Hur många Bagdad Bob tål Sverige?

Den frågan ställer sig Hanna Gadban på twitter.

Christina Kiernan, samordnare mot våldsbejakande extremism, påstår att #IS terrorister som återvänder till Sverige inte har några kopplingar till kriminalitet. Att de ofta redan har ett arbete och ett ordnat liv, i princip alltså är goda grannar och ansvarstagande medborgare. Och inte därför inget vi behöver oroa oss över.

Enligt Christina Kiernan har de inte med sig hem någon ”verksamhet som på något sätt kan skrämma någon”. Om det ändå räckte med att skriva Goddag yxskaft men det gör det inte. Det synsättet Kiernan uppvisar är mycket oroande eftersom det enligt den logiken innebär att de som reste från Sverige för att mörda i IS omedelbart blev skötsamma medborgare. De liksom bara åkte iväg på en slags mördarsemester och lämnade all ondska och alla grymma gärningar bakom sig när de packade väskan för att återvända hem till Sverige.

I min enfald trodde jag att Mona Sahlins synsätt som samordnare mot våldsbejakande extremism skulle gå i graven när hon tvingades lämna. Men icke då. De rödgröna strategi mot extremism fortsätter sätta käppar i hjulet. En strategi som menar att unga som reser utomlands för att kriga mår bäst av att så snart de återvänt kopplas samman med bostadsbolag och jobbtorg, men också försörjningsstöd. I princip innebär det att vi accepterar ett synsätt/arbetssätt som premierar att man väljer att åka och strida.

Dessa entusiastiska mordturister kan alltså bara fortsätta att återvända till deras nya hemland. samhällena igen. Och vem skulle inte vilja få samtalsstöd, ekonomiskt stöd och en gräddfil till arbete och bostad istället för ett kännbart straff efter avslutad mordorgie?

Att detta händer i Sverige vet vi men det är lika chockartat varje gång det skrivs om. För trots att det väcker en helig vrede hos de flesta tycks det vara accepterat av en stor del av våra svenska myndigheter och styrande politikerna. Det viktigaste fortsätter ju att vara att terroristerna och mördarna får en ny chans. Och kanske framför allt att DE inte ska riskera att bli stigmatiserade på grund av sina gärningar.

Vi står alltså inför att där de faktiskt kommer få gå fria på gatorna, och åtnjuta samma medborgerliga rättigheter som vanliga skötsamma människor. Medan våra hemlösa pensionärer, gruppen fattiga pensionärer eller dem i behov av LSS inte kommer i närheten av att kunna göra det. De återvändandes möjlighet till ett bra liv här i Sverige är alltså viktigare än dem som har allra minst. Liksom vår rätt till trygghet i vårt eget land prioriteras ner till förmån för terroristers trygghet.

Nu börjar jag också förstå varför politiker, ledarskribenter och svenska myndigheter kallar dessa mördare för återvändare, resenärer, sympatisörer och så visare. Ni har väl märkt att man nu till och med undviker att kalla dem för terrorister? För om vi kallar dem vid deras rätta namn går det inte att rättfärdiga att de bara kan återvända hem till Sverige. Samma sak ser vi ske med deras offer, istället för att kalla dem för kristna valde man att beskriva dem som påskfirare.

Över tid kommer omskrivningar som återvändare effektfullt tagit bort begreppet terrorist. Och vips, så plötsligt finns inga IS-terrorister längre. Bara det betydligt mindre farliga, återvändare. Återvändare som varit på ”semester”…. medan värdegrunden från helvetet applåderar.


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer. 

Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *