MALMÖ. En pensionär berättar: Det hela började med att den muslimska familjen matade fiskmåsar…

För några dagar sedan kontaktades jag av en 72 årig gammal kvinna som bor i Malmö och är rädd, mycket rädd. 

Hon berättar för mig att hon sitter på sin inglasade balkong som hon älskar. Här kan hon njuta av sommarvärmen såväl på dagen som på natten. Hon har gjort sin balkong ombonad och trivsam. För balkongen ett extra rum. 

Klockan är sen denna natt då hon för första gången på länge ska bli rädd, riktigt rädd. Hon tittar på TV och ett program där man visar det glada 60-talet, en tid hon själv minns med stor glädje: popbanden och danserna. Där sitter hon i sin tv-fåtöljen när hon plötsligt hör ett brak. En smäll och hur glas går sönder. Hon ser att glassplitter far runt på hennes balkong, splittret når ända in i hennes vardagsrum. “Där jag har mina fötter”, säger hon till mig. 

Försiktigt och med ett dunkande hjärta tittar hon ut på sin balkong och ser en gatsten liggandes mitt på balkonggolvet bland allt splitter. Nu känner hon paniken sprida sig i kroppen. Och vi vet alla att äldre människors hjärtan klarar inte alltför starka känslor av skräck. De är helt enkelt inte lika starka som de en gång var under sin ungdomstid. 

Den gamla damen släcker ljuset, berättar hon men att det sedan slår henne: – Var ska jag ta vägen? Tänk om det kommer mer? Hon berättar om känslan av att behöva skydd, söka skydd och att att hon måste ringa 112.

“Jag blev alldeles torr i munnen och skakade i hela min kropp”. Du förstår, fortsätter hon, jag var så rädd, så rädd! När kommer nästa smäll? Kommer det komma en en brandfackla nästa gång?”

Jag känner igen mig i hennes rädsla. Jag själv har börjat undvika vissa platser, vissa gator, vissa torg. Jag skulle aldrig åka buss vissa tider på dygnet. Jag är också mer misstänksam. Bara förekomsten av poliser får mot hjärta att hoppa till och då ska man veta att här i Malmö ser vi dem hela tiden. Deras synlighet, som i grunden är bra har för mig blivit en ständig påminnelse om att jag bor i Malmö, en stad full av konflikter. På vissa platser, vissa gator, vissa torg känner jag spänningen i luften. Det skrämmer mig, även om det inte alltid är rationellt. 

Åter till den gamla damen. Tillslut ringer hon 112. Hon lyckas hacka fram vad som inträffat. Hon får prata med en mycket lugn och förstånde polisman som säger att de är på väg. Han instruerar henne att vira in stenen i papper, inte i plast. De behöver den tekniska bevisningen. En från Securitas kommer och lappar ihop det trasiga fönstret. 

Nu berättar hon för mig att det här är inte första gången det händer, utan den tredje! “Den första gången var det bara en liten vanlig sten som tog i balkongens plåt. Den andra gången var det antingen en smällare eller en gatsten som träffade plåten i stället för glaset. redje gången lyckades de – för säkerhets skull hade de lagt ännu en gatsten på gräsmattan, om de skulle misslyckas. För säkerhets skull.”

Vilka är det då som trakasserar en gammal på det här viset? Vem kastar stenar? Hon berättar för mig att det är en familj i hennes trappuppgång. En muslimsk familj som blivit arga på henne. Hon försökte ta kontakt för att prata, men de ville inte. 

Det hela började med att den muslimska familjen matade fiskmåsar, vilket är förbjudet. Den gamla damen sa ifrån till dem från balkongen att man inte får mata fåglar, i all välmening. För damen i fråga var det inget mer med det men nästa morgon hade någon placerat en påse hushållsavfall utanför hennes dörr i trappan. De hade stoppat ner en förpackning med en skrift på arabiska som hon inte hon förstod. Strax efter kom ett anslag från MKB riktade till alla hyresgäster i huset om att det är förbjudet att mata fåglarna samt att slänga ut föremål från fönster och balkonger. Vid midnatt samma dag kastades stenen in på damens balkong. 

Vi svenskar säger ofta ifrån när någon gör fel, och att just mata fiskmåsar kan ställa till ett riktigt elände för alla som bor i just det hyreshuset. Därför överraskades den gamla damen av familjens reaktion. 

Hon berättar för mig om sin rädsla och om hur känner att de vill straffa henne, eller skrämma henne. Hon ska helt enkla förstå att hon  “inte ska lägga mig i deras sysselsättning”.” Jag hör på henne att hon är rädd, och inte riktigt förstår hur det kunde bli så här. För damen i fråga hade det inte spelat något roll om det hade handlat om en svensk familj som gjort fel. 

Det är otryggheten och oron det handlar om. Om Sverige har blivit ett land med medborgare som ger sig på den svage. Politikerna har misslyckats med att trygga medborgarna och det är den vanliga människan utan valmöjligheter, som damen i fråga, som får betala det högsta priset.

Nu har det gått några dygn sedan det hände men hon är lika rädd. Hennes en gång trygga lägenhet är inte är det längre. Nu känner hon att hon måste flytta innan något ännu värre händer.

Politikerna har ett långtgående ansvar att bryta denna destruktiva spiral av otrygghet i Malmö. 


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer. 

Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *