Varken vårt rättssystem eller våra medier förstår vad som egentligen skett.

Varför låter kritiker denna praktskandal rinna ut i sanden? Konsekvenserna av att denna gigantiska mängd känsligt material under lång tid hamnade i orätta händer har vi ju ingen aning om. Det är verkligen inte otänkbart att känsliga fakta om försvaret, landets hamnar, människor som lever under skyddad identitet etc kan ha sålts på en svart marknad till de som har nytta av denna information. Det som skedde på grund av Transportstyrelsen säkerhetskatastrof motsvarar ju konsekvensen av tiotusentals historiska spioners utsmugglade pappersbuntar i attachéväskor.
 
Om detta hade skett i ett annat land med ett klokare rättssystem hade det blivit en praktskandal där alla naiva slöfockar i den dysfunktionella informationskedjan polisanmälts och dömts för oaktsamhet inför allvarligt hot mot landet och delaktighet i spionage p g a materialets omfattning och att man täppte till läckan efter en alldeles för lång tid av vidöppenhet gentemot främmande makt.
Med en incident av denna magnitud hade man med största sannolikhet omedelbart upphävt all frihet från ett politiskt tjänstemannaansvar.
 
Det är bra att kritiken finns via media men den är för vek och verkar grundas på en okunskap om vad som egentligen hände.
Löfvén, Ygeman och Co borde ha fått lämna politiken för gott, utan möjlighet till annan befattning inom partiet.
Lek med tanken att vi i framtiden får bevis för att någon inhandlat och nyttjat materialet, t ex att mördare kommer hit och avrättar politiska flyktingar som lever under de skyddade identiteter som röjdes under denna läcka. Vad händer då? Jo, precis allt kommer upp till ytan igen och då blir kritiken förstås vassare.
 
“I november 2015 skrev Säpo ett brev adresserat till Transportstyrelsens generaldirektör med rekommendationer om omedelbara säkerhetshöjande åtgärder. En ovanlig åtgärd som Justitiedepartementet informerades om.
I början av 2016 inleds en förundersökning mot den dåvarande generaldirektören Maria Ågren. Även detta informeras regeringskansliet om. Ändå dröjer det till januari 2017 innan statsministern underrättas.
 
Löfven förklarade under KU-förhöret att han hade önskat att delgivits information redan i samband med att förundersökningen inleddes i början av 2016 – nästan ett år tidigare än vad som var fallet. Statsministern hävdar att det var först vid denna tidpunkt som situationens allvar framgick. Men allvaret borde rimligtvis ha varit uppenbart flera månader tidigare när Säpo påtalade behovet av säkerhetshöjande åtgärder.
 
Statsministern ville inte peka ut någon skyldig för att information till honom uteblivit under lång tid. Vilket kanske inte är så konstigt, då han inte tycker det är något egentligt problem att han under lång tid inget visste. Löfven sade att även om han hade informerats tidigare så hade det inte gjort någon skillnad – inga andra åtgärder skulle ha vidtagits än vad som skedde.
 
Det är anmärkningsvärt att Löfven, med facit i hand, tycks vara nöjd med de åtgärder som vidtogs. Transportstyrelsens interna utredning av händelsen visade att obehöriga haft tillgång till hemliga uppgifter under perioden maj 2015 till oktober 2017. Tar det så lång tid att komma till rätta med allvarliga säkerhetsbrister som utgör ett hot mot både enskilda individer och riket finns skäl att vara mer självkritisk. Särskilt om man är statsminister och ytterst är ansvarig för landets säkerhet.”
 
http://www.gp.se/ledare/boscanin-löfven-har-skäl-att-vara-mer-självkritisk-1.5826267
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •