Medarbetarenkät i Nybro Kommun väcker frågor. 

Av | 25 mars, 2019

Hur ska vi kunna motverka sexuella övergrepp och trakasserier när till och med tjänstemännen i kommun i hög grad verkar helt oförstående inför att det är olagligt att diskriminera, trakassera och begå sexuella övergrepp? 

Har vi en reell chans att vända denna trend där Sverige som nation idag verkar stadigt placerad på andra plats i världen, kort efter Sydafrika, som våldtäktsnation i världssamfundet? Enligt Mattias Bäckström (SD) förekommer nu (2018) närmare tjugosex (26) våldtäkter och sexuella övergrepp eller liknande anmälningar varje dag i Sverige. Det är alltså närmare 9 500 anmälningar om året! 

Foto: © Mikael Jörgenstam 2018. 

För att citera en lokal polisman i tjänsten på temat kan nämnas att denne svarade mycket frågande i saken. ”Varför behöver kommunen ens formulera en egen policy i frågan? Det är ju redan kriminaliserat att begå sådana handlingar! 

I Nybro Kommuns nyliga medarbetarenkät framgår av Barometerns reportage [1] den 25 mars 2019 att Viktoria Elmbro, kommunens HR-konsult, säger det förekommer färre sexuella trakasserier men fler känner sig kränkta i behandlingen av medarbetare inom förvaltningen. 

Kommunens tidigare chef, Jan Darell, tillsammans med personalchefen Mats Dalberg och sju övriga förvaltningsavdelningars chefer jämte kommunens helägda företags respektive VD skickade ut information till medarbetare den 27 augusti 2018 att det finns en nolltolerans mot diskriminering, kränkande särbehandling och sexuella trakasserier. Informationen gick även ut till samtlig personal såsom timanställda och vikarier i ett led att förankra detta i vad man kallar en ”Handlingsplan mot kränkande särbehandling och diskriminering”. Det finns däremot ett problem med informationsflödet som blir övertydligt då man frågar några ur personalen om de förstår vad som sägs i detta enkla A4-ark. Nämligen att alla inte har samma goda förståelse för det svenska språket.

Hur kan Kommunen, som i särklass största arbetsgivare i vår kommun, förutsätta att informationen förstås och uppfattas korrekt om ingen saklig fråga eller uppföljning på informationen kommer fram till personalen? 

Vad som blir ändå mer iögonfallande med detta utskick är att även Yvonne Strandh, förvaltningschefen för lärande- och kulturförvaltningen, står som undertecknande part i utskicket. Borde det inte faktiskt vara så att våra barn och ungdomar som ska få samhällskunskapens grunder genom sedvanlig grundskoleutbildning tydligen inte heller får del av ett sakligt och enkelt juridiskt faktum i Sverige. Nämligen det enkla faktum att varje invånare i landet boende är skyldig att känna till lagen i alla tillfällen. I synnerhet, och med betoning på, frågor som rör den enskilde individens dagliga aktiviteter. 

Den enda dispensen eller undantaget från denna rättspraxis som idag tillämpas, eller förmodas tillämpas, av våra domstolar är om lagtexten är nyare än 14 dagar sedan dess den infördes. Vore det inte redan här på plats att informera alla invånare om deras faktiska skyldigheter att sätta sig in i vad som är rätt och fel redan i skolan där utbildning trots allt kan förväntas ske? 

Här kommer de skrämmande delarna av denna enkät fram i dager på ett sätt som är av betydande vikt för samhällets funktioner. Låt oss nu för ett ögonblick studera en av förvaltningarna i detalj, Individ- och Familjeförvaltningen[2], för att ställa ett par direkta följdfrågor. 

Det statistiska värdet i undersökningen[2] är påtagligt i och med att svarsfrekvensen är förhållandevis hög vid förvaltningen. Av 495 anställda på förvaltningen svarade 293 personer (59,2%) på enkäten. 

1. Utav de 293 svarande hade hela 7 stycken upplevt hot eller våld från en chef eller medarbetare inom förvaltningen. 

2. 35 av 290 svarande hade upplevt kränkande särbehandling från en chef eller medarbetare. 

3. 2 av 291 svarande hade upplevt sexuella trakasserier från en chef eller medarbetare. 

Detta kan ses som föga förvånande i ljuset av den verklighet förvaltningen lever med idag enligt enkätsvaren. Det är nämligen hela 40 stycken utav 292 svarande som säger sig INTE KÄNNA TILL att Nybro Kommun har en nolltolerans mot diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling. 

Således fler än åtta (8%) procent av de anställda saknar grundläggande kompetens om gällande svensk lagstiftning. 

Då jag belyste denna punkt för individ- och familjenämndens ordförande, Bodil Bagert (KD), möttes jag av en högst förvånande inställning i svaret som gavs. Hon svarade nämligen; ”Ja alla har ju inte samma intresseområden!”. 

Jag får här anta hon menade att vara pålästa om men det ger alltså att det är individens särintressen och inte yrkesrollen som ska avgöra om den anställde har rätt kompetens för sin anställning? 

Eller menar nämndsordföranden att det inte behövs någon speciell förståelse eller insikt i svensk lagstiftning för att inneha en yrkesroll där frågor om människors sociala förhållanden är daglig verksamhet?

Eftersom bristen på intresse och en till synes uppenbar oförmåga att tolka enkätsvaren som framstår som mycket tydliga även för lekmän kan jag endast ställa mig frågande till förvaltningens förmåga att sakligt utföra sina uppgifter med den personal som saknar kompetensen och intresset ovan. 

Vore det inte på tiden att i första hand utreda varför till och med en person inom nämnden saknar denna grundläggande kompetens? Kan det inte jämställas med inkompetens och vara grund för avsked om man på ett så fatalt sätt saknar denna? 

Sista ordet i denna fråga är inte sagd ännu men jag vill här fråga allmänheten; 

Tror ni på allvar vi någonsin får bukt med sexuella trakasserier, ökande våldtäktsstatistik eller diskriminering i Sverige om inte ens förvaltningspersonalen på en av landets mest välrenommerade sociala inrättningar klarar det för sin egen personal? 

För Projekt Sanning Mikael Jörgenstam 

Källor: 

1 Anna Borg, Barometern. http://www.barometern.se/nybro/fler-krankta-och-farre-sexuella-trakasserier/ avläst den 25/3-2019. 

2 Nybro Kommun; medarbetarenkäten i summering från Individ- och Familjeförvaltningen föredragen vid Individ och Familjenämnden den 19/3-2019 av förvaltningschefen Gudrun Johnsson. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *