I, me and my self. Linnea Claesson, vi behöver inte ditt hat.

Linnea Claesson får två minuter på sig att tala om jämställdhet, och det man hör är att hon under hela sin barndom blev jagad av olika slags män som ville ha en bit av just henne. Det är en verklighet för alla kvinnor över hela världen fortsätter hon. Nu har hon slutat med att försöka springa undan från alla dessa män, nu tar hon fajten. Avslutningsvis säger hon att kvinnor inte behöver medömkan utan solidaritet. 

 Jag skulle önska att denna Linnea Claesson slutade upp med att representera mig som kvinna. Hennes resonemang bottnar i föreställningen om att alla kvinnor är offer. Och som offer måste vi hata män, alla män. 

Jag insåg redan som barn att det fanns onda och goda män, precis som det fanns onda och goda kvinnor. 

Jag avskyr när andra kvinnor reducerar inte bara kvinnor till ett kön och ett offer, utan hela jämställdhetsdebatten. Jag har upplevt fruktansvärda händelser där män varit inblandade men jag har också upplevt fantastiska händelser där män har varit inblandade. Jag kommer alltid slå bakut när någon feminist talar för min räkning som kvinna. 

Ett konstruktivt arbete för jämställdhet kan aldrig utgå från manshat eller rena påhitt. Att Linnea Claesson under hela sin barndom varit utsatt för sexistiska män och pojkar har väldigt svårt att tro på. Oavsett vad, att hata en grupp människor utifrån vad de fötts till är den sämsta idén av dem alla.

Företrädare för både feminismen och den nya mansrörelsen bryr sig inte om den faktiska frågan, de är ute efter mediebruset och kändiskapet. Deras hatfyllda tal och oneliners, visar det. Liksom deras ovilja att lyssna på motpartens argument. 

Det är så lätt att bara vara arg. Att hitta en fiendebild och tro att den ska kunna göra skillnad. Idag är fiendebilder lättare att hitta än något annat men det enda som har hänt är att hatet vunnit mark. Om något är ett hot mot jämställdhetsfrågor så är det hatet, men sådant begriper inte en feminist som Linnea Claesson. 

Framväxten av politisk feminism har ökat sexism som riktas mot män, en slags könsrasism om man så vill. Det är tydligt att det i dag finns en omfattande tolerans i samhället för sexistiska påhopp på män. Utan tvekan förekommer detta även mot kvinnor. Men snälla, kan vi inte en gång för alla konstatera att all sexism är fel?  Det är dessutom oansvarigt att reducera en viktig debatt till att handla om kön. 

Jag undrar. Claeson som påstår sig kämpa för kvinnor? Skulle hon vara beredd att upplåta sitt medieutrymme åt en kvinna som mig? Nej. Jag det tror inte att hon skulle vara öppen för att lyssna på andra argument än sina egna. 

Till Linnea Claesson. Vi behöver inte ditt hat. Vi är oerhört många som klarar oss alldeles utmärkt utan din ”hjälp”

För att se hennes tal, klicka på länken. 

https://twitter.com/genpoden/status/1179061582065815552?s=12&fbclid=IwAR2uUUE4V-ssVKJGnCYqf3PiVV3QaTZ6xhYq_P1vEHhxeHB6DPB2JwvrzCM


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *