JAG ORKAR INTE MER! JAG SKÄMS ATT VARA SVENSK!

Av | november 26, 2019

Så skrev Lina Fredriksson, en av PS medlemmar i ett känslofullt och starkt inlägg här för några veckor sen.

Jag har på grund av medicinska orsaker tagit en sk timeout från PS av hälsoskäl men texten Lina skrev har plågat mig sen jag läste den och den fortsätter ringa i mitt huvud om och om igen. Därför måste jag skriva av mig lite. För jag skäms verkligen över vad mitt folk och mina landsmän ställt till med och jag skäms för att jag, om än omedvetet, medverkat till att låta det hända.

Kriserna, neddragningarna och besparingsåtgärderna inom kommuner och sjukvård nu senast fick bägaren att fullständigt rinna över.
De som redan har det jävligast ska alltså betala priset för det här vansinnesprojektet som migrationen blivit.

JAG ORKAR INTE MER! JAG SKÄMS!

Jag hoppas det är ok för dig Lina att jag lånar din rubrik för den beskriver så väl hur jag känner mig just nu.

Det går inte en dag utan att man läser, hör eller ser i media om den ena händelsen värre än den andra och hur vi bara sjunker djupare och djupare ner i den här nedåtgående spiralen utan slut. Utan slut och utan hopp. För om hoppet sägs vara det sista som lämnar människan så är mitt väldigt nära att lämna just nu. Jag orkar helt enkelt inte ta till mig mer elände och smärta.

Jag har länge levt i tron att detta kommer att lösa sig. Att när botten är nådd så kan det bara gå uppåt. Det kommer att fixa sig på något sätt. Det blir bättre! Men det gör det inte, det bara fortsätter. Det har inte ens en tendens att avstanna en stund så man får andas. Det bara rullar på. Det accelererar. Och det värsta av allt, vi låter det hända!

Och det är här jag kommer på mig själv med att skämmas. Jag skäms för att jag har börjat vänja mig vid att läsa om allt det vidriga som sker i min omvärld. Jag har blivit avtrubbad. Jag reagerar inte lika kraftfullt som jag gjorde för några år sen på alla oförrätter, allt våld och allt elände som drabbar oss. Jag blir inte längre lika förbannad och arg som förut. Då ville jag ut och kriga. Jag ville slåss för och försvara det som vi alla vill stå upp för. Vårt folk, vår självklara rätt till vårt land och vårt sätt att leva. Men det gör jag inte. Jag orkar inte. Jag sitter här. Och jag skäms!

Jag orkar inte ens vara ledsen längre för all ondska därute. Alla barn, alla kvinnor, alla gamla och sjuka. Alla som drabbas. Mina tårar har sen länge tagit slut och skulle jag släppa fram all min sorg för detta så skulle jag gå under. Det skulle göra alltför ont så istället kväver jag det inom mig för att slippa släppa fram det. Och så sitter jag här och mår dåligt.

Avtrubbad och handlingsförlamad sitter jag här framför en dator och skriver av mig min ångest, min förtvivlan och min sorg på Facebook istället för att gå ut och protestera mot dem som har satt mig och er i den här helt hopplösa situationen långt bortom all räddning.

När jag hör på nyheterna om kineserna i Hongkong som protesterar på gatorna så skäms jag för att jag bara sitter här.
När jag tänker tillbaka på alla frihetstörstande människor som genom åren rest sig, gått ut på gatorna, kastat ut sina förtryckare och tagit tillbaka sin frihet så skäms jag.
Dom stora slagen vinns inte framför dataskärmen, dom vinns på gatorna och jag tror att det snart är enda möjligheten för oss också. Att gå ut på gatorna och ta tillbaka vårt land. Det land som vi faktiskt började förlora för över 20 år sen. Eller såg vi det inte komma??

Den här striden kan inte längre vinnas med politiska floskler eller ens med byte av regering. Därtill har det har gått alldeles för långt och våra politiker är alltför kraftlösa och handlingsförlamade för att kunna förändra något.

Många sätter sitt hopp till att ersätta socialistregeringen med en höger-dito. Men vilken skillnad skulle den göra när skadan redan för länge sen är skedd och vill vi verkligen ha tillbaka Moderaterna och Kristersson till makten? De som bär en mycket stor skuld i detta? Det räcker för mig att se hur dom styr Stockholm så ryser jag. Sen spelar det ingen roll hur många ggr Kristersson ber mig om ursäkt. Jag förlåter honom inte.
Och Åkesson som pratar om återvandring som om det vore realistiskt? Jag gillar verkligen Jimmie och SD men välkommen till verkligheten, det här är Sverige och det kommer inte att hända. Förlåt om jag misströstar men hellre det än att vara naiv. Inte så länge som mer än hälften av väljarkåren är socialister och sanningssökande gröna vänsterliberaler.

Nej, det är i verkligheten, ute på gatorna, som dom stora slagen vinns och jag skäms verkligen ända in på skinnet för att jag bara sitter här och inte står där ute och protesterar och visar mitt oförbehållsamma förakt mot dem som stal min framtid och mina barns framtid.
Ska jag sitta här och se på och bara låta det hända! Vad är det för fel på mig?
När man var ung ville man förändra världen. Nu är man glad om man kan rädda lite av det som finns kvar. Vart tog orken, glöden och energin vägen? Varför reser jag inte på mig och kämpar?

Mest av allt skäms jag över att jag inte reagerade mycket tidigare för jag kan inte säga att jag inte såg det komma. För det gjorde jag!

Jag skäms!


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

2 reaktion på “JAG ORKAR INTE MER! JAG SKÄMS ATT VARA SVENSK!

  1. Jens

    “Och Åkesson som pratar om återvandring som om det vore realistiskt? Jag gillar verkligen Jimmie och SD men välkommen till verkligheten, det här är Sverige och det kommer inte att hända. ”

    1) Jo, det kommer hända om SD blir tillräckligt stora! Varför? För det första så har SD i princip inte pratat om återvandring sedan mitten-slutet av 1990-talet. Orsaken att de slutade prata om det, var att det inte fanns något folkligt stöd för det på den tiden – problemen var inte så stora att man skulle behöva dra till med något så drastiskt.

    Jag minns själv när jag övervägde att rösta SD i valet 1998, men ansåg återvandringsfrågan vara så kontroversiell att det fick bli Ian Wachtmeisters “Det nya partiet” istället. Inför valet 2002 hade man tagit bort en massa om återvandring.

    När Åkesson höll sitt tal på Landsdagarna i helgen applåderade publiken återvandringsdelen intensivt.

    Alltså: det finns ett folkligt stöd för återvandring nu.

    2) Och hur kan det då gå till med denna återvandring?

    Sverige betalar 51 miljarder om året i utlandsbistånd (u-hjälp). Tag dessa pengar och ordna så att pengarna kopplas till återvandring. Nu har miljoner u-länningar fått utbildning i Sverige och är redo att flytta till sina hemländer. Man måste minnas att de flesta har flyttat till Sverige för försörjningens skull – inte för vårt klimat eller kultur.

    Dvs ge pengar till folk som flyttar hem. Men gör det i kombination med att man rustar upp hemländerna. Dvs starta samtidigt projekt med att bygga hus, lägenheter, skolor och sjukhus. Och låt hemvändarna delta i dessa projekt.

    Rent etiskt är detta klockrent. SIDA skulle inte ha någon invändning rent teoretiskt. Detta är det mest humanistiska man kan göra.

    Låt säga att 30 miljarder om året används som direkt stöd till hemvändarna – resten till själva projekten i hemänderna. Ge en miljon per vuxen och en halv miljon för alla under 15 år och säg att det blir 50/50 till vuxna och barn. 15 miljarder räcker till 15 000 vuxna och 15 miljarder räcker till 30 000 barn. Det blir 45 000 återvandrare per år. På 10 år blir det en halv miljon. På 20 år en miljon.

    Om man gör om det till en utlovad lön, fördelad på 20 år så kan hela miljonen människor flytta direkt. Vi omfördelar utlandsbiståndet de närmaste 20 åren.

    Kombinera detta med att vi stoppar flykting- och anhöriginvandring i 20 år och dessutom bara skärper oss lite avseende att skicka hem kriminella och bedragare – vilket inte borde vara svårt att få igenom med en M-KD-SD-regering – så är vi hemma.

    Allt det ovanstående kan göras i HUMANISMENS namn! Det skulle bli 10 000-tals solskenshistorier om folk som kommer til sina släktingar i hemländer, bygger hus och skolor och vårdcentraler.

    Detta är fullt möjligt. Och man skulle enkelt få med sig folket. Och det skulle ge massor av arbeten till dagens socialsekreterare, integrationssamordnare och f-n och hans mormor, vilka skulle ombesörja återvandringen.

    Sprid denna idé så att allt fler ser att det är möjligt. Och börjar ställa krav på politikerna att utforma denna politik. Det kan bli “Sveriges apollo-projekt”!!

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *