Ingvar Persson: Landsbygden kan inte vara 08:ornas kassako.

Av | april 2, 2019

Det jäser på landsbygden och i glesbygd. I denna debattartikel är det Ingvar Persson, ordförande Sveriges Vattenkraftskommuner och -regioner (SFV) som skriver några sanningens ord riktade till riksdagen, regeringen och stockholmarna. Han skriver om att vi landsbygdsbor orkar inte längre vara finansiärer åt Stor-Stockholm. Vi producerar livsmedel, vattenkraft, vindkraft och skogsråvaror, malm och mineraler. Sen så utbildar vi våra ungdomar för dyra pengar, och en stor andel av dem flyttar till Stockholm under de yrkesverksamma åren och skattar naturligtvis där.

Han beskriver talande om vad han anser Stockholm vara när han skriver att “Stockholm kan jämföras med en gökunge som bara gapar och skriker efter mer.”
Så enligt honom och många många fler så får det vara slut på subventionerna till huvudstadsregionen.
Ingvar Persson skriver att landsbygden får släppa till med olika former av produkter, men tillverkningen och arbetstillfällena hamnar allt som oftast i Stockholm, och tillika hamnar beskattningen där också. Han talar också om att medelinkomsten är ungefär 87 000 kronor högre per år och per person än de sju nordligaste länens invånare, om man räknar samtliga medborgare som betalar skatt.

Sen så skattar de i glesbygdskommunerna 3,29 kronor mer per hundralapp i kommunal- och landstingsskatt jämfört med Stockholmaren. Så en medelinkomsttagare på landsbygden som tjänar cirka 300 000 kronor efter grundavdrag, skattar då cirka 8 500 kronor mer än en stockholmare under ett år. Detta måste få ett slut, vi orkar inte längre vara kassakista åt Stockholm.
Men hör och häpna, vi kan söka så kallad bygdepeng om cirka 125 miljoner kronor per år, och det gäller för hela Sverige.
Ingvar Persson skriver att det är enbart löjligt i jämförelse med vår merbeskattning. Det är snuspengar jämfört med vad vi blir beskattade för.

Om vi tar de sju skogslänens befolkning på cirka 1,7 miljoner invånare, skattar vi tillsammans ungefär 11 500 miljoner (11.5 miljarder) mer än om vi hade Storstockholms skattesats.
Ändå är där vissa Stockholmspolitiker som anser att de bidrar med för mycket genom det så kallade utjämningssystemet.
Enligt Ingvar Persson är detta en för övrigt gammal och förlegad produkt som borde gjorts om för länge sedan.
Sveriges Vattenkraftskommuner och -regioner (FSV) jobbar intensivt med att få till stånd en rättvis beskattning av de naturtillgångar som skogslänen fått släppa till.
När skall även våra beslutsfattare börja arbeta under parollen ”Hela Sverige ska leva”?

Ja, man kan inte annat än hålla med Ingvar Persson i det han skriver, men jag vill tillägga att det inte bara är de norra sju skogslänens befolkning som blir för högt beskattade gentemot vad de får tillbaka från staten i samhällstjänster såsom sjukvård, kollektivtrafik och tillgänglighet till olika myndigheter, även de södra länens kommuner beskattas hårt i förhållande till vad de bidrar till storstäderna med både arbetskraft och naturtillgångar. Så även om Norrlandskommunerna kanske beskattas högre än de Sydsvenska kommunerna så finns det landsbygdskommuner i Sydsverige som har liknande problem som Norrlandskommunerna. Nog inte fullt så allvarliga men allvarliga nog.

https://www.aftonbladet.se/a/QoJK7V?fbclid=IwAR3XQGFZyRPI4hhn_qUUEomqaUEUlgikwHpjJkdOP5BmB9gxIeAsxJo6cmA

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *