2874: De konstkränktas kör

Av | oktober 23, 2019

Inte längre är det särskilt ovanligt med kulturutbrott och idag var det Peter Kadhammar (Aftonbladet) som ger sig u i detta område. Han, likt många, förfasar sig över att Lenny Clarhälls reliefer har plockats ned från Järfällas fullmäktigesal. Om man istället använt sig av en viss eftertänksamhet torde man komma fram till att det är långt mer fördel än nackdel. Ingen har brytt sig om dessa verk förrän någon fick syn på dem och befann dem som kränkande. Inte illa av verk från 1980-talet att fortfarande kunna utlösa en relativt kraftig provokation. Det betyder också att kvaliteten har ökat, verken har fått en historia som inte är dålig och diskuteras livligt i hela landet. Och, som sagt, föranleder utbrott av vitt skilda slag.

Här är konstverket som inte ansågs lämpligt i fullmäktigesalen i Järfälla.

Det räcker inte för Kadhammar som är på riktigt dåligt humör. Han följer upp med sölvesborgaren och gör vad han kan med det symboliska uttalandet som kom från de styrande politikerna. Där har man sagt att man inte skall prioritera utmanande konst vid inköp. Det har dock framkommit att det inte finns någon budget för inköp. Och om man ändå skulle få för sig att göra ett inköp menar Kadhammar att det skulle röra sig om ”älg vid en tjärn”. Tidigare regimer har sagt sig ha intresse att gynna lokala konstnärer via den lokala konstföreningen men ingen har bråkat om det.

Det är klart att vad vi har är kränkhetskulturen i dubbla upplagor. Även Kadhammar har råkat bli kränkt så till den grad att han i en vision frammanar den totala kränkningen vilket resulterar i att det mesta av äldre monument kan råka illa ut. Han har i alla fall rätt i att Sverige är extremt känsligt och att man inte har samma panik i Tyskland.

Även Konstfrämjandet i Värmland (VF) vill vara med i konstdebatten och sammanfattningsvis kan säga att de framlägger behovet av en konst med rätt värdegrund. ”Den väg som Sölvesborgs och andra kommuner nu stigit in på gör vårt öppna samhälle fattigare, mer inskränkt och odemokratiskt”, skriver man. Verkligen? Konst är alltid odemokratiskt eftersom något måste väljas och några skall vara de som väljer. Blir det rättvist, väljer man den bästa konsten? Och den bästa konsten i vilket avseende? Skall man prioritera eller nedprioritera samhällskritisk konst med rätt värdegrund? Eller välja från den stora mängden av mera ordinära konstnärer med lokal förankring? Eller vad?


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *