Tänk att man måste be vanliga medborgare om hjälp eftersom staten vänder oss ryggen? Jag skäms.

av | 14 maj, 2019

För inte så långe sedan skrev jag om en ensamstående småbarnsmamma som skrev till mig om sin fruktansvärda situation och som riskerade att bli hemlös.

Nu har det hänt.

Jag vill skriva ett inlägg men jag skäms som tusan Bianca! Har hela tiden försökt hålla en fasad utåt i denna ytliga värld…medan min egen värld raserat…jag har lagt varenda lediga minut på att kriga för ett hem till mig och mina barn, samtidigt som jag jobbar 100%…Isolerat mig helt från sociala umgänge pga att jag behövt orken till detta och för att stärka mina barn….Men lyckades inte, så nu sitter vi här med våra enda ägodelar som ryms i varsen resväska för att lätt kunna ta oss runt mellan olika ställen att sova! Tänk att jag krigat nu i över 3 år efter att vi flydde från barnens pappa, med att få hjälp o bostad till oss utan resultat! Högsta chefens slutliga svar var att vi kunde bo på ett vandrarhem tillsammans med främlingar i en helt annan kommun (jag själv skulle bekosta) i en kommun längre bort som skulle innebära att jag fick sluta jobba och barnen dras bort från vänner och byta skola och dagis…Detta sa hon trots vetskapen om att vi INTE får lämna vår kommun pga hot från barnens pappas sida…så nu sitter vi här…med varsen resväska ….inget hem….framtiden helt oviss…övergivna…utanför…svikna av samhället! Vad ska jag skriva…jag vet inte…orden är slut för hur hopplöst det är…vi är på botten nu…vet inte hur vi ska ta oss upp..maktlös…utelämnad..

Mamman är undersköterska, jobbar hårt och klarar sig ekonomiskt men bostadsköer är för långa och som det ser ut är det andra grupper som får gå före.
IS-terrorister får skyddat boende men mammor och deras barn går hemlösa.
Undersökningar visar att rekord många ensamståande mammor blir hemlösa trots att det arbetar och lever ett normalt familjeliv.
Kommuner sviker våldsutsatta kvinnor och barn. De får klara sig själva på vandrarhem trots utsatthet, hot och otrygghet. Andra utsatta trängs undan när nyanlända får förtur till bostad.

Hur har der blivit så här? Jag känner mig som en flykting i mitt eget land, vi sover i andras hem, vi har ingen aning vart vi ska bo, jag har sålt alla våra ägodelar.

Socialen har nämligen “slarvat bort” papper som skulle ge henne förtur i bostadskön. Småbarnsmamma har stått i förtidskön i ett och ett halvt år så hade allting gått till som det ska hade hon haft tak över huvud.

Mamman är uppgiven. Hon känner sig sjuk och hennes krafter håller på att ta slut. Hon fruktar att hon kommer att bli sjukskriven och inte kunna arbeta och kämpa för sina barn vars sommarlov är nu helt förstört.
När jag försöker uppmuntra henne om att inte ge upp och frågar om jag kan skiva igen om hennes fall igen svarar hon:

-Tack men jag är rädd att det kommer inte att ge något. Jag är så trött på detta handlingsförlamade samhälle.
Tänk att man måste be vanliga medborgare om hjälp eftersom staten vänder oss ryggen? Jag skäms.

Kvinnan undrar om det finns någon advokat kan tänka sig göra en pro bono fall eftersom socialtjänsten slarvade bort papper som skulle ge henne och barnen förtur till bostad?
Finns det någon som skulle kunna hjälpa henne med bostad i Lund?

Vi, vanliga medborgare har blivit samhällets svagaste enda och sista hopp.
Låt oss nu hjälpas åt och ställs upp för denna småbarnsmamma som har fallit offer för makthavarnas korruption och destruktiva politik.


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer. 

Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *