Var är ni företrädare för S, MP, C, L, V, M, KD, journalister och PK-elit när alla vi övriga vardagsmänniskor behöver er?

Av | 5 augusti, 2019

PRIDE

Något för Sverige att vara stolt över skriver Marcus Oscarsson i sin analys av prideparaden och syftade då på deltagandet av alla partier utom SD som av någon diffus anledning inte tycks ha rätt värdegrund för dylika evenemang.

En medlem undrade i en kommentar (på Facebook) hur “köpt” Oscarsson är?
Jo, han kan fortfarande blixtra till då och då och leverera men ibland undrar jag om inte priset för att få vara kvar i stugvärmen, i likhet med hans namne Birro, blir för högt. Har man fått smak på rampljuset kanske man anpassar sig för att slippa åka ut i kylan.

Vi ska naturligtvis vara stolta över vår öppenhet mot en utsatt grupp människor. Dom är, precis som alla andra, värda ett fullvärdigt liv, ett liv med acceptans och utan förtryck, inte tu tal om annat, men en samling leende och lismande partiföreträdare som försöker åka snålskjuts och skapa billiga politiska poäng på detta får mig bara att må illa.

Det tycks mig mer som det är ett spel för galleriet. Ett hyckleri av sällan skådat slag där det handlar mer om att synas i media och visa sin värdegrund än att stå upp för en utsatt grupp. Ett gäng partiledare och politiskt korrekta ute på stan för att synas i folkvimlet och samla goodwill-poäng på en grupp människor som de till vardags troligen inte har mycket till övers för.
Det har blivit mer ett spektakel som tar fokus bort från den ursprungliga tanken och där deltagarna tenderar mer till att bli narrar och marknadsgycklare.

Tankarna går till förra årets klavertramp med elefanten i rummet där de lismande värdegrundshycklarna stod och viftade med sina flaggor.

Men var är våra politiker och folkvalda, stora delar av jornalistkåren och den självutnämnda pk-eliten när det gäller frågor som är angelägna för oss övriga vardagsmänniskor? Alla vi som lider i tystnad ute i samhället? Alla vi som mår dåligt eller far illa? Alla vi som inte har någon glassig gala eller något tåg som lyfter våra problem. Vi som många gånger har livsavgörande problem och frågeställningar om sånt som berör och påverkar våra liv och vår framtid. Vi som har fått våra liv omkullkastade och förstörda på grund av ogenomtänkta politiska beslut? Eller för all del, vi som bara vill ha vårt liv och vår vardag tillbaka. Vårt vanliga trygga liv vi hade en gång.

Nej, då finns inga parader med smilande politiker.

Man mörkar istället problematiken, tystar ner och vänder ryggen åt de vardagsproblem som inte ger glättig publicitet i media. Man låtsas som de inte finns. Man sopar dem under mattan där de inte syns i förhoppningen att de ska glömmas bort och försvinna. Kanske för att man tappat kontrollen, kanske för att man börjar inse att man hade åt he… te fel redan från början men att man inte vet hur man ska ta sig ur det med hedern i behåll. Ingen vill vara den förste att göra avbön och säga att jag gjorde fel.

Då kanske det som politiker är trevligare och mer angeläget att synas och få tv-tid i en parad på stan. Försöka bli lite folklig. Lite verklighetsflykt, stå och se glad ut och vinka till folket på en oförarglig pridegala och att slippa ta ansvar för vad som händer i samhället och för det som pågår ute i landet med hopp om att leende glada politiker ska få oss att glömma eländet vi lever i. Och kanske är det många som köper det. Jag läste nån gång att människor blir glada av att se glada bilder på kändisar och kungligheter. Kanske gäller det även politiker?

Men problemen försvinner inte för att man blundar eller går på pridegala. Dom finns kvar och ju längre man blundar desto värre blir det.
Problem har till skillnad från lösningar en tendens att föröka sig lavinartat.

Många kommuner går på knäna för att de i många fall påtvingats mottagning av nyanlända, en mottagning de inte klarar ekonomiskt och skattehöjningar eller neddragningar i välfärden kommer som ett brev på posten.
Lika många kommuner går samma öde till mötes för att de folkvalda trodde på sagorna om hur de nyanlända skulle rädda både glesbygden och ekonomin och skapa arbetstillfällen och nu står man där med byxorna nere.

Vården är ett område som inte har några uppseendeväckande parader eller galor men som så innerligt väl hade behövt det men inga politiker går i tåg för utarbetade sjuksköterskor och barnmorskor. Inte heller för alla dem som sitter och väntar i timmar på akuten eller de som helt sonika ligger och dör i väntan på att komma fram i vårdkön.

För dem finns inga smilande politiker!

Inte heller lärarna har några spektakulära tåg som höjer deras arbetsmoral när de dag efter dag fortsätter sitt lönlösa arbete med att skapa en skola värd namnet. En skola som skulle bli världens bästa men som ingen kan vara stolt över. Respekten för lärarna är sen länge borta och både lärare och elever sitter i många skolor bara av sin tid i väntan på att få gå hem, få lämna eländet.
På många platser kämpar lärarna säkert också med att förstå hur man ska försöka undervisa i klasser där barn och unga män ska samsas om tiden och uppmärksamheten. Jag tycker uppriktigt synd om de barn som vill studera men där studietakten i sann demokratisk anda anpassas till dem med inlärningssvårigheter.

Pensionärerna är en grupp som i många år har pockat på de folkvaldas uppmärksamhet, inte genom färgglada tåg genom städerna, utan snarare i ett återhållsamt vädjande om att synas, få respekt och en möjlighet att få ett drägligt liv på ålderns höst. Inte att, som i vissa fall, bli bortglömda och riskera att hamna utanför samhällets skyddsnät. Liggande under en pappkartong på en sunkig bakgata lämnade till några vänliga själars välvilja för att kunna överleva. Tack VDS för att ni finns!
Inte heller ska de äldre behöva sitta hemma, rädda för att gå ut bara för att otryggheten ökar. Nån jävla respekt måste det finnas för de gamla.

Och var är alla parader, tåg och processioner för de stackars kvinnor, flickor och barn som snart sagt dagligen får sina liv förstörda efter den ena mer brutala våldtäkten än den andra. Ofta i grupp där flera män turas om att våldföra sig på och förnedra sina hjälplösa offer. De får skador och livslånga trauman medan förövarna behandlas med silkesvantar och leende kan inkassera en kort tids frihetsberövande för att sen vara ute på gatorna igen
och söka nya offer.
Skulle de trots allt ställas inför skranket och dömas i tingsrätten så är det bara att överklaga till högre instans. Då finns det goda möjligheter att bli frikänd eller få sitt straff sänkt.
Jag blir lätt hatisk vid bara tanken då jag själv är både make och far.
Flera av smilfinkarna i paraden har också aktivt medverkat till att försvåra för de drabbade kvinnorna att få upprättelse genom att mörka eller inte lämna ut signalement för att undanhålla eller försvåra vetskapen om vilka gärningsmännen är.

Hederskulturen med fysiskt våld, tvång och hämnd mot sina egna döttrar och systrar ej att förglömma. Sitt eget kött och blod!
.
Journalistkåren som aktivt borde arbeta för att belysa, ta upp och sprida kunskap om detta är i min mening den värsta svikaren av dem alla då de undanhåller, mörkar och förljuger sanningen. Den sanning som deras hederskodex istället borde byggas på. Bara en viss Morgan Johansson är värre då han är själva grunden för att det kan fortgå. En människa som verkar vara i total avsaknad av empati för alla dessa som drabbas och kommer att drabbas om det får fortgå.

Samma brist på galor och tåg med leende politiker är det för poliserna som trots en katastrofal underbemanning jobbar vidare så gott de nu kan efter flera års ledningshaveri som gjort att polisyrket tappat i både attraktion och lockelse. Många poliser lämnar också för att respekten för ordningsmakten är som bortblåst.
Idag finns det ingen som behöver vara rädd för polisen och det utnyttjas naturligtvis till fullo av de kriminella som inget längre har att frukta.

Ordningsmakten är helt bakbunden idag vilket gör att sprängningar, bilbränder och rån, hot och överfall på både äldre och unga kan fortsätta i oförminskad skala.
Gängkriminaliteten frodas och lockar till sig allt yngre människor som sedan avrättar varandra på öppen gata för att stärka sina territorium. Det är bara en tidsfråga innan oskyldiga står ivägen för en missriktad kula.

Den totala bristen på gränskontroll gör också att illegala vapen strömmar in i landet utan någon som helst kontroll. Idag kan vem som helst köpa ett vapen.

Då har jag ändå inte tagit upp det största hotet och det är den under ytan lurande terrorismen där Akilovs tur på Drottninggatan kan ses som en tämligen mild företeelse jämfört med vad som kan komma om alla återvändande IS-terrorister organiserar sig. Bäva månde Sverige. Kanske hjälper det med en glassig, glättig och färgsprakande parad eller tåg genom stan?

Var är ni företrädare för S, MP, C, L, V, M, KD, journalister och PK-elit när alla vi övriga vardagsmänniskor behöver er? Vi som inte gick i paraden. Var är ni när ert eget folk lider och behöver er.
Var är alla tåg och färgglada galor för oss?

Eller är vi inte värda att uppmärksammas för att det bland oss finns människor som röstar på partier som inte delar er så kallade värdegrund och att vi då likt ett tidigare namngivet parti ska förpassas ut i kylan?

Vi är många som fått betala ett högt pris för att ni ska försvara er värdegrund. Den värdegrund som i slutändan bara mynnar ut i en enda sak. Att hålla SD utanför inflytande.

Men vi glömmer inte.

Det kommer en dag när fädren tröttnar på att få sina döttrar våldtagna. Det kommer en dag när sköterskorna gör uppror. Det kommer en dag då pensionären knyter sin ledbrutna hand hårt i fickan. Det kommer en dag då lärarna går hem i protest. Det kommer en dag då vi har fått nog!

Måtte historiens dom mot er bli hård!


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *