Centerpartiets principflum rörande omskärelse

Av | oktober 9, 2019

Centerpartiets stämmobeslut om förbud mot omskärelse av pojkar har med all rätt väckt debatt. Till saken hör att åtgärden inte kan anses fysiskt eller psykiskt skadlig för gossebarnet ifråga. Okej att samtycke från barnet vore att föredra. Men religiös praxis kan bygga på skyndsamhet. Jesus omskars som bekant åtta dagar efter sin födelse – en händelse som än idag hyllas med en svensk religiös helgdag. Komiskt nog en blodröd dag. Enligt min mening är det uppenbart att religionsfriheten har högre juridisk dignitet än ett (i detta sammanhang) diffust skydd för integritet och barn mot föga skaldliga ingrepp. Såväl principiella som förnuftsskäl talar alltså mot ett förbud, anser jag. Innan jag fortsätter är det bäst att påpeka att jag ser mig själv som ateist. 

Två fenomen är intressanta i sammanhanget. Mest tydligt är framväxten av juridiska övernormer, som råkar i konflikt med varandra. Skyddet för religion och kroppslig/själslig integritet är grundlagsreglerat i Sverige. Särskilt bekymmersam – och juridiskt omstridd – är övernormen om skydd för barnens rätt, nu med hänvisning till den folkrättsliga Barnkonventionen. Konventionen blir svensk allmän lag den 1/1 2020. Den är verkligen ett juridiskt dragspel, dvs synnerligen svårtillämpad.

Viktigt är att grundlagsskyddet och barnkonventionen bara gäller mot det allmänna. Stat och kommun tillåts således inte kränka enskilda individer. Reglerna gäller med andra ord inte mellan enskilda subjekt. Men däremot alltså för staten som lagstiftare eller beslutsfattande genom någon offentlig myndighet. Det är just vad ett eventuellt lagförbud mot omskärelse rör – ett offentligt hinder för den som vill följa religionens (oskadliga) seder. Såväl integritets- som barnperspektivet godtar däremot offentliga hinder för föräldrar som missbrukar sin roll som förmyndare. Sådana lagregler är således i princip tillåtna. Men det förutsätter förstås att föräldrarna faktiskt agerar så att barnets integritet kränks eller skadas. De negativa konsekvenserna för barnet måste tydligt kunna bevisas. Det räcker givetvis inte bara med att de tämligen vaga slagorden ”integritet” och ”barn” påstås ha satts åt sidan.  

Enligt svensk rätt har föräldrarna såväl rättigheter som skyldigheter visavi sina små barn. De kan tillåta respektive vägra vaccinationer, även sådana som är tveksamma eller brukliga. Också andra ingrepp i kropp och tänder kan de låta vårdapparaten utföra, liksom förbjuda att ingreppet genomförs. Det tillhör alltså den privata barnrollen att vara beroende av sina föräldrars beslut i många vardagliga frågor, alltså även sådana som gäller smärre kroppsliga ingrepp. Så måste enligt min mening en omskärelse betraktas, även om jag själv inte anser ingreppet nödvändigt av hälsoskäl eller annars förnuftigt. Men det är ofarligt, föga smärtsamt samt har brukats i flera tusen år inom breda kulturer. Min slutsats blir därför att grundlagsnormen om kroppslig integritet inte hindrar föräldrar – alltså enskilda individer – att låta sitt barn bli omskuret. Vad gäller barnkonventionen blir mitt svar detsamma. Huvudfrågan rör ju föräldrarnas rätt att besluta om sitt barn – inte en domstols plikt att väga in barnets intressen då exv en vårdnadstvist ska bedömas. 

Alltså kvarstår endast grundlagsskyddet för religionsfrihet.  Det är som framgått direkt tillämpligt. Föräldrar ska skyddas från ingrepp från samhället sida i religiös praxis. En lag mot omskärelse blir ett intrång i föräldrarnas rättighetssfär – ett hinder från samhällets sida. Föräldrarnas val kan inte anses skadlig eller äventyra barnets trygghet. Varken vid omskärelsen eller för framtiden. 

Efter denna juridikstinna diskussion vill jag lyfta ett andra fenomen. Det rör den politiska sidan av C-partiets stämmobeslut. Jag menar att beslutet bygger på liberal rappakalja. Som nyss nämnts har föräldrar både rätt och plikt att uppfostra och sköta sitt barn. Rätten att välja är lyckligtvis stor, något som en sann liberal bör förstå och uppskatta. Givetvis bara så länge barnet inte utsätts för påtaglig vanvård. 

Många av dagens liberaler har därför gått vilse. I bakgrunden finns en negativ inställning till traditionella yttringar av religiös natur. Särskilt mot mer speciella riter från främmande länder. Där finns också ett överdrivet fokus på individen, framför allt på dess identitet. Även små barn vill liberalerna nu ge rättigheter i Barnkonventionens anda av hej-och-hå. Befogenheter som föräldrarna faktiskt har enligt svensk rätt riskerar att fråntas dem. Som vanligt är det offentliga myndigheter som ska träda i föräldrarnas ställe. Tilltron till det allmänna saknar numera gränser, tycks det. 

Till den trista bilden hör även trycket från en mäktig läkarkår som lockats av det liberala flummet. Man hör läkare påstå ”att det är oetisk att skära i barns könsorgan utan medicinsk anledning.” Alltså behövs förbudslagstiftning menar flera läkare. Jag som är vän till fri abort tappar hakan. Få inom läkarkåren ifrågasätter nämligen ett ofött barns rätt till liv. Följaktligen utförs tusentals aborter varje år. Men här talar ingen liberal med vit rock –  och huvudet på sned –  om ödesdigra kroppsliga ingrepp mot fostret (låt vara att modern vill få abort).    

Orsaken till att liberaler och läkare hamnar så fel i frågan om förbud mot omskärelse har inte bara att göra med juridisk okunskap, utan mer om den politiska korrekthet som jag skriver om nästan varje dag. Ett extremt liberalt identitetstänk har medfört att en stor grupp liberaler har tappat kompassriktningen. Såväl i frågan om omskärelse som i flera andra och viktigare frågor. Tuggandet av identitet och frihetsteser har med andra ord trängt ut den äldre liberalismens upplysta förnuftstänk. Därför ser vi idag liberaler omfamna en överdimensionerad svensk stat och uppmana den verka för lagstiftning om privatlivet. Liberalismen är med andra ord på väg mot att begå harakiri. 

Torsten Sandström, professor em i civilrätt vid Lunds universitet

anti-pk-bloggen


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

 

3 reaktion på “Centerpartiets principflum rörande omskärelse

  1. Peter Kostin

    Hur kunde nazisterna identifiera judar? Jo, genom att de tittade på penis för att se vilka som var omskurna. Om man nu hävdar att omskärelsen är en viktig del i det förbund Gud slöt med Abraham så är väl en oomskuren penis att föredra om vi åter får se nazister på våta gator. Eller är jag fel ute?

    Svara
  2. Torsten Sandström

    Peter, inte heller du (liksom jag) verkar vara troende. Det är kanske förklaringen till din praktiska syn på saken. Men vi får inte glömma att för andra har tron en omvälvande betydelse.

    Svara
    1. Arbor

      Tino skriver om återvändande IS resenärer.
      Klanbegreppet som utelämnar individens sexualitet i flockens händer har också med könstympning att göra.
      Varför ska judar alltid ha särställning? Vaför tillåts inte underklassen av omskurna tala om ingreppet?

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *