FOLKET. För Stefan Löfven verkar folket vara ett resmål, en plats man kan åka till.

Stefan Löfven söker efter det vanliga folket. Almedalen har blivit för mycket av lobbyister och näringslivsintressen och för lite av folkrörelse och även enskilda medborgare, tycker Stefan Löfven. 

Det finns något märkligt som vilar över Stefan Löfven. Han spåddes bli en samarbetsman, så löd i vart fall hans eget löfte när han gick till val 2014. Med honom skulle Sverige få en statsminister som skulle klara av att höja sig över politikens trivialiteter, som skulle ha förmågan att pragmatiskt se till landets bästa, bortom ideologiska skygglappar och låsningar. Hur bra gick det?

Den svenska politiska förtroendekulturen så som vi tidigare känt den håller med Stefan Löfven på att rämna. Det är en allvarlig utveckling. Vi har med rätta betraktat den som en av våra absolut viktigaste grundstenarna för vår unika svenska välfärdsmodell. Forskare har kallat den  för den skandinaviska samhällstilliten.

När historien kommer beskriva det svenska politiska förtroendets sönderfall kommer Socialdemokraterna med Stefan Löfven hållandes i storsläggan, gestaltas i bild. Vem vet, en dag kanske ett monument på något torg med undertexten: “Må historien aldrig igen glömma.”

För Stefan Löfven verkar folket vara ett resmål, en plats man kan åka till. Folket som han söker efter finns i taxibilen, i kassan på ICA, på vårdavdelningen på Malmö sjukhus, i hissen där någon fullastad med matpåsar är på väg hem. Folket är inget resmål eller en plats. Det är ett folk. En gång i tiden fanns det folket Löfven söker efter i Sverige, men de är borta sedan länge. Och om han nu skulle hitta det, kan han prata med dem? 

Han blandar och ger. Först långa och tråkiga resonemang, sedan lögnerna om det gemensamma bygget, ansvaret, ordningen och redan,  sedan de ilsksinta beskyllningar om ett naivt och surrealistiskt folk, käbblet,  och tramset. Det är i alla fall inget som “Folket” lyssnat på med någon större entusiasm. 

Lika konstig som det han säger är hans resmål “Folket” blir hans förklaring: “Vi ska ut och hälsa på i landet.” Vi politiker behöver göra det för att visa orter som kanske inte får besök från svensk politik, att även de är viktiga för vårt “Framtidsprojekt Sverige”. Alla ska känna att nu är det hela landet som ska utvecklas och alla ska känna sig delaktiga i framtidsprojektet.

“Framtidsprojektet Sverige”? Vi finns alltså inte ännu? Men vad är det för något? Ett samhällsbygge som de flest tycker är bra och kan ställa sig bakom? Den svenska modellen 2.0? För Stefan Löfven tycks det vara enkelt, han pratar om ett framtidsprojekt där Sverige på riktigt hör ihop, där alla kan känna “jag har min plats här”, men som ingen förutom han själv förstår och känner sig hemma i. 

Det finns en bra förklaring till varför det är så svårt att förstå Stefan Löfven. Han är ingen politiker. Det är därför vi Sverige nu genomgår sin skakigaste tid sedan andra världskriget. Allt Stefan Löfven gör och säger grumlar den allting. Socialdemokraternas vill gärna framhålla Löfvens oerfarenheten som politiker, och istället en man av folket. Löfven är annorlunda än de andra politikerna, därför bättre. Och jisses, så annorlunda han är. Han gjutit olja på konflikterna, legitimerat från högsta nivå att det är “okej” att mobba andra och att politiker också kan vara brottslingar; läs alla skandaler. För att vara en man av folket och samförståndet har han som Sveriges statsminister lyckats skaffa sig fler ovänner än vänner. Folket han letar efter lär han ju heller aldrig hitta.

Att försöka fånga hans politiska väsen är lite som att jaga spöken. Tänk om det är det han är, ett spöke? Det skulle i alla fall förklara många av problemen. Löfven som säger att han är för mångfald dissar den möjlighet till mångfald Almedalsveckans faktiskt bjuder på. Är inte det Löfven pysslar med bara ett populistiskt PR-trick? Har inte politik alltid handlat om att träffa människor, oavsett om det är under Almedalsveckan, eller på Ullared?

Löfven har utan att tänka på det själv talat om för “folket” vem han är. Han är den Politiska Eliten som inte vill träffa folk eller ta folks oro på allvar. Han vill alltså tvärtemot vad han säger, främja sig från kollegor och folket. Och det kan han göra därför att det är han som är den Politiska eliten – statsministern. Det är inte konstigt att politikerföraktet växer.

Idag är Stefan Löfven en historielös politiker som lyssnar på vad Henrik Arnstad och Greta Thunberg har att säga hellre än att lyssna på det folk han säger sig vilja träffa. Löfven har aldrig haft något fundament att bygga den bro som behövs för hans “Framtidsprojekt Sverige” Stefan Löfven är i själva verket livrädd för att träffa folket och prata om “Framtidsprojektet Sverige”. 


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer. 

Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *