Känslan av Sverige som försvann 

Vad än Jimmie Åkesson företar sig renderar det alltid en viss uppmärksamhet. Åkesson talade om våra döda förfäder, och om att Sverige inte känns som Sverige längre. Åkesson hämtade sin inspiration från Vilhelm Moberg: “Svensk strävan”, 1941, där han skriver om de dödas land, om det som miljoner människor före oss byggde upp och efterlämnade oss att förvalta och förkovra.

Men så fort Sverige och svenskhet kommer på tal så retar det upp den sidan av det politiska Sverige som har väldigt svårt att förstå att när Jimmie Åkesson talar om Sverige, om en förlorad känsla av Sverige och om att Sverige inte förvaltas, talar han inte om exkludering eller om att Sverige bara är till för svenskar. Han talar om hur det är och om hur många upplever det just nu.

Det var också en markering från Åkesson som talade om att i synnerhet inte Stefan Löfven tagit hand om Sverige. Det Sverige som tog hand om varandra finns inte längre kvar. Hela känslan av Sverige är borta och faktum är att idag kan man knappt prata om Sverige utan att känna sig som den värsta rasisten.

Sedan Stefan Löfven blev statsminister 2014 har läget stadigt blivit sämre, inom de flesta områden. Löfven talar gärna om hur “vi” (alltså dem Moberg talar om) byggt ett starkt land där vi tar hand om varandra och om att det är så vi gör i Sverige. Men det är ju en ren lögn. Idag ser vi istället cancersjuka tillåtas dö, äldre tillåtas svälta ihjäl på äldreboende, fattiga pensionärer tillåtas leva på gatan, där motsättningarna och där segregationen tillåtas växa, kriminella gäng tillåtas ta över stadsdel efter stadsdel och tillåta att var tredje kvinna inte vågar gå ut när det är mörkt.

Det land som utmärker sig på det sättet är inte ett starkt eller tryggt land som tar hand om varandra som Stefan Löfven påstår. Det är ett land som är i händerna på ett parti som sätter makten och den egna självgodheten i första rummet. Som hycklar om demokratiska värden och som kallar sig världens första feministiska regering.

Stefan Löfven försöker ändå hela tiden sätta bilden av att Socialdemokraterna är just det partiet som tar ansvar, som förhåller sig till verkligheten inte bara i ord utan också i handling och som drivs av en vilja att skapa ordning och reda. Problemet är ju att det helt enkelt inte är sant

Stefan Löfven har gång på gång visat att han är beredd att gå hur långt som helst för att dölja alla de problem som de som parti ställt till med. Det senaste i raden är en kommitté som ska ta fram en långsiktig hållbar migrationspolitik. Vad tusan nu det är? En sak är säker i alla fall och det är att det inte kommer landa i vare sig något hållbart eller långsiktigt.

Men frågan är varför ljuger Löfven? Och varför kommer han gång på gång undan med det? Jag ställer mig den frågan varje dag. Och var är alla dem som borde granska Socialdemokraterna?  Löfven hävdar ju fortfarande och tar alla sina politiska beslut gällande migrationen på lögnen om att de ärvde en migrationslagstiftning som inte var hållbar, vilket då alltså innebar att Sverige 2015 tog emot 162 877 personer vilket var dubbelt så många som under 2014. Antalet ensamkommande ökade också drastiskt. Bara under de första sex månaderna 2015 ansökte ungefär lika många ensamkommande om asyl i Sverige som under hela 2014. Totalt ansökte 35 369 ensamkommande om asyl under 2015. År 2016 kom 28939, 2017? och 2018 kom 21502. Sedan har vi lättnaderna för anhöriginvandringen och afghanamnestin.

2016 annonserade Stefan Löfven att Sverige var tvungen att dra åt nödbromsen. Anledningen var kort och gott att vi inte hade råd; i valet mellan den svenska välfärden och Europas mest generösa flyktingmottagande valde alltså vår kära statsminster välfärden utan att blinka. Detta trots att han bara två månader innan det, mitt under pågående flyktingkris, gjorde ett stort nummer av att hans Europa minsann inte byggde några murar. Problemet var ju att välfärden redan då var borta.

Stefan Löfven ärvde inte någonting utan han skapade en kris som pågår ännu. Och genom det förlorade vi det som en gång utmärkte Sverige, gemenskap. Och om någon under den tiden innan Löfven drog i nödbromsen talade om volymer så var det avhumaniserande. Det handlade om människor på flykt från krig och det fick inte beskrivas i termer som ‘flöden’ och ‘volymer’. Det var oanständigt.

Nu står vi här. Sverige är splittrat, motsättningarna och ilskan växer. Brotten ökar, liksom rån mot barn, och som grädden på moset,  alla våldtäkter. Det är klart att känslan av Sverige inte längre finns kvar. Det är rent av omöjligt eftersom det vi ser idag inte är Sverige, det är ett annat land som alla, även vi etniska svenskar måste lära känna. Och det var det ingen som tillfrågades om.

Migrationsverket…

Svt…


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *