Den socialistiska mardrömmen. Plötsligt var våldet ett problem.

Av | 10 september, 2019

Under sin tid som statsminister har Stefan Löfven med en dåres envishet ständigt upprepat att SD är ett parti med rötterna i nazismen. Hans mobilisering kring att trettiotalet står inför dörren har skjutit undan all viktig sakpolitik.

Vi sitter nu med svaret. Arbetslöshet. Sönderbrutna samhälleliga strukturer där den grova kriminaliteten kan frodas. Vi är inne på ett slutande plan vad gäller det grova våldet.

När två kvinnor sköts till döds “agerade” Löfven så som han brukar: “Det är oacceptabelt”, tätt följd av inrikesminister Mikael Damberg, som sa att våldet ”passerat alla gränser”. Plötsligt var våldet ett problem. Som bortblåst var uppmaningarna om att vi måste förstå, och bortförklaringarna om att det handlar frustrerade ungdomar. Problemet är att det blir ändå inte så mycket mer än just uttalanden allt med det dödliga våldet kryper vanliga människor närmare.

Nu är det inte längre rättshaveristiskt att uttrycka sin oro om det som sker i samhället. Det som tidigare hävdades vara ett hot mot Sverigebilden är plötsligt inte det. Löfvens och de rödgrönas påståenden om att våld och kriminalitet har minskat har alltså varit just det många anklagat dem för, en strategi för att ge sig själva en anledning för att fortsätta svartmåla kritiker och för att framställa sig själva som handlingskraftiga och kompetenta.

Löfven vill ändå inte riktigt se den grova kriminaliteten, ej heller Damberg, för vad den är och varifrån den kommer. Löfven skyller på rika Danderyd och knarket där, Damberg väljer attackera genom att ge förslag om ett förbud mot oregistrerade kontantkort. Med den inställningen hos Löfven övriga i regeringen kommer vi inte att se någon minskning av antalet dödsskjutningar inom överskådlig tid.

Stefan Löfven borde verkligen fundera på vad det är han håller på med. Som statsminister har han ett ansvar för att hålla ihop nationen, något som inte låter sig göras så länge hans politik ska handla om mer om att anspela på att en femtedel av den egna befolkningen är nazister, än den grova kriminaliteten. Om Löfven lagt ned lika mycket tid på den grova kriminaliteten som han har gjort på att tysta en femtedel av befolkningen, hade förmodligen läget varit annorlunda.

Problemet med att han utnämnt sig själv till en slags inkvisitor är att han tappat greppet om sin roll som statsminster. Hatet mot SD har kommit att bli hans viktigaste politiska gärning. Det här hatet har även spillt över på annat. De svenska judehatet skulle exempelvis aldrig fått fäste om det inte vore för att vi har en statsminster som drivs av hat. Det svenska judehatet är också i hög grad kopplat till konflikten mellan Israel och Palestina. En konflikt Löfven omedelbart, i sin roll som statsminster, tog ställning i då han erkände Palestina som stat.

Jag är trött på det dödliga våldet. Jag är också arg. Det skjuts och mördas i Sverige på ett sätt man aldrig kunnat ana, samtidigt som politiker och medier i åratal försökt få oss att tro att våldet inte alls ökar och att Sverige är tryggare än det någonsin har varit.

Det är på tiden att förnuftet tar vid. Det måste kosta att hota, misshandla, våldta och råna. Det måste kosta att mörda en annan människa. Det måste kosta att utsätta skattebetalande medborgare för våld och hot. Och det måste ske nu.


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal: 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *