En bekymrad Björn Karlsson skriver om äldreomsorgen: Äldreomsorgen en fråga som knappt syns längre.

Jag är ganska bekymrad över våra äldres situation i samhället. Tyvärr så syns inte dom frågorna i media bruset med allt vidrigt våld i samhället och medias envishet att ständigt kritisera Presidenten i USA för vad han gör eller inte gör. Våra äldre har allt svårare i samhället på så många olika sätt. Tekniken går så fort framåt så det är svårt att hänga med och ingen har tid för att hjälpa äldre med att lära sig. Våra äldres pensioner räcker i många fall inte till, utan man kan t o m se äldre rota i papperskorgar eller leta i återvinningsstationerna efter pant. En syn som jag aldrig kunnat drömma om.

Vi ser alltför ofta exempel på urdålig mat som serveras på äldreboenden eller körs ut i hemtjänsten. Frystorkad eller frysta matvarianter erbjuds i så många fall och dessa är av så undermålig kvalité så beslutsfattare borde skämmas.
Vi får läsa om indragningar på alltifrån ostskivor på smörgåsar till att servera vatten till maten istället för annan smaksatt dryck.

På äldreboenden förekommer att äldre läggs i säng allt för tidigt på dagen och väcks upp sent på morgonen. De äldre lämnas ensamma, får inte mat och dryck med många timmar i mellan. Kan röra sig om 12-15 timmar kanske mer i vissa fall. Maten är inte ens i många fall tillagade i äldreboendets kök utan körs ut ifrån stora centralkök. Personal har många gånger en pressad situation pga underbemanning så man har inte personlig tid för de äldre.
Hemtjänsten åker ut till äldre med en pressad tid som t o m är satt i minuter/ besök hos varje person. Om någon tid blir mer än beräknat stressas personalen och nästa riskerar att få mindre tid än beräknat.

På många äldreboenden finns det inte ens nattpersonal på våningar och avdelningar. Vågar inte ens tänka på vad som skulle hända vid en brand, där alla ska utrymmas eller är helt ensamma på sina rum ovetandes vad som händer.
Inom äldreomsorgen och hemtjänsten möts många av personal som inte talar svenska eller inte ens förstår någon svenska. Hur många svåra situationer utsätts våra äldre och personalen vid dessa språksvårigheter?
Alldeles för många situationer tror jag.

Personal i hemtjänsten jobbar med sk ”delade turer” Det innebär att man börjar ex kl 7.00 och arbetar till 11.00. Sen är man ledig till eftermiddagen och åker tillbaka till jobbet och nästa pass vid 15.00 till kvällen. Dvs man åker till jobbet två gånger samma dag. Vilken annan arbetsgivare eller fackförening skulle tillåta det? Tänk ex att kommunkontorets personal skulle jobba efter konceptet ”delade turer” eller industrin skulle göra det! Tror inte det.
Inte så underligt att personal kan känna sig slitna och stressade.

Vårt samhälle blir alla mer tidspressade och allt mer mindre tid finns för omsorg med mänsklig värme och kärlek. Personalen inom äldreomsorgen gör ett jättejobb och har många gånger ett hjärta av guld, men dom får allt mindre tid och möjlighet att visa den. Det sker alltmer sk effektiviseringar där allt mindre personal gör allt mer uppgifter. Tyvärr missar alla styrande den grundläggande uppgiften vårdpersonal ska ha: Nämligen tid för vård och inget annat. Vårdpersonal ska inte arbeta som lokalvårdare på sin arbetsplats, ska inte vara vaktmästare eller kökspersonal. Vårdpersonal ska jobba med vård och omsorg. Lokalvårdare ska jobba med lokalvård, vaktmästare med vaktmästeri och kökspersonal på arbetsplatsen med mat.

Överallt så försvinner samhällsservicen ifrån orternas centrum till handelsområden i orternas ytterområden. Finns varken apotek, mataffärer, postkontor eller annan viktig service. Äldre hänvisas till att åka längre bussturer eller färdtjänst för att göra sina ärenden. Att handla mat och släpa matkassarna på bussen är nog så svårt i allmänhet, men som äldre betydligt svårare i många fall. Finns det fortfarande någon mataffär i ortens centrum så är prisnivån avsevärt högre än på handelsområdena. Det innebär att en pensionär med sin allmänt låga pension får en svårare ekonomi som inte går ihop. Som ” grädde på moset” så blir alltmer orternas centrum områden allt mer otryggare för många och pensionärerna känner ofta en stor otrygghet.

Vårt samhällsklimat blir allt hårdare med olika former av tidspress, våra stora sjukdomar är inte influensa, brutna ben utan det är stress med allt vad det innebär. Den stressen ökar mer och mer. Den drabbar alla som på olika sätt ger service, vård och hjälp till våra äldre. Konsekvensen slår än mer på våra äldre som blir mer och mer ensamma.

Den respekt som jag känner och är uppvuxen för äldre finns inte generellt längre i samhället. Den glädje med respekt som jag känner för min mor, far, farmor/farfar och mormor/morfar
Björn Karlsson