JAN SJUNNESSON – De män som nu tiger är syltryggar. Kvinnorna har stake

Jan Sjunneson listar här de kvinnor han anser just nu bäst “kämpar mot åsiktsförtryck, kvinnofientlighet inom islam och för sina nationalstater”.

Läsvärd artikel, och att en av de idag utnämnda kvinnorna är min fru gör inte artikeln sämre eller mig mindre stolt över Madeleine.

 

 

JAN SJUNNESSON – De män som nu tiger är syltryggar. Kvinnorna har stake

Ingen kan undgå att lägga märke till att många kvinnor är trötta på islamisering, hycklande politiker, undfallenhet inför sexuellt våld från migranter och politiskt korrekta, mästrande feminister, med eller utan pannlugg. Över Europa och USA går kvinnor i täten mot det vänsterliberala etablissemang som lurat dem att tro att islam och multikulturalism på något sätt skulle gagna dem. Tvärtom har de känt sig svikna av de män och kvinnor som haft makt att utsätta dem och deras döttrar för aldrig tidigare skådat förtryck i vardagslivet och i offentligheten. Dessa kvinnor har “balls” – medan män som tiger är syltryggar. Det skriver idag Jan Sjunnesson på Katerina Magasin.

Inte nog med att europeiska kvinnor ska stillatigande åse hur migranter antastar unga flickor, de ska också tiga om det. Kvinnoförtryckande slöjor ska respekteras på anställda vid offentliga myndigheter och i skolor, ja även på förskolebarn. För läsare av detta magasin är detta inget nytt men kanske inte alla har uppmärksammat hur många kvinnor som nu vägrat acceptera angreppen på jämställdhet och demokrati och som börjat säga ifrån.

För två år sedan listade jag över 25 namn från hela världen på kvinnor som kämpar mot åsiktsförtryck, kvinnofientlighet inom islam och för sina nationalstater, se Avpixlat http://web.archive.org/web/20170711001503/http://avpixlat.info/2016/10/01/kvinnor-kan/ .

Idag skulle jag lägga till Katie Hopkins i England, Nikki Haley i USA, Pernille Vermund och  Eva Agnete Selsing i Danmark, självfallet Julia Caesar i Sverige, men även Katerina Janouch, Eva-Lisa Dezmin, Bianca Muratagic, Jessica Stegrud, Marika Formgren, Ann Heberlein, Madeleine Rönnquist Lilja, Helene Bergman och så hela det lite mindre yviga borgerliga ledarlägret; Sakine Madon, Alice Teodorescu, Alexandra Boscanin, Ann Charlotte Altstadt, Carolin Dahlman, Jenny Sonesson, Malin Lernfeldt, Emma Jaenson, Rebecca Weidmo Uvell,  Ann Charlotte Marteus, Anna Dahlberg, Lotta Gröning, Paulina Neuding och en drös till.

Extra glädjande är Cecilia Blombergs ledare i Svenska Dagbladet som nyligen tog upp skillnaden mellan sexualsynen i Afghanistan och Sverige och vår imploderande integrationspolitik. Ledarsidan i SvD står upp för kvinnors frihet och rättigheter på ett helt annat sätt än kultursidan. Där skriver t ex Ida Österberg om en våldtäkt begången av den antika kungen Tereus som avslöjades via en väv av våldtäktsoffret Filomela. “Det är omöjligt att inte tänka på Filomela” skriver hon med hänvisning till Svenska Akademiens skandaler och  #metoo under rubriken “Utsatta kvinnor tystas i berättelsen om akademien”. Jo, visst är det hemskt vad som pågått i Forum Kulturs källare och i Paris, trots de många kvinnor som försökt informera ansvariga. Men det är också hemskt att varje dag läsa om överfallsvåldtäkter, om segregation av flickor i skolor, om tafsande i offentliga bad, om utländska killgäng som trakasserar och våldtar kvinnor i Nässjö, Vimmerby, Uppsala . . .

SvD Kultur väljer att inte ta upp de tiotusentals fall som bara sipprar fram via sociala medier och i alternativmedia. Istället hyllar kulturredaktionen den svenska kvinnliga politiker som gjort allt för att fördöma de kvinnor som vågat berätta om övergrepp från utländska män, nämligen Gudrun Schyman.

Påfallande många av de kvinnliga debattörer som inte tiger om det nya kvinnoförtrycket har utländska rötter, vilket gör dem extra irriterande för vänstern. Husblattefenomenet verkar inte fungera längre utan dessa förbannade kvinnor biter ifrån mot de som tror att utlandsfödda föräldrar automatiskt innebär en positiv inställning till okontrollerad invandring, påtvingad mångfald, islamisering och vänstersympatier.

Nej, vad vi ser idag är förutom dessa offentliga opinionsbildare, som i vissa fall fått betala ett högt pris (läs gärna boken Priset!), är att vanliga kvinnor i Sverige inte tiger längre utan berättar i sociala medier om vad de sett med egna ögon. Detta magasin har öppnat mångas ögon just genom de vittnesmål som vanliga medier vägrar ta till sig. Mammor som måste planera för sina döttrars hemgång under helger på ett helt annat sätt än tidigare, och det inte i Stockholms innerstad eller förorter, utan i Hultsfred, Norberg, Värnamo och Ronneby, är värda att försvara. Än så länge tiger dock männen som borde stå vid deras sida, med undantag för Joakim Lamotte, Marcus Birro och några till. Men det är som om vita svenska män inte vågar ta strid.

Kanske är det taktiskt rätt att kvinnorna går före nu, men i längden måste alla kunna säga sanningen om massinvandringen, gruppvåldtäkterna, multikultitramset som döljer islams patriarkala kvinnosyn, reaktionära värderingar, hedersvåld och allt som begränsar flickors och kvinnors liv.

De män som nu tiger är syltryggar. Kvinnorna har stake.

Jan Sjunnesson

Jan Sjunnesson är skriftställare, just nu aktuell med en självbiografi och två skriftsamlingar, se www.sjunne.com/bocker

“De män som nu tiger är syltryggar. Kvinnorna har stake”