Så slarvas 100 miljarder skattekronor bort varje år. Är det inte dags att återinföra tjänstemannaansvaret både för politiker och tjänstemännen?

Av | juni 13, 2019

I går skrev Dagens industri att Magdalena Andersson sagt att ”Partier som ropar på väldigt stora skattesänkningar och väldigt stora utgiftsökningar på andra områden är naturligtvis svaret skyldiga”.
Men är inte politiker som låter skattemedel försvinna i dåliga offentliga upphandlingar också vara svaret skyldiga?
För enligt färska siffror är slöseriet mycket större än man trott.
En oberoende expert säger till fPlus: ”Det som sker är faktiskt värre än slöseri.”
Inger Ek generaldirektör för Upphandlingsmyndigheten medgav för Dagens Industri häromdagen i en debattartikel att den offentliga upphandlingen gissningsvis uppgår till omkring 700 miljarder kronor per år. Det är ingen som vet riktigt då statistik saknas.

Jo ni läste rätt 700 miljarder. En svindlande summa som oftast används noggrant och sparsamt, men inte alltid. Och då systemet lider av allvarliga brister där ingen vet ens vet hur mycket pengar som läcker eftersom statistiken fortfarande saknas så kan det handla om 100-tals miljarder av de skattepengar svenska medborgare betalar in i skatt som bara försvinner ut utan att någon vet vart de tar vägen.
Näringslivet, akademin och experter har länge påtalat att något inte står rätt till med den offentliga upphandlingen. Fredrik Tamm är expert inom offentlig affärsverksamhet och grundare av rådgivningsföretaget Doublecheck och han har under flera år samlat in och analyserat uppgifter om myndigheternas, kommunernas och landstingens inköp av varor och tjänster, och den slutsatsen han drar är att volymen av den offentliga upphandlingen överstiger 900 miljarder kronor per år. det är betydligt mer än vad som brukar anges.

Och han hävdar att minst tio procent av det värdet används inte till bästa nytta, utan slarvas bort på dåliga upphandlingar. Det skulle alltså innebära att den skatteökning som Magdalena Andersson vill införa på 90 miljarder är samma summa som årligen slarvas bort av inkompetenta upphandlare som behandlar våra skattepengar som Monopolpengar. För enligt Fredrik Tamm så handlar det bland annat om bristande konkurrens, för lite affärsmässig dialog och otillräckliga resurser för uppföljning.
Tamm säger: “Vi har begärt ut leverantörsreskontran, det vill säga utbetalda pengar och vad som faktiskt har fakturerats. Det offentliga köper för mycket mer än vad de annonserar för, utan att det hamnar på rätt ställe i bokföringen, säger han och tillägger att alla dessa köp kanske inte omfattas av LOU, men att de likväl utgör köp där det är viktigt att säkerställa nytta och värde för pengarna.”

Enligt Tamm’s beräkningar och alla offentliga bolags faktiska inköp räknas in, oavsett om de upphandlas eller inte, så hamnar det totala värdet på omkring 1 300 miljarder kronor per år. Det rör sig om hiskeliga summor, och när de då tar i beaktning att långtifrån alla dessa inköp görs på det effektivaste sättet. Tvärtom.
Frågor som inte besvaras är bland annat: Upphandlas rätt saker?
Till vem, hur ser uppdraget ut och hur stor är nyttan?
Är priset rimligt?
Han fortsätter med att säga: “Det kan vara katastrofalt dåligt utfört. Istället anställs 10 till 15 nya avtalscontrollers och inköpsstrateger som ska försöka spara tio procent av det totala inköpsvärdet.”
Samtidigt som han antyder att pengarna istället skulle kunna stärka välfärden.

Svenskt Näringsliv som idag släppte en en rapport på samma tema kommer fram till liknande slutsatser.Det handlar om usla inköp, dålig kontroll och uppföljning samt bristfällig konkurrens i samband med upphandlingar innebär att den offentliga sektorn saknar 70 till 100 miljarder kronor. 5 till 15 procent av det som handlas slarvas alltså bort. Och om slöseriet fortsätter så kommer ytterligare 62 miljarder kronor att saknas i den kommunala kassan år 2022. Detta samtidigt som välfärdssektorn brottas med stora ekonomiska utmaningar på grund av den demografiska utvecklingen, där allt färre ska försörja allt fler i framtiden.
Och SKL larmar om skattehöjningar, skattehöjningar som skulle kunna undvikas av bättre offentliga inköp.

Ellen Hausel Heldahl expert på offentlig upphandling på Svenskt Näringsliv säger: “Det är en dyster bild. Anledningen är att myndigheterna framför allt fokuserar på att tillhandahålla skola, vård och omsorg, snarare än upphandling.”
Hon efterfrågar också att att högre chefer och politiker tar större ansvar för upphandlingen och inför spendanalyser och en mer kategorisk styrning för att göra myndigheterna mer inköpsmogna.
Men enligt rapporten kan sådant ta tid, mellan fem till sju år. Och under den tiden fortsätter problemen.
För där har förekommit en rad fall där offentlig sektor har köpt fel eller dyrt och det har har skapat debatt och spätt på kritik om ett enormt slöseri inom den offentliga sektorn.

Där är väl ingen som inte kommer ihåg när Stockholms Läns Landsting köpte stödstrumpor för 6 000 kronor paret av Onemed.
Tamm säger: “Ingen har väl missat rapporteringen gällande stödstrumporna. Ett sådant exempel är naturligtvis både tråkigt och onödigt och visar tyvärr på hur det kan gå till.”
Men han vill också att att medierna samt Upphandlingsmyndigheten måste blir bättre på att lyfta fram goda exempel.
Där är också flera IT- projekt som dras till sin absoluta spets. Trafikverkets IT-system och SL:s styrsystem är bara några exempel där flera hundra miljoner går rakt ned i papperskorgen.

Fredrik Tamm menar att nyttan för skattebetalarna skulle kunna öka med betydligt mer än tio procent om budgeten och kreativ kontering inte längre användes som de viktigaste styrmedlen.
Han säger: “Vill man maximera nyttan behövs tjänstemannaansvar och ett ledarskap som vill maximera nyttan.”
Även Anna Hofling Johansson på Advokatfirman Vinge ser flera problem med hur offentlig upphandling fungerar idag. Och hon menar att Konkurrensverkets ställningstagande strax före jul förra året om att statliga myndigheter tillåts utföra tjänster åt varandra utan vare sig annonsering eller upphandling, förvärrar situationen. Hon konstaterar att privata företag stängs ute från möjligheten att konkurrera om uppdrag värda hundratals miljoner.

Hon säger: “Jag tycker att det är olyckligt. Det juridiska läget ger inte stöd för det, utan pekar snarare i motsatt riktning. Att Konkurrensverket ger klartecken på det här sättet är mycket olyckligt, säger hon och varnar för att fler och fler kommer att beröras. Det här kan komma att växa, det finns ingen begränsning i volym.”
Hon menar att utifrån Konkurrensverkets ställningstagande blir det mer riskfritt för myndigheter att upphandla utan konkurrens. Och det i ett läge när det redan är för få företag som lämnar anbud, och transparensen måste öka. För i knappt hälften av de annonserade upphandlingarna inkom bara ett eller två anbud för året.
Hon säger vidare: “Redan nu ser vi effekterna i form av fler exempel på att myndigheter handlar med varandra utan att annonsera över huvud taget.”

Med detta ser vi alltså hur illa både upphandlare och politiker i kommunerna, landstingen och staten är samt att det behövs ett ansvarsutkrävande av dem, men ett sådant får vi väl se i himlen efter då dessa nästan alltid kan skylla på något så att de går fria hur mycket de än försnillar av våra skattemedel. Och där har förekommit många sådana fall då det trots visat sig att upphandlaren inte verkat vetat vad den höll på med ändå fått behålla både arbete och befattning som när SKL köpte 90 ton issmältningsmedel för 88 miljoner från ett företag som finns med på en varningslista för oseriösa företag och det visade sig vara vanlig vägsalt värt 100 000 kronor.

Eller när Malmö stad lagt ner sammanlagt 616 miljoner kronor på hotell och lägenheter för hemlösa under tio år, utan att genomföra offentliga upphandlingar. Eller som i Eskilstuna då kommunen byggde en rullstolsramp för 4,3 miljoner kronor vid en hällristning från 1000-talet och förstörde kulturmiljön då den blev för stor. Där är många fler sådana händelser att berätta om men inte i något av fallen har ansvar utkrävts, i inget av fallen har någon upphandlare eller politiker blivit prickad eller avskedad. Det är sådant som gör att det svenska folket förlorar miljarder i välfärdssatsningar och förtroendet för både de folkvalda och för tjänstemännen som ska ta vara på våra surt förvärvade skattepengar.

https://www.fplus.se/sa-slarvas-100-miljarder-skattepengar-bort-varje-ar/a/AdxABn?fbclid=IwAR2Sov7vWzCK5UCwEbafP7flAZONb6l2G6xZDkc4P63NLYHt4Ky5Ga7wM0Y
https://www.fplus.se/sveriges-12-dummaste-upphandlingar/a/Jopak7

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *