För Staffanstorp är det kanske redan försent

| 19 maj, 2018

Igår publicerade Katerina Janouch en artikel i Katerina Magasin där hon skrev om situationen i Staffanstorp. Det är alltigenom en skräckfylld och känslostark text att läsa. En av rösterna i artikeln var inledningsvis i kontakt med mig och Patrik Norell. Vi chockades av berättelserna om våld, hot och trakasserier. Det här måste ut tänkte vi, så vi kontaktade Katerina

Vad som är fantastiskt med Katerina är hennes stora hjärta, hennes ork att lyssna på de människor vars röster antingen tystas eller inte tas på allvar, likt en superhjälte står hon tillsammans med dem – om och om igen. Tack vare henne blev Sverige igår ett bättre land, om än så bara för ett liten stund. http://katerinamagasin.se/staffanstorp-jag-bara-vantar-pa-…/

Vi måste börja förstå att vår unika frihet är väldigt sårbar. I Staffanstorp och på många andra platser i Sverige krockar den med en kultur som i all väsentlighet fick sitt genombrott efter asylkrisen 2015. Sedan dess har vi tvingats att samexistera med unga män som vuxit upp i en kultur som är en av de mest kvinnofientliga, präglade av överlevnad och våld. Efter den obligatoriska friskrivningen om att jag självklart inte syftar på alla afghaner (vilka gänget i huvudsak Staffanstorp utgörs av) men för att förstå hur diametralt olika den afghanska och den svenska kulturen är, måste vi skriva att det just handlar om afghaner. Förnekelse är inte rätt väg.

När det svenska samhället rycker ut för att stävja, stötta eller sätta ned foten sker det via information om vad som är rätt och vad som är fel. Ofta är informationen svepande, antydande och fylld med nyanser. Det krävs inte mycket för att förstå att för den som vuxit upp i våld med en snedvriden kvinnosyn, inte sällan med hot om våld som kommunikationsstrategi, inte i någon väsentlig mening tar till sig vår information. För Staffanstorp har det fått ödesdigra konsekvenser. Konsekvenserna för den svenska undfallenheten ser vi som allra tydligast där. Låt mig vara tydlig. Jag förstår att barn som vuxit upp i en kultur präglad av våld och snedvriden kvinnosyn primärt är offer, men nu är de vuxna unga män och många av dem gör stor skada i samhälle efter samhälle.

Befolkningens säkerhet och trygghet borde försvaras bättre. Den som vill skapa sig ett liv här måste acceptera det svenska samhället så som det svenska samhället fungerar. Framför allt borde alla förstå hur sårbart vårt samhälle är, och hur sårbara människorna som lever i just det samhället är. Broschyrer kan inte stävja pågående våld, trakasserier eller öppna hot. Det kan endast lagens långa arm. Broschyrer kan inte förändra ett kulturellt beteende, att öppet erkänna problemet skulle räcka längre.

För Staffanstorp är det kanske försent. Att samhället har förändrats av det här mötet står bortom all tvivel. Deras samhälle har i mötet med dess absoluta kulturella motpol mer eller mindre lämnats åt sitt öde.

Läs även: http://helenaedlund.se/om-detta-ma-vi-beratta/