Löfvens, Lööfs och Fridolins sköna nya värld

| 15 maj, 2018

Möjligheten att Stefan Löfven, Annie Lööf, Gustaf Fridolin, Alice Bah Kuhnke med flera, skulle använda sig av sitt sunda förnuft för att tänka kritiskt, för att inte acceptera vilken utveckling som helst, framstår alltmer som en orimlighet. Deras tro på det de tror på är så stark att man kan ana en slags programmering, omöjlig att programmera om.

 

Om man tänker så blir det plötsligt helt logiskt att Löfven sorterar in vår nya våldtäktskultur under turordningsregler och hashtaggen metoo. Om man tänker så blir det helt rimligt att Annie Lööf tror att vi kan ta emot 30 miljoner invandrare. Om man tänker så blir Gustaf Fridolins avsaknad av markkontakt möjlig att förstå. Om man tänker så blir Alice Bah Kuhnkes islamistiska agenda förklaringsbar.

Endast fantasin tycks sätta gränserna. Se bara på Löfvens iver i att få oss att tro att det handlar om turordningsregler och mäns våld mot kvinnor när våldtäkter kommer på tal. Låter det galet? Löfven har ju trots allt en verklighet att hantera, borde inte den i sin egen absurda iver tillist bryta igenom? Det är svårt att se hur Löfven någonsin ska förstå verkligheten när han inte ens har förmågan att se den när den skriver sig själv på hans näsa.

Det är både frestande och tacksamt att förlöjliga framför allt Stefan Löfven och det som sker nu, men vid närmare eftertanke finns faktiskt inget i det här som är särskilt roligt, snarare tvärtom. Det som uppfattas som ett märkligt beteende hos Löfven och övriga nämnda är tyvärr fortfarande representativt för vårt samhälle i stort.

Ta bara det här med ensamkommande afghaner, och alla våldtäktsmän av utländsk härkomst, två grupper som lyckats tillskansa sig rätten att urholka vår asylprocess, och rättskipning. Lagar, regler och rättstillämpning har på något märkligt sätt anpassat sig efter vilka dessa två grupper är, enbart genom hänvisningar till å ena sidan att det är ju barn, å den andra sidan, till att alla män våldtar. Gruppvåldtäkter till exempel. Det är inte längre något som bör bestraffas, det måste istället relativiseras, läs turordningsregler och metoo, och våldtäktsmännens kulturella bakgrund måste vägas in, och ställas över själva brottet.

Ja inte vet men Löfvens, Lööfs och Fridolins sköna nya värld där de problem som dyker upp alltid funnits, där lögn är sanning, en värld där vuxna män är barn, förövare offer för sina egna trauman, där hemvändande IS-terrorister som deltagit i folkmord måste få terapi och stöd, där poliser som ska avvisa dem som fått avslag är fascister, där alla som dristar sig till att ens yppa att det här är fel är rasister, känns långt ifrån en värld jag vill leva i.

Löfven, Lööf, Fridolin, Aftonbladet, DN kommer fortsätta att med näbbar och klor vilja stöpa om Sverige. Löfven och de övriga genom att hålla sina lögner för sanna, nämnda tidningar genom att vara rena åsiktsförmedlare. Allmänheten ska bara huka sig. Om jag fick önska något, låta liksom Löfven fantasin råda, så skulle jag vilja se Katerina Janouch som statsminister, Bianca Muratagic, som talesperson för invandring, och PS som demokratiministrar. Det skulle iaf inte bli värre.