Helena Edlund: Driften att provocera det garanterat ofarliga

Av | maj 19, 2019

Foto: SVT

Handlar det om okunskap, brist på hyfs eller dumhet? Det är frågan som infinner sig efter att ha betraktat det isländska bidraget Hataris politiska utspel under ESC-finalen. Rent formellt så innebar deras viftande med en palestinsk banderoll ett klart brott mot arrangemangets regler, som anger att ESC är ett opolitiskt arrangemang. Att ESC därför på något sätt tar Island i örat är därför rimligt att anta. Men utöver detta är ”aktionen” så förutsägbar: artister som säger sig förespråka kärlek, fred och tolerans kritiserar Mellanösterns enda demokrati. Israel är det enda land i Mellanöstern där artisterna i Hatari är fullständigt fria att leva ut sin sexualitet, sitt konstnärskap och sin politiska agitation. Ändå är det Israel de kritiserar.

Det kan handla om okunskap. Om det politiska och mediala klimatet på Island är lika partiskt i frågan som det svenska är det en högst trolig förklaring. Det kan också handla om något så enkelt som bristande uppfostran. De unga personerna i Hatari har måhända inte fått lära sig hur man beter sig, och att det finns beteenden som bara gör en till åtlöje. En mindre smickrande möjlighet är självklart att det handlar om ren och skär dumhet, att de egentligen fått all nödvändig fostran och kunskap förmedlad till sig, men inte förstår bättre. I Sverige ser vi ju dagligen och stundligen hur sanningen får stå tillbaka när den ideologiska övertygelsen trumfar verkligheten. I kombination med behovet av att framstå som goda rebeller i sann Star Wars-anda, leder stark ideologisk övertygelse inte sällan till manifestationer som är lika märkliga som missriktade. Som att vifta med en palestina-banderoll i Israel.

Denna märkliga och förutsägbara drift och fixering vid att provocera – men endast det garanterat ofarliga! För den som beger sig till Mellanöstern, är det endast i Israel som det är möjligt att förespråka HBTQ-rättigheter, klä sig som man vill, tala fritt och dessutom förolämpa nationen man befinner sig i. Det går att passera säkerhetskontrollen med ett pekfinger i luften utan att riskera annat än en skarp tillsägelse.

Det ironiska är ju att Hataris medlemmar visar sitt ställningstagande just i landet man vill utmåla som en hatande och konfliktskapande ockupationsmakt. Det verkligt effektiva hade ju annars varit att Hatari arrangerat en välgörenhetskonsert på Hamas-kontrollerat territorium och undanbett sig all form av skydd från IDF. Då hade Hatari kunnat bevisa något. Av någon märklig anledning valde de dock bort den möjligheten. Istället bestämde de sig för att vifta med en banderoll i ett green room, i en arena och i en stad som hårdbevakades av militären i landet de kritiserade, så att terroristerna i området de propagerade för inte skulle kunna spränga dem i luften.

Så vad uppnådde då Hatari med sin aktion? Just ingenting, förutom att bevisa att Israel är en fungerande demokrati. Jag håller det knappast för troligt att det var syftet.

Du har just läst en av de sista texterna på denna blogg. Några texter väntar i pipeline men sedan går bloggen, som det ser ut nu, in i träda. Det är helt enkelt inte hållbart att lägga så mycket tid och energi på ett skrivande när räkningar måste betalas och arbetsuppgifter skötas. Det går dock fortfarande att beställa min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan via Adlibris eller Bokus. Gillar du det du har läst på min blogg får du gärna stödja mig via swish 0723 56 77 56.


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer. 

Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *