Eftermiddagskaffe hos oss med trevliga gäster och trevliga samtal

| 22 maj, 2018

Möte med Heberlein Ann, Lars Vilks (Wilks), Ilan Sadé och så några andra.

Ett öppet och förutsättningslöst samtal, när det är som allra bäst. Man brukar säga att det endast är viljan som sätter gränserna. Det är viktigt att slå vakt om det uppriktiga samtalet, det som inte handlar om att markera eller om att vinna poänger. Det uppnådde vi idag.

Idag träffades jag och Henrik Lilja Rönnquist, Heberlein Ann, Erik van der Heeg, Ilan Sadé (MED), Lars Vilks (Wilks), Patrik Norell och Gudrun Ekstrand. Vi bjöd på kaffe och hembakt i vår lilla tvåa.

Det är inte lätt att hänga med i de politiska svängningarna idag. Faktum är att det inte ens är lätt alla gånger för den som hänger med i debatten. Nu gavs vi alla tillfälle att ställa öppna resonerande frågor till Heberlein Annoch Ilan Sadé: Vad tycker de om debattklimatet? Hur ser de på den ökande oron? Vad har konsten för betydelse idag, i förhållande till samhällskritisk?

Vi var rörande överens om att debattklimatet är för trångt, för ängsligt, alltför många är rädda, defensiva och polariserande. Hur kommer vi förbi det? Det finns såklart ingen definitiv lösning men en väg är att mötas, vara öppen och att lyssna.

Oron för vårt samhälle delade vi alla men det var framför allt de ökande antalet våldtäkter vi pratade om. Det här är fråga Heberlein Ann, brinner för. Både sexualbrott och rättssäkerhet är oändligt viktiga frågor som måste tas på djupaste allvar men för att göra det måste vi prata om kulturella skillnader, men också om utbildning och högre straffsatser, sa Heberlein. Vi pratade också mycket om offer som en statussymbol. Hur vi gått från att se de verkliga offren som just offer, till att istället se förövarna som offer för andra omständigheter.

Lars Vilks (Wilks) som av naturliga skäl är insatt i konst och samhälle, sa bland annat, att rätten att provocera eller kritisera avgörs av vad, eller vem, eller från vem provokationen eller kritiken riktas mot. Konstvärlden är på så sätt lika trångt som vårt debattklimat. Heberlein, som gärna, om hon väljs in i riksdagen, vill driva kulturpolitiska frågor höll med Lars. Det gjorde vi andra också.

Ilan Sadé pratade om yttrandefrihet, och påpekade att det är en av de viktigaste rättigheterna vi har. Genom den kan missförhållanden påtalas och styrande ställas tillsvars. De tendenser som nu finns i Sverige, att vilja inskränka yttrandefriheten, är mycket oroande sa Sadé. När oron är som störst, när debatten behövs som allra mest, borde vi istället värna den lite extra. Det var ingen i rummet som inte höll med honom.

Vi pratade om mycket mer, om livet, hundar, hästar, Gudrun berättade anekdoter från sin tid som forskare, Patrik Norell, berättade om sitt ansvarsområde inom PS. Och han (vi) fick beröm för att vi har en sådan städad grupp. Det uppskattade vi alldeles särskilt förstås.

 

 

 

 

Författare: Madeleine Lilja

, vår ledarskribent med Magisterexamen inom media och kommunikations-vetare, samt forskarutbildning inom journalistik, 280 hp