Elisabeth Marmorstein: Gängvåldet kan bli förtroendefråga för regeringen.

Av | 5 september, 2019

Elisabeth Marmorstein skriver på SVT Nyheter att gängvåldet kan bli förtroendefråga för regeringen, och att det nu är partierna som ropar efter hårdare straff som sätter agendan. För väljarna har frågan om lag och ordning varit en av de viktigaste frågorna under lång tid, den och frågorna om sjukvården, invandringen och skolan. Men efter förra veckans dåd är det rimligt att anta att den kommer öka i betydelse igen och med det våra folkvaldas behov av att visa handlingskraft. Hon skriver också att det numera bara är Vänsterpartiet och Miljöpartiet håller fast vid att skärpta straff och mer övervakning inte är lösningen.
Så frågan är nu vad Socialdemokraterna kommer att göra, för situationen för dem kan bli ytterst besvärlig med tanke att just deras samarbetspartner i regeringen har en helt annan syn på hur våldet ska bemästras?.

Det ökande våldet och den minskade tryggheten i samhället hotar förtroendet för regeringen men också för att utvecklingen kan underminera tilltron till samhället i stort.
Marmorstein menar också att denna fråga är en av de få frågor där Moderaterna har högst förtroende och Ulf Kristersson tar varje chans han får att anklaga regeringen för att ha tappat kontrollen. och föga förvånande så öppnade Löfven just för ökade krav på skärpta straff och mer övervakning i förra veckan, det var nog hans ryggmärgsreflex som slog till och gjorde att han uttalade detta saker.
Det var som efter en partiledardebatt i januari 2018 då Jimmie Åkesson förklarat krig mot den organiserade brottsligheten, och statsministern sa: “Det är inte min första åtgärd att sätta in militär, men jag är beredd att göra vad som behövs för att se till att den grova organiserade brottsligheten ska bort.”

Det uttalandet fick sedan Morgan Johansson förklara vad statsministern menade med, och gjuta olja på de politiska vågorna som det utspelet gav. Enligt Marmorstein så illustrerar detta tydligt S-strategernas vilja att minimera konflikten mellan MP och S i den här brännande frågan.
Enligt min mening så visar det klart att de inte bryr sig om frågan så mycket och att de inte vill rucka den båt de sitter i. De är mer intresserade av att leda landet än att ordna upp problemen som skapas av deras politik.
I samma debatt som Åkesson förklarade krig mot den organiserade brottsligheten så varnade det Miljöpartistiska språkröret Isabella Lövin om att svartmålning och därmed manifesterade Miljöpartiet sitt förhållningssätt i rättspolitiken.

Och de håller inte sällan emot med vad de har när Socialdemokraterna vill gå i en hårdare riktning.
Så nu menar Marmorstein att de stundande samtalen kanske är ett sätt för regeringens sheriffduo Johansson & Damberg att med stöd av andra partier, tvinga Miljöpartiet till ytterligare eftergifter.
Men frågan är om det biter på Miljöpartisterna och deras flumpolitik när det gäller brottsligheten?
Marmorstein menar också att det är klart att Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell kommer att gå ut stenhårt vid dagens möte och kräva skarpa resultat inom sex till tolv månader. Utan resultat från regeringen kan kravet mycket väl utvecklas till hot om att hoppa av förhandlingarna. Men det är inte okomplicerat då så sent som i söndags Kristersson manade till mer samarbete och nationell mobilisering mot gängvåldet.

Kristdemokraterna som konkurrerar med Moderaterna om att vara tuffast i opposition, kommer också gå ut hårt och kräva att Sverigedemokraterna år en plats kring förhandlingsbordet.
Marmorstein visar här i några få ord vilken politisk hållning hon har då hon skriver att både KD och M har som bekant ett maktpolitiskt intresse av att SD normaliseras och blir ett parti som andra kan samarbeta med.
Hon visar att hon inte har mycket till övers för Sverigedemokraterna och att det är fel av KD och M att försöka normalisera detta parti.
Härefter skriver Marmorstein att även Även Liberalerna har flyttat fram positionerna i rättspolitiken, en fråga som är tänkt att bli partiets främsta profilfråga nu när Nyamko Sabuni tagit över rodret.

Centerpartiet som vill vara rösten för mer samarbete i svensk politik, kommer upprepa sitt krav på en parlamentarisk trygghetsberedning.
Men där kommer frågan om denna utredning ska innehålla alla partier då vi alla vet vilken hållning Centern har till SD?
Vänsterpartiet som allt mer ofta står ensamma på sin kant när de argumenterar för att lösningen på gängbrottsligheten är minskade klyftor och ökad jämlikhet och vars rättspolitiska talespersonen Linda Westerlund Snecker skrev i en debattartikel i Aftonbladet i början av året: “I stället för att köra ner i fascistdiket tillsammans med de andra kommer vi vara alternativet.”
Men frågan är vilket alternativ det är då deras enda lösning verkar vara att minska klyftorna i samhället, kommer de åtgärderna att minska skjutningarna eller sprängningarna?

Under förhandlingarna så är ett antal åtgärder är uppe på bordet, flera av dem finns det en majoritet för i riksdagen. De forna allianspartierna har med stöd av SD drivit igenom ett stort antal tillkännagivanden som de kräver att regeringen genomför. Och även Löfven listade i sin senaste regeringsförklaring ett antal åtgärder som ännu inte har förverkligats.
Så man kan fråga sig varför inte åtgärderna redan har genomförts, varför har tillkännagivandena inte genomförts och varför har inte de åtgärder som Löfven själv listade i regeringsförklaringen genomförts?
Är det så att Socialdemokraterna inte har vågat för att inte Miljöpartiet satt sig emot dem och den allsmäktige Löfven inte vill utlösa en regeringskris?

Eller det beror på något annat?
Kan det vara så att där är motstånd inom partiet i sig själv om att bli hårdare mot de kriminella?
Ja, dessa frågor är mycket adekvata då det inte hänt nästan ett enda dugg sedan valet 2018.
Likaså är den frågan som Marmorstein ställer sig när hon frågar hur många av de sju partierna som är kvar när resultaten ska presenteras?
För där är stora risker att det endast blir regeringspartierna och deras stöd, plus möjligen Vänsterpartiet som kommer att skriva på förhandlingarnas slutprotokoll.
Och blir det så har regeringen än en gång slarvar bort minst något år om inte mer på fruktlösa förhandlingar och tomt prat.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-gangvaldet-kan-bli-fortroendefraga-for-regeringen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *