Akilov ett exempel på migrationspolitikens kaos.

| 30 april, 2018
Några kloka ord på morgonen från GP:s ledarskribent Aleksandra Boscanin när hon skriver “Akilov ett exempel på migrationspolitikens kaos. Fallet Akilov ger en inblick i hur rörigt det är med migrations- och asylpolitiken i Sverige. Den är varken särskilt rättssäker eller ordnad.”
Jag skulle nästan vilja säga att migrations och asylpolitiken inte bara är rörig den existerar inte, de som får stanna beror på hur höga och starka stämmor de har, eller vilka inhemska grupper de lyckas engagera, för där finns varken rättssäkerhet eller någon ordning i den.

Aleksandra Boscanin fortsätter sin ledare med. “Terroristen Rahmat Akilov borde inte ha befunnit sig i Sverige. I juni 2016 fick han avslag på sin asylansökan och skulle därför utvisas. Efter överklagan fick han definitivt avslag i september samma år och i slutet av februari 2017 blir han efterlyst efter att ha avvikit. Ungefär en och en halv månad senare kapade han en lastbil med vilken han dödade fem människor och skadade desto fler på Drottninggatan i Stockholm.
Huruvida dådet hade kunnat förhindras är en relevant fråga. Det första, men inte sista, misstaget begicks redan i november 2014 när Akilov sökte asyl i Sverige. Han hade ett polskt visum och därför borde hans ansökan aldrig ha utretts av Migrationsverket utan borde i stället ha prövats i Polen i enlighet med Dublinförordningen.”

Förra veckan avslöjade SVT:s Uppdrag Granskning flera misstag som begicks när uzbeken Akilov skulle utvisas. I handlingarna som lämnades över till gränspolisen stod det inte att namnet på mannen som avvikit var Rahmat Akilov, utan Rahmatjon Kurbonov, som är namnet på en känd uzbekisk artist.”
Nu frågar jag, hur många andra migranter har lämnat precis som Akilov felaktiga uppgifter?
Hur många är det precis som han som har sökt asyl i ett annat land innan och sedan åkt vidare för att söka asyl här i Sverige?
Inte för jag tror det finns eller går att få uppgifter om det men visst skulle det vara intressant att kunna få reda på dessa uppgifter?
För inte tror jag att Akilovfallet är ett unikt fall. Där är säkert många fler som vandrar runt på gator och torg här i Sverige som regelrätt inte skulle få vara kvar i landet.

Nu åter till Aleksandras ord: “Akilov hade använt sig av artistens namn när han flera år tidigare sökt asyl i Sverige. Inte bara namnet i dokumentet var fel, utan även utvisningslandet. I stället för Uzbekistan stod det att Akilov skulle utvisas till Iran. Patrik Engström på gränspolisen hävdar dock att den felaktiga uppgiften om namnet inte har påverkat möjligheten att eftersöka Akilov.
Uppdrag Gransknings kartläggning visar även att Akilov inte levde gömd, trots att han var efterlyst. Arbetsgivaren visste var han bodde, hans juridiska ombud visste var han befann sig och han fortsatte använda samma telefonnummer som tidigare. Det borde således inte ha varit allt för svårt för polisen att hitta honom och verkställa utvisningen.
Någon särskild insats för att hitta Akilov gjordes emellertid inte: ”Den normala handläggningen för ett ärende som kommer in från Migrationsverket när personen är avviken det är att vi ankomstregistrerar ärendet och lägger in en efterlysning. Det är ungefär det vi mäktar med” säger Engström till SVT.”

Att sen inte Migrationsverket varken hade rätt namn eller rätt utvisningsland visar på att det inte är ordning och reda på verket, likaså verkar det vara dålig ordning och reda hos gränspolisen då de inte ser ut att aktivt letat efter Akilov. Som de själva säger så ankomstregistrerar de ärendet och skriver it en efterlysning, sen blir det inte mer, och vad händer då kan man fråga sig. Jo att sådana som Akilov kan gå runt helt öppet utan att behöva känna sig rädd att bli utvisad.
Är det något som kan kallas rättssäkert?
I mina ögon tycker jag inte det är det, jag vill snarare säga att det är mycket rättsosäkert.
För hur många sådana som Akilov finns där ute?
Åter till Aleksandra: “Gränspolisen har många liknande fall att hantera. I slutet av 2016 var drygt 12 600 personer är efterlysta efter att ha avvikit och siffran väntas öka markant de kommande åren. Migrationsverket bedömde förra året att myndigheten kommer lämna över ytterligare 51 000 nya fall till polisen mellan 2017 och 2021.
Att man inte lyckas verkställa utvisningen av Akilov trots att han levde öppet i samhället är givetvis ett misslyckande. Likaså att Migrationsverket överhuvudtaget prövade hans asylansökan. Myndigheternas rutiner kan och bör kritiseras, men man får inte glömma bort att det framförallt är den förda politiken som har gjort att vi hamnat i den här situationen.

Man har bedrivit en ansvarslös migrationspolitik. I stället för att upprätta en lista på säkra länder prövar man asylsökningar från personer som uppenbart saknar skyddsbehov. Utvisningar sker inte tillräckligt snabbt och människor som fått avslag hinner avvika. Man har gett dem rättigheter till vård, på vissa håll mer omfattande sådan än vad lagen kräver, och skola. I flera kommuner beviljas dessa personer försörjningsstöd trots att de inte har rätt att vistas i landet. Detta underlättar för dessa personer att leva gömda i fyra år, vilket är preskriptionstiden. Sedan kan de söka asyl igen.
Fallet Akilov ger en inblick i hur rörigt det är med migrations- och asylpolitiken i Sverige. Den är varken särskilt rättssäker eller ordnad. Kaos tycks vara dess signum. Folk kommer och går utan någon egentlig kontroll värd namnet.”
Så nu till slut, är Sveriges migrations och asylpolitik rättssäker eller är den kaosartad?
Har vi ett rättssäkert land, eller lever vi i en chimär av rättssäkerhet?
Detta får vi alla ställa oss innan vi sväljer politikernas vallöften om ökade satsningar på det ena eller andra området. Nu gäller det för oss väljare att rösta rätt så vi får en chans att ordna upp kaoset som de regerande skapat med sina “öppna hjärtan” och “vi bygger inga murar”.

http://www.gp.se/…/boscanin-akilov-ett-exempel-p%C3%A5-migr…

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •