SOCIALDEMOKRATERNA &SANNINGEN. Ryssutlämningen.

Av | augusti 13, 2019

“De svenska och ryska arkiven är stängda vilket är ett bevis i sig att ryssutlämningen är betydligt värre och mer omfattande än det lilla vi vet idag”

Du har säkert hört talas om baltutlämningen när Sverige tvångsutvisade 156 balter!

Men vad vet Du om den betydligt större och värre ryssutlämningen?

En av svensk historias största skandaler och skamfläckar var när Socialdemokraterna utlämnade 156 balter mot ett okänt öde till Sovjetunionen i den sk “baltutlämningen”!

Vad som ytterst få känner till -och som i mycket fortfarande är hemlighetsstämplat- är att denna skamfläck i svensk historia bara är ett sätt att dölja en betydligt större skandal och skamfläck som Socialdemokraterna godkände mindre än ett år tidigare, då man utvisade 2500 (!) ryssar till en säker död!

TVÅTUSENFEMHUNDRA människor, och detta direkt på massmördaren Josef Stalins order! Många av dem till en säker död i de fruktade kommunistiska dödslägren Gulag, till Sibiriens iskalla gruvor där miljoner människor redan dukat under eller direkt till en arkebuseringsstation!

Detta är historien om ryssutlämningen:

Adolf Hitler var socialdemokraternas nära vän och allierade. De hoppades och väntade på att Adolf Hitler och hans Nazityskland snart skulle vinna kriget. Den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen hade sedan en tid tillbaka redan förberett sig att bli Nazitysklands allierade vän, men när operation Barbarossa och sedan även Addenneroffensiven 1944-45 blev hårda nederlag för Hitler blev det uppenbart att den nära vännen inte skulle vinna kriget. Det blev nu skyndsamt att sopa igen spåren av den nazivänliga politik socialdemokraterna bedrivit och istället göra helt om och börja smöra för Stalin, Sovjet och kommunismen. Den forna vännen skulle plötsligt vändas ryggen och den forna fienden skulle nu bli framtidens rättesnöre och vän.

Vid krigets slutskede 1945 befann sig 60 miljoner européer på flykt. I Sverige fanns över 100 000 flyktingar, därav omkring 34 000 som Stalin och Sovjet betraktade som sovjetiska medborgare och som man nu krävde skulle återsändas.

Av dessa var 4000 sovjetryssar, mer än hälften, ca 2500 var soldater ur Röda armén som flytt eller släppts ur krigsfångenskap i Norge, Finland och Tyskland. Stalin utövade hård press på Sverige att dessa ryssar skulle ”samlas in” och sättas i förvar tills kriget var över. Soldater ur Röda armén som tillfångatagits betraktades som landsförrädare och för dessa fanns endast ett straff – döden!

                                               “Soldater ur Röda armén som tillfångatagits betraktades som landsförrädare och för dessa fanns endast ett straff – döden!”

Flyktingar, fångar och soldater kom nu att användas som brickor i det utrikespolitiska spelet mellan den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen och Sovjetunionen. Förlorarna i detta politiska spel fanns bland de drygt 2500 sovjetryska soldater som inte hade någon stark svensk opinion att luta sig mot. Deras tillvaro i Sverige och det dystra öde som väntade dem, har i mer än 70 år varit okänt för den stora allmänheten. Först nu, efter det att hemligstämpeln delvis hävts på vissa dossier som finns på Riksarkivet, går det att något så när rekonstruera de sovjetiska flyktingarnas korta historia på svensk mark.

Svenska och sovjetiska myndigheter kallade operationen repatriering eller ”frivillig hemresa”. Socialstyrelsen med Gunnar Möller i spetsen hade belagt all personal med munkavle. Absolut ingenting fick ”yppas för utomstående” hette det i kontrakten. Totalt var 170 personer anställda i de olika fånglägren runt om i Sverige där dessa ryssar satt fängslade och väntade på tvångsdeportering  hem. Sommaren 1945 hade sammanlagt 64 499 sovjetmedborgare – soldater, civila, kvinnor och barn – transporterats huvudsakligen från Norge och Danmark via olika hamnar i Sverige vidare till Sovjetunionen.

Stilleståndsavtalet mellan Finland och Sovjet i september 1944 fick i flyktingfrågan särskild betydelse för svenskt vidkommande. Avtalet förband Finland att utlämna alla sovjetryska medborgare som uppehöll sig i landet. Precis som i Sverige ville många av dem inte återvända till Sovjet. Tusentals av dem flydde istället från Finland till Sverige där de trodde de var i säkerhet.

Ryssarna upprepade då med skärpa att också alla sovjetmedborgare som befann sig i Sverige skulle skickas hem!

Den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen valde att fortsätta sin nya inslagna utrikespolitiska politik, de vek ner sig mot Stalin och gick med på att utlämna sovjetryssarna. Därmed var repatrieringen ett faktum!

Den 10 oktober företogs den enskilt största repatrieringen. De två Sveabolagsfartygen ”Örnen” och ”Wargo” lämnade då i skydd av mörker hamnen i Gävle med totalt 900 ryssar ombord. Operationen skedde under stort hemlighetsmakeri i samarbete med sovjetisk personal och all fotografering i hamnområdet var på sovjetisk inrådan strikt förbjuden. Under oktober och november 1944 transporterades i hemlighet mer än 1000 av de totalt 2500 utvisningshotade sovjetryska flyktingar till Sovjetunionen.

“Operationen skedde under stort hemlighetsmakeri i samarbete med sovjetisk personal och all fotografering i hamnområdet var på sovjetisk inrådan strikt förbjuden”

Repatrieringen till Sovjet kan inte betecknas som frivillig, även om socialdemokraterna skenbart ville göra gällande att så var fallet. Den socialdemokratiska hållningen var hela tiden att skicka iväg dem alla. Även om inget direkt våld förekom vid repatrieringen gavs flyktingarna i lägren heller ingen möjlighet att individuellt ta ställning till om de ville stanna kvar. Något erbjudande om politisk asyl förekom inte. Fångarna hade alltså inget annat val än att bli hemtransporterade mot en säker död.

Vid årsskiftet 1944/45 fanns det i Sverige (förutom de 156 balterna som tvångsutlämnades i den s.k. ”Baltutlämningen” ett år senare) fortfarande kvar 1500 sovjetryska flyktingar. Moskva ville fortsätta på egen hand söka upp och ”bearbeta” var och en av dem, vilket krävde tillgång till namn och adresser till varje enskild flykting. Den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen fortsatte blint tillmötesgå Stalins alla krav och beslutade i god ordning att förse den sovjetiska legationen med namn och adresslista på 784 av dessa kvarvarande flyktingar.

Med socialdemokraternas goda minne reste sedan delegater ur den beryktade sovjetiska repatrieringskommissionen runt i Sverige 1945 och ”bearbetade” de flyktingar som ”listats” av den socialdemokratiskt ledda regeringen. Även en del flyktingar utanför listan fick påhälsningar av kommissionens utsända. Den sovjetiska repatrieringsoperationen var minst sagt aggressiv. Med desinformation, hot och allehanda bryska metoder försökte man tvinga flyktingarna att underteckna en förbindelse att ”frivilligt” återvända hem. Om de inte skrev under skulle den svenska regeringen ändå, fick de veta, utvisa dem och då väntade ännu hårdare straff vid hemkomsten. Ryssarna drog sig inte ens för att publicera annonser i svensk press i syfte att lura motvilliga flyktingar att tro de var tvungna att återvända till Sovjet.

De 2500 hemtvingade ryssarnas öde är än idag fortfarande okänt. Sannolikt avrättades de flesta, medan övriga mer eller mindre mangrant hamnade i kommunistiska fångläger -Gulag-, sattes i livstids tvångsarbete i Sibiriska gruvor eller dömdes till annan inre exil. Att fruktansvärda bestraffningar väntade visste även den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen. Även den svenske ambassadören i Moskva Staffan Söderblom försäkrade desperat att ”inget ont skulle vederfaras” återvändarna.

En svensk arbetsledare för internerna i Bergslagen fick via en finsk officer beskedet att bergslagsryssarna sköts i en skogsdunge direkt efter ankomsten till den ryska staden Viborg. Svensken talade ryska och hade efter arbetsår i Sovjetunionen kunskap om förhållanden där. Han torde ha varit en av de hundratals svenska sovjetemigranter bland de så kallade kirunasvenskarna som på 1930-talet värvades som arbetskraft.

“De 2500 hemtvingade ryssarnas öde är än idag fortfarande okänt, sannolikt avrättades de flesta”

Kontakten mellan ryssarna och ortsborna – som sovjetlegationen inte ansåg önskvärd – avbröts abrupt när fångarna sattes på tåg till Gävle för vidare transport till Sovjet. Trots alla personliga band, med okänt antal rysk-svenska barn som följd, har ingen av de utlämnade hörts av. Svenska vänner som sökt kontakt med de hemskickade har aldrig fått svar från de sovjetiska myndigheterna.

I Tage Erlanders utgivna dagböcker nämns ryssutlämningarna inte alls, trots att han då var statssekreterare på socialdepartementet och samordnare för samlingsregeringen och sedermera Sveriges statsminister. Han kan inte ha varit ovetande om beslut som rörde ryssarna.

Än idag -2019- är dessa uppgifter omöjliga att bringa klarhet i. Både de svenska och ryska arkiven är stängda vilket är ett bevis i sig att ryssutlämningen är betydligt värre och mer omfattande än det lilla vi vet idag. Att hemlighålla något är att dölja något!

Om Socialdemokraterna verkligen är “ett anständigt parti” som Stefan Löfven själv påstår så hade vi för länge sedan vetat sanningen.

Hur kommer det sig då att baltutlämningen på 156 balter till Sovjetunionen är känt bland den lite mer allmänbildade svenska befolkningen men inte ryssutvisningen på 2500 ryssar?

-Jo, kanske just därför!

Kanske var tanken att den betydligt mindre utvisningen skulle ta fokus från den ”riktiga” skandalen? Kanske var det ett medvetet val att låta lite av den i över 40 år hemligstämplade baltutlämningen komma allmänheten till kännedom för att lättare hålla ryssutlämningen hemlig?

Med tanke på vilken skandal och vilka skador den 156 man stora baltutlämningen orsakade Sverige och Socialdemokraterna så är det rimligt att tro att en liknande tvångsutvisning på 2500 man (16 gånger fler!) inte skulle gå obemärkt förbi? Kanske hoppades man även att folket skulle blanda ihop dessa två utlämningar som Socialdemokraterna godkände för Josef Stalin, världens näst värsta massmördare (efter Mao Zedong) i mänsklighetens historia?

Socialdemokraterna vek ner sig fullständigt för Josef Stalin och gjorde allt för att dölja spåren av deras tidigare nazivänliga politik när det började gå dåligt för Hitler. Ännu idag -75 år senare- har det, i huvudsak, socialistiskt styrda Sverige haft extrem slagsida åt vänster, ett ständigt mén från krigets slutskede då socialdemokraterna plötsligt blidkade Stalins totalitära kommuniststyre. Vi märker det fortfarande hur statlig media såsom SVT, UR och SR dagligen vänstervinklar sin nyhetspropaganda eller hur Löfvens partiorgan Aftonbladet sällan skriver sanningen om vår egen nutidshistoria.

                             “Idag 75 år efter kriget finns fortfarande hemligt material som är så känsligt att allmänheten måste hållas ovetande om sanningen!”

Vi matas och indoktrineras av media om Hitler, Nazityskland och förintelsen men aldrig får vi lära oss om de större utrotningarna som gjordes (och görs än idag!) i kommunismen och socialismens namn! Aldrig får vi veta om Gulag-lägren i Sibirien där mångfalt fler mördades än i de nazityska gaskamrarna. Aldrig får våra barn lära sig i skolan vilka de tio värsta diktatorerna är och vilken ideologi de företrädde. Aldrig får våra barn läsa om baltutlämningen, än mindre om ryssutlämningen!

Idag 75 år efter kriget finns fortfarande hemligt material som är så känsligt att allmänheten måste hållas ovetande om sanningen! Stefan Löfvens parti har inte rent mjöl i påsen, tvärtom så är påsen full med blod. Blod från de TVÅTUSENFEMHUNDRA människor som hans parti skickade hem till massmördaren Josef Stalin och som vi sedan aldrig mer fick ett livstecken ifrån!

Ryssutlämningen vet vi fortfarande väldigt lite om då hemlighetsstämpeln inte på långa vägar är helt hävd.  Vi vet ATT den skett och hur många som skickades hem till Stalins kommunistdiktatur men vi vet fortfarande inte detaljerna. Sanningen skulle fortfarande efter 75 år skada det parti som Stefan Löfven anser är “ett anständigt parti”.

Då kanske vi börjar ana vidden av det hela?

Vi kommer många gånger tvingas höra Stefan Löfven berätta om andra partiers historia, men vi kommer ALDRIG få höra honom berätta om sitt eget partis  historia…

Vi kommer aldrig höra Löfven berätta om när hans parti tvångssteriliserade 63,000 ovärdiga svenskar.

Vi kommer aldrig höra Löfven berätta om när hans parti torterade 660 förståndshandikappade på Vipeholm.

Vi kommer aldrig höra Löfven berätta om när hans parti skrev på Barcelonaavtalet vilket ger muslimer rätt att överta Sverige.

Vi kommer aldrig höra Löfven berätta om när hans parti uppmanade nazisterna att stämpla ett stort rött J i judarnas pass.

Vi kommer aldrig höra Löfven berätta om när hans parti under 54 år studerade rasbiologi.

Vi kommer aldrig höra Löfven berätta om när hans parti tillät 2,1 miljoner nazister att transporteras genom Sverige.

Vi kommer aldrig höra Löfven berätta om när hans parti försökte -och närapå lyckades- utrota hela den samiska kulturen.

Vi kommer aldrig höra Löfven berätta om när hans parti inrättade 14 hemliga och slutna koncentrationsläger i landet.

Vi kommer heller aldrig höra Löfven berätta om när hans parti skickade 2500 ryssar till döden…

…men vi kommer höra Löfven berätta om alla andra partiers historia!

…något att tänka på nästa gång Stefan Löfven anser socialdemokraterna är “ett anständigt”parti”…

// Blenda W Thor.

Originalartikel…


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

En reaktion på “SOCIALDEMOKRATERNA &SANNINGEN. Ryssutlämningen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *