När flosklerna möter verkligheten …

Av | 8 april, 2019

Sorsele IF, en idrottsförening, ville göra fotbollen till integrationsprojekt. Och offentliga medel (minst 600 000 enl. artikeln) uteblev inte.

Siffrorna talar för sig själva:

2000 spelade 51 pojkar i föreningen, samtliga födda i Sverige.
2006 hade klubben 46 svenska pojkar och nio invandrare.
2010: 33 svenskar och 15 invandrare.
2014: 22 svenskar, 30 invandrare.
2016: 11 svenskar, 44 invandrare.
2017: inga svenskar och 35 invandrare. (Svenskarna hade vid det laget “startat eget”.)

Jag vill, faktiskt, inte tro att den så kallade intergrationen alltid måste gå så här extremt dåligt. Men detta är ändå till viss del symptomatiskt.

Den så kallade intergrationen är ofta politikernas projekt, men barnfamiljerna, ungdomarna, fotbollsspelarna och arbetsgivarna vill när det kommer till kritan inte vara spelbrickor i politiska projekt.

De vill göra sin grej (t ex spela fotboll), inte vara integrationsambassadörer åt PK-eliten.

(Sen vet jag ju inte säkert. Men att tvinga 16-åringar spela fotboll med afghaner som utger sig för att vara jämnåringa men i själva verket är fem år äldre bidrar nog inte till den goda stämningen.)

Artikel i DN…


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer. Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *