inverterad LeRoy (eller möjligen: Malcom Kyeyune).

”Får han verkligen göra så?”, spörjer jag värdegrundsoroligt till Tant Grön.

”Göra vad?”

”Förslava massorna i en socialistisk massdansuppvisning?”

Tant Grön ler segervisst.

”Jag vet inte. Jag vill framåt.”

”Vi vet. Vi har förstått det. Dag nam it. Men–”

”Avanti!”

”…ärligt talat är nog Mussolini en ANING förvånad i sin himmel, att ni valde just DEN sloganen… jag menar, med tanke på de bruna rötterna etc. Bara en fullständigt vett och- historielös, Patrick Bateman-gnäggande fullblodspsykopat hade – med ett shit eating Özz Renfield-grin från öra till öra – vågat utmana det svenska journalistkollektivet med en SÅN blatant (uttalas ”blah-TANNT!”) Orwellmanöver.”

https://www.youtube.com/watch?v=H_Kd1CvMTOI

”Journalisterna älskar mig”, ler tant Grön och knäpper ihop sminkspegeln med en smäll.

”They sure do”, säger jag. “Kommer du förresten ihåg de apatiska flyktingbarnen som var så populära för 15 år sen?”

”Nix.”

”Münchhausen by proxy etc? Jag tänker att det kanske är så Liberalernas riksdagsgrupp tänker med Jan? De kanske lägger konstiga saker i hans kaffe när han tittar bort? Och sen hävdar de att det är HAN som är sjuk? Fast de är det själva? Eftersom de har honom som ledare alltså? Vem är galnast? Dåren eller den som följer honom? Likt blåklintsblå fjälllämlar över det rosabolmande värdegrundsstupet.”

https://www.youtube.com/watch?v=rtdc4DOKXDY

Tant Grön beställer in ett glas grön Chartreuse.

”Jag tycker om Liberaler.”

”Visst. Men har du en SJÄL?”

”Förlåt en vad…?”

”A soul? Do gingers have souls?”

Tant Grön blinkar förtroligt.

”Gingers have soul.”

”Är du säker på det?”

”Oja. Titta här.”

Hon håller fram telefonen:

https://www.youtube.com/watch?v=CbuYb6lLHX8

”Jesi Krist”. Jag nafsar i mig några tabletter från min förvånat Prussiluskstirrande Annika Strandhäll-PEZ-Valium-dispenser. ”…och exakt HUR såg de blockunderskridande samtalen med Mästerkatten i Förhandlingsstövlar Stefan ‘Tony Soprano’ Löfven ut? Får man fråga det? Du lade fram dina krav i en Chanelparfymerad lunta och han knuffade bort dig och ropade: ’TJÄBBEEEEEEL!’”

Tant Grön ler outgrundligt.

”Socialdemokraterna måste lära sig att kompromissa.”

”Just. Men vad kompromissade DU med, pumpkin? Minimilönen på Doncen? Max 20 skiftsovare i varje svart (jag menar rasifierad)-i fjärde-hands-hyrd tvåa i Hallonbergen? Inga iögonfallande soppkök mitt på Sergels Torg för svenska fattigpensionärer? Du FÖRSTÅR vad det skulle sett illa ut för Socialdemokratin… vojne vojne… DET HÄR ÄR DET SJUKASTE JAG SETT!!! som nämnde Lamotte utan tvekan dampar loss om på Facebook i detta nu…”

Tant Grön skelar till.

”I… uh… Värnamo har vi haft soppkök sen 1952.”

”Good for you, pumpkin. You can always rely on the kindness of strangers… jag vet… Reaganomics och trickle down-effekten från Wallenbergarnas dignande julbord… Husky och Poker häver sig åt sidan och kalvar i den förgyllda Romar-spyhinken… så att den halvsmälta Belugakaviarn kan rinna över kanten ner i gapet på nån tacksamt gökungegapande, tandlös fattigpensionär från Rågsved… en gång hade han en egen etta, men han blev vräkt för att det skulle bo ensamkommande hjärnkirurger där.”

Tant Grön rycker till.

”Men hur uttrycker du dig!?”

”Sorry. Jag har fått integration-Tourettes. ‘Girl can’t help it’ som Journey sjöng redan 1986. Förresten: visst ÄR Raised on Radio en underskattad platta? Även om Infinity från 1978 förstås fortfarande är bäst.”

Tant Grön ler stelt.

”Jag gillar Coldplay.”

”Klart du gör. Och Ed Sheeran. Och Melissa Horn. Och Little Zara-Fanny Genusdottir von Surdegsson. Men Something to Hide… vilken jävla LÅT… seriöst… en låt att dö till… i den lusbemängda halmen på ett framtida privatägt vårdhem någonstans i Norrlands nersläckta inland… Kommandoran stående över dig med hovtången i högsta hugg… guldplomberna ska ut innan du hinner svälja dem i dödsögonblicket…”

https://www.youtube.com/watch?v=egBGfIW6CRM

Tant Grön klipper med ögonen.

”Jag… förstår inte.”

”Vi vet, pumpkin. Vi vet.”

Och i nästa ögonblick kavar sig kyparen – en av trettio miljoner blivande tropiska instegsjobbare – fram till vårt bord på sin lilla invalidvagn… med efterrättsostbrickan skickligt balanserande mellan tänderna.

White Stilton Gold och Caciocavallo Podolico + whiskyglaserade päron och en flarra 1990 Latour.

”Titta”, säger jag och rapar lite rysk kaviar i riktning mot Oksanen. “Precis som Eddie Murphy i Trading Places.”

https://www.youtube.com/watch?v=Zumi9oUW6v0

”Vem är Trading Places?” säger Tant Grön och pillar med sitt Insta.

”En av världens roligaste filmer. Snart förbjuden dock, pga av alla rasistiska skämt.”

”Usch.”

”…inte minst mot vita… men lite får man bjuda på. Som privilegierad härskarras.”

Tant Grön får något bestämt i Madicken-blicken.

”Humor ska inte kränka någon.”

”Mm. Jonathan Swift lär ha tänkt precis så när han skrev A Modest Proposal. Samma med Orwell och Djurfarmen. Eller Toole och Dumskallarnas Sammansvärjning. Eller Tim Dorsey och Orange Crush. Eller Cervantes och Don Quixote.”

Tant Grön rycker på axlarna.

”Inte läst. Bara män.”

”Jag vet. Men du har din månadslön på 100 000 ändå så varför bry sig? It’s all good.”

Jag tänder en Royal Corona utan att skala av plasten.

”Mm… the colours, pumpkin…. en röd-grön-rosa-ljusblå-Gulag-röd regering… i regnbågens alla färger… jag förstår varåt det bär nu…”

Tant Grön ler inåtvänt.

”Alla ska med.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *