BÖDA CAMPING. Den svenska kulturen som något avvikande

Jag tittade på programmet Bödacamping, ett harmlöst program om människor som valt att semestra på Böda camping i tält, husvagnar, husbilar och stugor. En plats där den svenska kulturen kanske visade sig som allra tydligast. Svenskar, etniska och den som invandrat, från andra länder en mix men ändå så svenskt där man njöt av sin ledighet. Harmlöst, trevligt och väldigt svenskt.

Mona Sahlin var som aktiv politiker blind för den svenska kulturen. I sin egen blindhet lyckades hon få med sig stora delar av politiker-Sverige: Sverige har ingen kultur och om det fanns någon var den exkluderande och i värsta fall rasistisk, med andra ord något vi helst skulle förkasta. Vad har väl vi? Lite sill, midsommarstång och för henne annat oviktigt.

För dem som kom hit upplevde ändå den svenska kulturen, ibland som något lustigt som vi kan göra andras, men de såg de avvikelser och speciella normer som alla länder utvecklar. Därför kan många invandrare berätta mer om vår kultur än vi själva, men för många var det viktigt att försöka förstå vad för slags värderingar och sedvänjor vårt land byggde på. De ville lära känna sitt nya land. Men det blev svårt eftersom stora delar av det svenska politiska etablissemanget bestämt att vi hade någon kultur. Det måste ha varit förvirrande, inte minst då en stor del av etniska svenskar högt och tydligt klargjorde att det visst fanns en svensk kultur och svenska sedvänjor och att man ville att de skulle respekteras.

Svensk politik ställde alltså dem som invandrat hit mot etniska svenskar som kände sig manade att försvara den egna kulturen. Ett fult spel av svenska politiker som de sedan använde för att kunna hitta rasism och exkludering där inte fanns och så vidare. Medborgare, invandrade som etniska svenskar blev brickor i ett cyniskt politiskt spel.

Det var ungefär då Värdegrunden kom. Socialdemokraterna hade ett annat mål. Att skapa ett samhälle byggt på ett knippe värderingar som gradvis skulle tränga undan den kultur och värderingar som svensken i generationer format och byggt upp. Ett slags Socialdemokratiskt utopia om man så vill.

På grund av det har vi hamnat i en ohederlig kamp, svenskheten mot Värdegrunden. Allt som har med det svenska att göra omvandlas snabbt till rasism, vilket i sin tur väcker ilska eftersom stora delar av landet känner igen det som sin kulturella identitet. Och det är rimligt att det värnas och att dem som kommer hit ges en möjlighet att förstå och lära sig om svenskens sedvänjor och kultur. Men det blir rakt omöjligt när man måste kämpa för det.

Idag definierar i stort sett alla sin Värdegrund, allt från myndigheter till Svenska kyrkan. Så det som en gång var Sveriges demokrati byggt på svenska värderingar och kulturella yttringar har med stort motstånd omvandlats till en slags Värdegrundsdemokrati sammansatt av en rad flummiga knippe åsikter.

I det nya Sverige och den flummiga svenska värdegrundsdemokratin får man grundlöst anklaga andra för att vara rasister. Landets viktigaste uppgift är inte längre kunskap om andra utan att lära ut en knippe luddiga åsikter om antirasism, feminism och hbtq-frågor, vithetsnorm och så vidare. Det är exempelvis värre att brista i sin Värdegrund än att misslyckas med att bekämpa kriminalitet.

Värdegrunden är så pass vag att dess anhängare ständigt kan hitta nya ”antidemokrater”: FB-vännen som skriver eller delar något om våldtäkter och den växande otryggheten är rasist och emot det socialdemokratiska bygget. Chefen som anser att företaget inte alls ska bekosta könsneutrala toaletter är anti-feminist. Kommunpolitikern som säger att man inte bör införa bönetider är emot muslimer.

Socialdemokraterna, tätt följt av Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är idag politiska partier som omvandlat sig själva och sina anhängare till mobbare, eller värdegrundssoldater om man så vill. De kan ogrundat anklaga vem som helst för att vara rasister och antidemokrater. Idag har det gått så långt att de kan göra en karriär på att anklaga andra som då får sin karriär förstörd medan de själva klättrar uppåt.

Socialdemokraterna m.fl. menar att utan Värdegrunden skulle Sverige förmörkas av hat och vulgariteter. Familjer skulle inte klara av att fostra anständiga och rättrådiga medborgare. Hur bra har det gått? Sedan Värdegrunden blev allenarådande har vårt samhälle på kort tid omvandlats till en otrygg plats där centrala värderingar som respekt för den andre successivt försvunnit. Det anständiga som fanns har trängts undan i förmån för något som bara skapat oro och ilska.

Men så blir det när ett politiskt parti bestämmer sig för att försöka bygga ett nytt land. Åsiktspluralismen är borta, liksom självständigheten, identiteten och delvis kulturen.


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

En reaktion på “BÖDA CAMPING. Den svenska kulturen som något avvikande

  1. Anders

    Mycket bra skrivet… Hjärtligt tack. Hade jag haft pengar hade jag gärna donerat.
    Men det här samhället har gjort det svårt och invecklat.
    Orkar inte ens förklara längre.
    Mvh anders.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *