Läs detta nödrop från en socialsekreterare som jobbar med barnavårdsutredningar!

Av | 24 juli, 2019

Om en lag ska göra skillnad för barnen behöver vi rätt resurser, skriver artikel­författaren. Foto: Claudio Bresciani/TT

Klistrar in hela texten. Sprid den! De farhågor som uttrycks har jag själv försökt formulera i åtskilliga texter. Tillståndet i socialtjänsten (och BUP) är en avgörande orsak till varför jag tidigt var skeptisk till att snabbt öka befolkningen via asyl. De redan mest utsatta blir lidande när fler konkurrerar om det yttersta skyddsnätets resurser. Ribban för att få hjälp höjs. För mig är det inte humanism.

”Nioåringar som uttrycker självmordstankar. Tonårsflickor som hoppar eller blir utknuffade från fönster. Tonåringar som svälter sig till livshotande tillstånd. Hårt pressade ensamstående mammor som säger att de ska ta livet av sig när barnen har fyllt arton. Misshandlade kvinnor som tvingas flytta med barnen till sina barndomshem på grund av bostadsbrist. Etniskt skiktade grupperingar på skolgårdar där trakasserier är en integrerad del av vardagen. Barn klämda av vuxnas konflikter, och som ingenting hellre vill än att föräldrarna blir sams och få en normal familj.

Allt detta möter jag i mitt yrke som socialsekreterare i en liten svensk kommun i södra Sverige. Ingen av dessa barn och ungdomar har jag lyckats hjälpa.

Jag möter också problem på socialtjänstens insida. Stress. Trötthet. Dåligt mående. Dålig introduktion till nyanställda. Hot mot tjänstemän. Frånvarande chefer. Personalflykt – förra året slutade i snitt nästan en person per månad i min förvaltning. Vi var försenade med mer än hälften av alla barnavårdsutredningar som öppnades, vilket har lett till att barn i vissa fall har börjat må så dåligt att de varit nära att döda andra barn.

Ledare högre upp i organisationen säger: ”det är inte säkert att problemet är bristande resurser.” Man gör en dygd i att, som det heter, ”trolla med knäna”. Förnuftet säger att uppdraget är omöjligt, men rollen föreskriver agens, att man måste försöka.

Som tjänsteman känner jag mig mer och mer som ett övergivet barn med dålig anknytning till mina föräldrar, politikerna. Som en Sisyfos skriver jag mina utredningar i stiliga dokument utformade av Socialstyrelsen – utan att hjälpa någon.

Forskning av bland andra Wanja Astvik visar att cynism är en vanlig copingstrategi hos tjänstemän i den anorektiska socialtjänsten. Tystnad är en annan strategi. Att lämna yrket en tredje. Betydligt ovanligare är det att höja rösten och säga ifrån. (Kanske eftersom det inte gör någon skillnad). Men om rösten ändå ska höjas vill jag uppmana såväl politiker som journalister till följande:

Uppdatera självbilden – Sverige är inte ett välfärdsland längre och utvecklingen pekar inte mot att vi kommer bli det igen.
Uppdatera samhällsdebatten enligt föregående punkt.
Sluta lita på att socialtjänsten fungerar när läget kniper – förvänta dig inte att vi är rustade för de problem som tornar upp sig. Det går inte att lämpa fler sociala misslyckanden på oss. Om klienter förväntar sig fullgod service från socialen riskerar vi mer hot och större frustration.
Nästa år blir Barnkonventionen svensk lag, då barn på ett tydligare sätt ska bli rättighetsbärare. Det hörs redan ett mullrande dån genom luften från makthavare som slår sig för bröstet.

Men om en lag ska göra skillnad för barnen – och inte enbart göra dem cyniska på sikt, när samhället sviker – skulle vi behöva tillbörliga resurser att arbeta kvalitativt mot att säkerställa barns behov. Antingen det, eller att politikerna erkänner som det är – att välfärdsstatens dagar är förbi, och att allt tal om ”barns rättigheter” är floskler.

En sådan uppriktighet vinner man nog inga val på – men kanske en och annan omvänd cyniker som kan börja tro på det hon gör?

Jeremiah Karlsson
socialsekreterare/barnavårdsutredare, socionom, författare”

Svd (låst)…


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

2 reaktion på “Läs detta nödrop från en socialsekreterare som jobbar med barnavårdsutredningar!

  1. Carl den 12

    Sverige går på konstgjord andning och lever på gamal fadd skåpmat. Vad är detta för kloakvaskande land regeringen förorenat med sitt skitsnack som lortat ner sweas befolkning att tro på deras ruttna ord och falska löften. Är så heligt jäkla förbannad att jag snart smäller av och jag har tokångest över att jag en gång i tiden röstade på botten av svenska kloak partier. Men vet ni politiker, att ni är nakna när ni duschar/badar och ni ser exakt lika dumma ut som vi andra när ni går på toaletten och uträttar era stora behov. Men ge er nu med att sprida eran dynga över swea rike. Har ni inte smutsat ner tillräckligt över hela swea land och rike ? Ingen vettig människa med doftsinne kan undvika stanken ifrån swea. Kära nordiska grannländer och övriga Europa kom till våran undsättning……………

    Svara
  2. Carl den 12

    Vad jag vill ha sagt på ren svenska är om ni tar bort förutsättningar att ha ett gott liv för föräldrarna, så drabbar det deras barn. Och drar ni ner och in på bostadsbidrag, sänker sjukpenning, låter föräldrar som pluggar leva på CSN bidrag samtidigt som dom måste jobba och inte är lyhörda när dom söker försörjningsstöd, så drabbar det också barnen. Och skär ni ner på barnomsorgen, skola och även barnsjukhusen och BUP, så drabbar det också barnen. Här blir både barnen och deras föräldrar svikna och ni som sitter i maktposition vet så väl att all deras tid går åt till att bara överleva och inte leva. Men Calle’s egen uppväxt såg helt annorlunda ut pga av att Calle hade sådan tur att hans mor och far föräldrar hade en god ekonomi och ville se sitt barnbarn Calle leva och ha det så gott det bara gick. Behövde Calle nya kläder, klippa sig, en cykel eller något annat, så fanns hans mor och far föräldrar där. Men, jag sörjer inte att ni är borta för längesedan, för om ni mina mor och far föräldrar gjort ett studiebesök år 2019, så hade ni tagit taxi raka vägen till psyket för att bli nerdrogade, om ni sett och hört hur swea bara gått utför sedan ni kastade in handduken och trodde att jag och mina systers barn och deras kommande barnbarn skulle få “ärva” dom pengar ni jobbade och slet för och som var tänkta skulle komma oss till användning. Det är helt andra personer som får ta del utav dom pengar ni, mina föräldrar, jag och min syster bidragit med till stadskassan och dom heter inte Andersson, Bengtsson, Carlsson, Davidsson osv i efternamn. Så, jag Calle ber er att stanna kvar där ni är, ni skulle ALDRIG trivas här och jag är så säker på att ni har det mycket bättre än oss……… Hoppas att ni har den guldkanten ni gav mig som barn där ni är nu, för här är det inte många som har guldkant alls……….

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *