SOCIALDEMOKRATERNA & SANNINGEN. Socialdemokraternas ryssläger.

Detta är berättelsen om de sju ryska fångläger som socialdemokraterna tillät massmördaren Josef Stalin ha på svensk mark. Fångläger som i praktiken var sovjetiskt territorium!

Ett lands utrikespolitiska historia är mycket i dess hemligstämpel. Ett sådant exempel är de sju hemliga ryska fångläger som fanns i folkhemmets Sverige som socialdemokraterna lät uppföra till diktatorn Stalin och med den efterföljande utvisningen av 2500 ryssar tillbaka till Sovjet och därmed till en säker död i Gulag. En episod som i över ett halvt sekel har varit – och är mycket än idag- stängt hemlighetsstämplat material under socialdemokraternas styre och som det fortfarande är svårt att bringa full klarhet i.

De handlingar som berör dessa ryska läger i Sverige frisläpptes först samtidigt med Sovjetimperiets sönderfall men inte allt blev tillgängligt. Fortfarande finns det sekretessbelagt material om de sju öar av sovjetenklaver på svenskt territorium som lägren utgjorde och som få svenskar idag känner till.

Något ytterst få känner till är den s.k. ryssutlämningen (ej att förväxla med baltutlämningen) där den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen tillät att över 2500 ryssar skickades hem, många av dem till en säker död i de fruktade kommunistiska dödslägren Gulag i Sibirien. Ryssar som suttit fängslade i något av de sju ryska fångläger som fanns i Sverige och som Stalin och Sovjet hade full makt över. Läger som i praktiken kan benämnas som ryska territorium i Sverige.

Detta är historien om socialdemokraternas ”ryssläger”:

Socialstyrelsen med Gustav Möller i spetsen hade på uppdrag av Socialdemokraterna drivit i största hemlighet hela 14 slutna koncentrationsläger i Sverige under krigsåren. Utöver dessa 14 hemliga koncentrationsläger fanns 28 ”vanliga” interneringsläger som krigsmakten hade till förfogande. Sju av dessa 28 läger var s.k. ryssläger som indirekt drevs och styrdes av den kommunistiske diktatorn och massmördaren Josef Stalin.

I dessa fångläger internerades först motståndare till Hitler dvs antinazister och kommunister. Nu när man insåg att vännen Hitler skulle förlora kriget bytte den svenska socialistiskt ledda regeringen sida till att istället blidka Stalin, Sovjet och kommunism. Fångarna byttes därför successivt ut mot nazister och antikommunister istället. Motsättningarna mellan gamla och nya fångar blev påfallande. I lägren tvingades nazister och judar dela celler likaså kommunister och antikommunister. Det skedde misshandel, till och med mord i lägren när vakterna inte till fullo kunde hålla bevakning.

Det första rysslägret upprättades redan våren 1942 på Baggå herrgård i Västmanland. Några månader senare fanns 82 sovjetryska fångar i lägret. Fler läger följde i snabb takt, totalt gav socialdemokraterna Stalin tillåtelse för sju ryska fångläger i Sverige. (Det fanns i krigets slutskede även ett åttonde ryssläger i Hagaström utanför Gävle). Läger som kunde betraktas som ryskt territorium!

“Det skedde misshandel, till och med mord i lägren när vakterna inte till fullo kunde hålla bevakning”

Dokument som rör de enskilda lägrens administration – framför allt de i Byringe och Lisma – ligger till avgörande delar fortfarande under hemligstämpel, vilket än idag omöjliggör en detaljrekonstruktion av lägrens verksamheter.

Samtidigt med rysslägrens tillkomst började den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen lämna ut personuppgifter på sovjetryska flyktingar till den sovjetiska legationen. Oenighet uppstod hur lägren skulle organiseras och administreras. Efter långa förhandlingar kom regeringarna i Moskva och Stockholm överens. Ett rysslägeravtal slöts i september 1943 som innebar att Moskvas utsända helt fritt skulle få resa mellan Stockholm och de sju rysslägren samt ha ”ensamrätt” på fångarnas ”allmänna kulturella behov”. Lägren skulle underställas såväl en svensk som en sovjetisk lägerchef.

Lägren var formellt underställda socialstyrelsen med svensk personal, men kontrollerades helt av sovjetmakten dvs Stalin. Enda tillåtna läsning var sovjetpropaganda. Sovjetfanan var ofta hissad i lägren och den sovjetiska nationalhymnen sjöngs av kraftfulla stämmor i skogarna.

Den sovjetiska sidan tog snabbt kommandot och anklagade exempelvis sin svenska motpart för antisovjetisk propaganda sedan flyktingarna tillåtits lyssna på radio och anordna gudstjänster i lägren.

Den sovjetiska lägerpersonalen tilläts utöva en påtaglig inre kontroll. Ett typexempel var lägret i Baggå, där den sovjetiske kommendanten och sju kommissarier kontrollerade de intagnas dagliga liv och verksamhet. De i lägret som bröt mot de inre ordningsföreskrifterna var enligt svensk/sovjetisk överenskommelse ansvariga inför Legationens Konsulära Avdelning och de löner som betalades ut till arbetande flyktingar (av svenska staten!) kunde en specialförordning konfiskeras ”i den sovjetiska statens namn”.

Sovjetiska utsända besökte lägret kontinuerligt och hade slutna möten med fångarna där den svenske lägerchefen förvägrades närvara. Övergrepp förekom mot fångarna och i en polisrapport (28/1 1943) bekräftades att ”svåra missförhållanden råda ifråga om kontrollen och övervakningen av ryssarna i Baggå”.

Socialstyrelsen konstaterade i en skrivelse att lägerkommendanten och hans kommissarier betraktade Baggå-flyktingarna som en till Sovjet ”underställd grupp” och att de i behandlingen av dem kontinuerligt bröt mot svensk lagstiftning. Därför var det lämpligast om ”lägret upphörde att existera”, skriver socialstyrelsen. Den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen och den socialdemokratiska statsministern vägrade dock, eftersom ”ett sådant förfarande stå i bestämd motsats till ryska legationens önskningar”.

“Enda tillåtna läsning var sovjetpropaganda”

Också i Lisma-lägret styrde och ställde den sovjetiske lägerkommendanten och hans mannar efter behag. Vid ett tillfälle försökte den sovjetiska lägerledningen öppet sabotera en polisutredning rörande ett mord som förövats inom lägerområdet.

Den svenske lägerchefen uppgav inför utlänningskommissionen att ”min uppfattning är att den ryska legationen anser mordet som en ren intern sak och skyddar mördaren från att bli upptäckt”. Ryssarna krävde att den ”dåliga människa” som mördats skulle begravas ”utan några ceremonier och i tysthet”.

I boken “Krampen-ryssläger i Sverige” (2008) berättar författaren Hans Lundgren: ” I Lissma inträffade grova övergrepp. Minst en av de intagna mördades. Mordet inträffade sommaren 1943. Då var Lennart Granstedt 16 år och det visades film i en lokal på gaveln till en av barackerna.  “Jag minns att det var en hel del musik i den där filmen. När den var slut hittades en av flyktingarna död utomhus i närheten av baracken. Jag såg hur han bars bort på en övertäckt bår” Landsfiskal Wadenius i Tumba ledde mordutredningen. “En stump av ett vattenledningsrör och en kniv hade använts som tillhyggen. Det fanns inga vittnen. Ingen åtalades och polisutredningen lades ner” Lennart Granstedt uppger att det talades om att det skulle ha förekommit flera mord i lägret: “En ryss skulle ha hittats död med en repsnara om halsen bland strandstenarna vid Lissmasjön. Men det kan jag inte gå i god för, jag såg det inte själv”

Rysslägret i Byringe med ett 20-tal baracker omgärdades av ett 3 meter brett i 3 rader och 2 ½  meter högt taggtrådsstängsel och här rådde besöks- och fotograferingsförbud. Som mest fanns 480 fångar som bevakades av 160 vakter med hundar. Lägret belystes av starka strålkastare. Lägerbarackerna var endast enkla brädskjul. Ryssarna satte upp stuprännor över sängarna mot regnet.

I Alexander Solzjenitskys bok Gulagarkipelagen finns ett stycke om Byringefångarna. Författaren träffade Kardenko som var marinlöjtnant i ett Sibiriskt läger. För Nobelpristagaren berättade han om hur en liten grupp av fångar som kommit från Byringe till Gulag fick äta upp sig, låta håret växa och upp kläddes mycket prydligt. Sedan fick de åka till Leningrad och möta journalister från väst och berätta att de behandlades mycket väl. Sanningen var dock en annan då alternativet var att få ”ett stycke bly i nacken”. Efter presskonferensen i Leningrad var det sedan snabb transport åter till Stalins arbetsläger.

Rysslägeravtalet sanktionerade i realiteten att en främmande totalitär makt gavs legitimitet att bedriva politisk verksamhet bland fångar på svenskt territorium. Från svensk sida var man i praktiken oförmögen att skydda motsträviga lägerfångar mot övergrepp, misshandel, mord eller avrättningar.

Den sovjetiska legationen krävde t.ex. att en lantbrukare som tagit emot en rymling från lägret i Lisma skulle förvisas i inre exil till en annan del av Sverige ”då han uppträtt fientligt mot ryska staten”. Den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen gav alltså klartecken att Stalin och kommunisterna i Moskva kunde utöva straff för svenska medborgare i Sverige! Man kan idag fundera över hur nära vi var att bli en del av Sovjetunionen vid denna tidpunkt på grund av socialdemokraternas fega och veka politiska hållning mot Josef Stalin.

“Man kan idag fundera över hur nära vi var att bli en del av Sovjetunionen på grund av socialdemokraterna”

Ödet för de 2500 ryska fångar som deporterades hem från Sverige är än idag okänt. Sannolikt avrättades de flesta, medan övriga mer eller mindre mangrant hamnade i de ökända ryska fånglägen, Gulag. Andra sattes förmodligen i tvångsarbete i Sibiriska gruvor eller dömdes till inre exil. Än idag -2019- är dessa uppgifter omöjliga att få klarhet i. Både de svenska och ryska arkiven är fortfarande stängda. Vi kanske inte ens vill veta…?

När de sju ryska lägren i Sverige hade tömts på fångar vid krigsslutet revs lägren under 1946. Idag finns bara rester kvar på vissa platser, någon minnessten, någon skylt, men överlag finns inte så mycket idag som vittnar om de ryska läger som Stefan Löfvens anständiga parti tillät hållas i Sverige under Stalins styre! Det finns inte heller mycket i dagens skolböcker där våra barn får lära sig om det anständiga partiets historia. Stefan Löfven själv ägnar sin energi att istället anklaga andra partier för sin egen historia! Anständigt?

De sju ryska fånglägren i Sverige:

Aborrtjärn, Smedjebacken, Dalarna

Baggbron, Skinnskatteberg, Västmanland

Baggå, Skinnskatteberg, Västmanland

Byringe, Strängnäs, Södermanland

Krampen, Skinnskatteberg, Västmanland

Lisma, Huddinge, Stockholm

Storvreta, Uppsala, Uppland

(+ Hagaström, Gävle, Gästrikland)

Lägren idag:

​ABBORRTJÄRN, SMEDJEBACKENS KOMMUN:

Bostadshuset, ett tvåvåningshus mitt i byn bodde lägerchefen. Bakom står idag granarna höga, där fanns barackerna där ryssarna bodde.  På marken kan man fortfarande se att det funnits en väg. Stenhögar täckta av mossa visar rester av byggnader och husgrunder. Tre eller fyra stora baracker ska det ha varit, uppåt 200 personer bodde i lägret under en period på flera år. Ladan som står längs med byvägen är kvar och den delen som är murad sägs ha innehållit en bastu som ryssarna använde. (se bildgalleri)

KRAMPEN, SKINNSKATTEBERGS KOMMUN:

Det hölls en minnesdag i Krampen 11/5-12. Personal från ryska ambassaden i Stockholm närvarade. Den stora stenen som kallas Rysstenen ligger precis bredvid vägen som kallas Ryssvägen, byggd av de sovjetiska krigsfångarna. Två-tre veckor innan de ryska fångarna skulle skickas tillbaka hade de huggit in symbolen hammaren och skäran på framsidan av stenen och texten CCCP 1944. Stenen föll i glömska, blev överväxt av mossa men upptäcktes av en slump 1992. Själva lägret låg några kilometer från Rysstenen helt nära järnvägen. Idag finns ett litet museum, Krampenmuseet, i stationsbyggnaden. Det drivs helt ideellt av hembygdsföreningen och är tillsvidare öppet endast om somrarna. På Ekomuseum Bergslagens hemsida finns en del information om öppettider, vägbeskrivning mm. Hans Lundgren har skrivit en detaljerad bok om lägret “Krampen – ryssläger i Sverige under andra världskriget” (2008) – (se bildgalleri)

BYRINGE, STRÄNGNÄS KOMMUN_

22 september 2012 invigdes ett monument som ska föreviga minnet av de ryska soldater som tillbringade svåra år i Byringe av ryska ambassadören Igor Neverov. Han säger i sitt tal att vi minns de tragiska händelserna som skedde under kriget och håller minnet heligt av krigets offer. (se bildgalleri)

Idag finns ytterst lite text som beskriver eller fotografier som visar hur lägren såg ut under krigsåren. Vi försöker kontinuerligt samla in information och utöka informationen om rysslägren.

Har Du mer information om dessa läger? Bilder, länkar, anekdoter, berättelser etc kontakta oss!

// Blenda W Thor.

Originalartikel


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Henrik Lilja Rönnquist

Redaktör och Art Director för PS

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *