En triangulering av hot

Hur bemöter man hoten när det kommer från tre håll: extremvänstern, extremhögern och radikala muslimer?

Under de två senaste åren har hoten mot mig ökat i både antal och vilka som hotar. Kanske inte något konstigt men det uppstår en förvirring hos mig när hoten kommer från tre håll som dessutom hatar varandra.

Jag har börjat förstå att det beror på att de har ett gemensamt syfte även om deras utopier ser annorlunda ut. De vill skapa kaos, hat och allmän oro för att skapa mer av kaos, hat och allmän oro. Ett slags ”civilisationskrig” om man så vill där demokratierna ska falla och en ny värld se dagens ljus.

Jag tror inte på att bemöta det med kärlek och förståelse, det är att underkasta sig. Tvärtom menar jag att gå i svaromål alltid är den bästa vägen men som sagt, det blir lite förvirrande ibland.

Lika förvirrande är de råd jag får då och då om hur jag bäst ska förhålla mig till hoten. Kommer det från extremhögern tycker en del att jag inte ska vara öppen med hoten. Det kan skada ”kampen”, vilken kamp tänker jag då? Deras eller min egen?

Jag för nämligen en egen slags kamp fast då i opinionsbildande syfte. Kort vill jag ha bort den rödgröna sörjan från regeringsställning och jag vill att svensk politik nyktrar till i frågor om invandring, EU, våldsbrott, våldtäkter, allmän oro, bränder, stenkastning, hedersvåld, radikal islamism, yttrandefrihet, kritik – ja ni förstår, listan är lång och det vet de flesta som följer mig.

Om man är missnöjd med det jag skriver eller har en åsikt vore det faktiskt önskvärt att man sa det istället för att försöka hota mig till tystnad.

Det här är ett problem som angår oss alla oavsett opinionsbildare. Utan engagerade skribenter på våra sociala plattformar som faktiskt inte skriker, hatar eller hotar kommer den viktiga debatten tystna. Vi är beroende av oberoende debattörer som inte har en särställning eller ett tolkningsföreträde genom att vara journalist eller politiker. Som bara är en vanlig medborgare som skriver om händelser och politiska beslut som påverkar oss alla som lever här. Min vardag är densamma som er vardag.

Det är inte bara allvarligt med hot, hat och trakasserier utifrån ett demokratiperspektiv, utan också att det kan avskräcka människor från att engagera sig i det som händer.

Inte för att hoten kommer få mig att tystna men ändå. Man ska tänka på att en majoritet av oss som skriver på i våra sociala medier använder sin fritid till det. Och att man gör det beror på att man anser att det är så viktigt att inte hålla tyst. Att utsättas för hot är dessutom fegt. Det kan också skrämma andra från att våga tala. Det är allvarligt. Även Hans i Örkelljunga har tankar värda att läsa, likaså Åsa i Falun och så vidare. Betänk att förr stod vi enade fysiskt på barrikaderna idag existerar vi här.

Vi behöver fler människor som är villiga att engagera sig i debatten. Därför menar jag att det är nödvändigt för mig att öppet gå i svaromål mot hoten. Som sagt, att tystna är inte ett alternativ.


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer. 

Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *