2850: Stillsam acceleration

Av | 12 september, 2019

Stockholms universitet har fått en konsthall, Accelerator: ”Accelerator är en konsthall där konst, vetenskap och samhällsfrågor möts. Verksamheten är en del av Stockholms universitet, med uppdrag att aktivt samverka med samhället. Accelerator producerar utställningar med internationell och svensk samtidskonst.” Man skall bidra till ett öppet och empatiskt samhälle. Konsten får alltså göra lite nytta. Det passar väl in genom att samtidskonsten praktiskt taget är identisk med samhällsfrågor. Samtidskonsten har också sin pedagogiska sida genom att den kan förklaras. Även om ett verk kan förefalla svåråtkomligt vet man numera att det finns texter inom räckhåll som kan skingra oklarheterna. Samtidskonsten bygger naturligtvis på traditionen att konsten bör vara okonventionell och överraskande men man får säga att den traditionen blivit tämligen måttligt företrädd. Samhällsfrågorna är ofta givna och det är sällan någon opponerar sig mot den konventionalitet som dyker upp där. Inte heller riktas någon kritik mot konstens egen konventionalitet. Det är liksom bara att köra på och verka för en bättre och rättvisare värld. Konsten är inte längre outgrundlig och överskridande men man kan alltid hoppas på att den sidan av saken skulle kunna dyka upp igen.

Inledningsutställningen visar ett verk av Tino Sehgal, ”This Progress” som blev kritikerrosat när det presenterades på Guggenheim i New York 2010. Det går ut på att besökaren möter olika personer som ställer frågan om vad som är framsteg. Inte så oväntat eftersom det självklart finns en kritisk hållning mot den västerländska framstegstanken (som bland mycket annat gett upphov till samtidskonsten). Ett svar på Sehgals fråga är sålunda: ”Framsteg är att det har blivit möjligt att göra en utställning där någon frågar vad som är framsteg.”

Sehgal är ett stort internationellt namn som fick sitt genombrott på Venedigbiennalen 2005 där personalen i den tyska paviljongen agerade med att bete sig avvikande och uttala verkets titel ”This is So Contemporary” jämte hans alltid återkommande signatur ”This is a work of Tino Sehgal”. All materialisering och återgivning av verken är förbjudet. Dyker det upp bilder och filmer på nätet jagas de av konstnärens gallerist. Det är en tveksam renhetsiver (dessutom är det omöjligt att stoppa bildflödet). Eftersom hans verk är helt och hållet den direkta upplevelsen är återgivningarna inte hans verk utan betraktarens kommentar.

Jag gjorde för ett bra tag sedan en liten film om Sehgal med diverse inslag från flera av hans verk. Den blev snabbt bortplockad på YouTube men jag kunde gömma den på Vimeo. I den finns också ett litet avsnitt på slutet från ”This Progress”.

Mårten Arndtzén har gjort ett bra reportage om utställningen (SR). Det finns också en artikel i DN.

Lars Vilks


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal: 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *