Statens arbete med mänskliga rättigheter får bottenbetyg

När man läser denna korta sammanfattning eller artikel om Sveriges arbete i fråga om Mänskliga Rättigheter så börjar man fundera om det är ris eller ros som delas ut.

En “klapp på axeln” för Sveriges deltagande i FNs arbete för kvinnofrågor eller den avslutande meningen om någon form av “positiv reaktion” för Sveriges verksamhet under FNs säkerhetsråds flagga kan ju inte uppfattas som annat än en betydande verklighetsflykt.

Faktum kvarstår att regeringens arbete reducerat den reella rätt som människor sägs uppbära i Sverige 2018. Jag är klart benägen att hålla med om detta då samkörning av databaser, frikostigt delande av data på cloud-nätverk och datalagring genom allt annat än säkra sätt har merfaldigat problemen i synnerhet de senaste två mandatperioderna.

Hur var det då med kvinnofriden och jämställdheten?
Med 7000+ våldtäkter anmälda under 2017 och förminskade insatser för att både motverka dessa brott och döma förövarna så satsar regeringen på anställningsskydd, ekonomiska stöd till internationella organisationer som MeToo och annat.

Böneutropen som ringade över tre svenska städer under Fredagen den 25 maj framstår i det närmaste som ett hån gentemot de många tusen drabbade kvinnorna. För att inte tala om de reella flyktingar som flytt förföljese och hot eller hatkampanjer för de har en annan tro.

Artikeln och rapporten diskuterad påpekar givetvis helt sakligt att svensk vapenindustris exportverksamheter och den samtidiga undanflykten av våra politiker att sakligt skriva under på ett kärnvapensstopp står stick i stäv med denna “politiskt korrekta” bild av sverige som sittande regering enträget försöker exportera till omvärlden.

Är det inte så att vår regering saknar både förmågan och viljan att genomföra korrekta och kritiska granskningar av både vår omvärld och den bild vi själva faktiskt förmedlar till densamma om vårt eget lands ställning i dessa frågor?

Samtidigt ska man givetvis inte glömma att nyligen omskrivna rapporter som påstås komma från FN men i själva verket har sina rötter i svenska organisationer med mer än lovligt fotfäste i vänsterns led framförs som en slags kritik mot Sverige.
Dessa “fake news” blandas med verklig forskning på ett sätt som borde leda sunda sinnen till eftetanke och reflektioner om huruvida det hela är en förvriden desinformationskampanj för att förstärka ett självhat hos de enskilda medborgarna.

När man till slut börjar “läsa mellan raderna” på publicerade artiklar ser man att det förefaller mer ros än ris och då främst just för den nu kritiserade regeringen.

Vad är det massmedia inte har förstått? Vad är det folket inte får del av?  Kanske det enkla faktum att det är fel att ta ifrån statens kassakistor för att “köpa sig” en plats i säkerhetsrådet till att börja med. I skenet av denna uppgift, hur kan då Sveriges deltagande i FNs säkerhetsråd ens prisas så högt?

Det som framstår som självklart, i alla fall för mig, är att korruption är korruption oavsett vilket land som bedriver den och vi ska kalla saker för vad de faktiskt är.

Av Micke Jstam

https://www.aktuellhallbarhet.se/malkonflikter-undergraver-regeringens-politik-manskliga-rattigheter/

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •