CORONAVIRUSET. “Jag vill bara att inte fler ska plågas ihjäl på samma sätt som min mamma fick göra”

Alexandra på sin mamma begravning. Anita blev 55 år.

ProjektSanning ringer upp Alexandra, vars mamma i stora plågor avlidit i sviterna av Covid-19.

Alexandras mamma kämpade för varje andetag, och trots att hon var ordinerad morfin och lugnade vägrade sjukvårdspersonalen ge henne lindring. Någon syrgasbehandling, för att minska dödsångesten, fick hon inte. Det är är bestämt så. Att syrgas inte ska ges som behandling, utan det är morfin och möjligen en fläkt som gäller. 

Alexandra låter skör när jag pratar med henne. Jag frågar hur hon mår? Om vården stöttat henne? Alexandra har trots allt upplevt något traumatiskt som satt djupa spår. Hon funderar en lång stund. Nej, jag menar de lyssande ju inte på mig eller brydde sig om hur jag eller min mamma mådde. Varför skulle de bry sig nu? De har inte ens hört av sig nu i efterhand. Men jag har annat stöd, berättar hon.

Vi lämnar pratet om vården för ett ögonblick. Alexandra har fått utstå hat och hot från vänstern. De ansåg att hon var en äcklig människa som la ut en film på sin döende mamma. Jag hör på hennes röst att det har tagit djupt, hatet. “Ända anledningen till att jag la ut filmen var för att jag ville visa hur det ser ut på insidan”, säger hon. “Jag gjorde det därför att jag inte vill att fler ska behöva plågas ihjäl på samma sätt som min mamma fick göra. Jag gjorde det därför att jag vill att de läkare som bedömer vården för sjuka människor ska få upp ögonen. Jag gjorde det för alla andra familjer vars anhöriga just nu kämpar för sina liv. Och jag gjorde det för att jag vill att våra beslutsfattare ska se människorna bakom statistiken. De är faktiskt människor, inte siffror.” Tror du att du nått fram undrar jag? “Jag tror politiker kan ha sitt race, men när de kommer hem och sitter där om kvällarna, ja då kommer det dåliga samvetet” säger hon. 

Alexandra funderar just nu på att polisanmäla men hon vet inte om hon orkar. 

Alexandra är inte ensam om att drabbas av vänsterns hat. Även läkaren Jon Tallinger har drabbats, en av få läkare som kämpar för anhöriga som Alexandra, men framför allt för alla patienter som insjuknat i Covid-19 eller kommer att göra det.

Det tycks som Covid-19 brutit ner alla hämningar hos vänstern. Vad är Alexandras skuld som anhörig till en avliden mamma? Att hon vill visa vad som verkligen sker idag inom sjukvården i Sverige? Som anhörig har hon sett vad ingen behandling, eller ens palliativ vård, för Covid-19 innebär. 

Genom Jon Tallingers många vittnesmål finns nu berättelser om anhöriga som drabbats av den cynism våra beslutsfattare visat i och med utbrottet av Covid-19. Hatet mot dem som kämpar för att alla som insjuknat i Covid-19 ska få syrgasbehandling är påfallande nu, men än värre är den bottenlösa okunnigheten om hur människor plågas ihjäl. Den tar sig uttryck i personligt kränkande personangrepp på dem som kämpar för att ingen ska behöva plågas ihjäl, som Alexandras mamma. Man kastar ur sig de mest häpnadsväckande saker men de sätter aldrig det de säger i relation till det stora lidande det faktiskt handlar om. De verkar inte förstå att människor dör i plågor i Sverige. 

Alexandras mamma i slutskedet innan hon dog i plågor.

Det handlar egentligen bara om några saker: 

Om politiker hade lyssnat. 

Om myndigheter hade förstått. 

Om journalister istället för att hylla Anders Tegnell som en slags nationalidol hade kritiskt granskat. 

Då hade inte så många behövt dö, kanske inte ens Alexandras mamma. 

Nu vet vi att Anders Tegnell haft fel. Han jämförde Covid-19 med den vanliga säsongsinfluensan, vilken han påstod var farligare. Han gick så långt att säga att det var större chans att träffas av blixten än att bli smittad av Covid-19. 

Tusentals liv hade kunnat räddats, och tusentals liv skulle kunna räddas. Det är många människor som nu aldrig får chansen till vård, vilket innebär att många människor dör i plågor runt om i landet. 

Alla springer ifrån ansvaret, trots att så många fått sätta livet till. Stefan Löfven är fortsatt trygg med den svenska strategin, det vill säga att överge äldre och svaga intill döden. För det är vad det handlar om. Det handlar inte om personal med bristande utbildning, eller tillgången till syrgas. Det handlar om bristande ledarskap och en maktelit som ser siffror istället för människor. 

Vi ska vara tacksamma för det mod Alexandra och Jon Tallinger uppvisar i sin kamp. De kämpar för liv och för en värdig död.

Madeleine Lilja Rönnquist

Tidigare artiklar:

Coronaviruset i Sverige – Att överges fram till döden. Intervju med läkaren Jon Tallinger (Dr Whistleblower)

Imorgon intervjuar jag Alexandra vars mamma gick bort i Coronaviruset

Expressen har fram till nu vägrat lyssna på läkaren Jon Tallinger – idag gjordes första intervjun

FILM OM CORONAVIRUSET. 55-årig mamma plågades till döds på Falu Lasarett. Fick ingen plats på IVA eller syrgas.

EXKLUSIVT. Samtal med läkaren Jon Tallinger om Covid-19 och Sveriges pågående Senicide

Vi behöver hjälp utifrån – våra äldre dör! Låt oss rädda liv!

Jon Tallinger, Specialist i allmänmedicin (MD GP): Vi behöver syrgas nu!


Stöd ProjektSanning, yttrandefriheten och det fria ordet. 

Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideellt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

2 tankar på “CORONAVIRUSET. “Jag vill bara att inte fler ska plågas ihjäl på samma sätt som min mamma fick göra”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *