Vad innebär egentligen integration och vilka är det som ska integreras?

| 31 maj, 2018

En central fråga som återkommande diskuteras är hur integrationen kan förbättras. Här torde de allra flesta vara eniga om att om vi har en förskola (många fler finns säkert) där ingen kan svenska så kan man överhuvudtaget inte tala om någon integration. Det visar att Sveriges “integration” är i djup kris, och varit så länge.

Så ser det ut på Missansia förskola i Norrköping, här kan ingen tala svenska, personalen har inte heller tillräcklig utbildning. Enligt skollagen ska barn ha möjlighet att lära sig svenska (borde för övrigt formuleras som ett måste) vilket man får anta handlar om integration.

Det segregerade samhället har kommit för att stanna, det blir om inte annat uppenbart när det plötsligt, förutom alla muslimska friskolor som bedriver en i allra högsta grad tveksam undervisning, dyker upp en förskola där ingen kan prata svenska. Lika uppenbart är att det Sverige som en gång fanns kommer aldrig komma tillbaka!

Men måste det innebära att svensken och det svenska språket trängs undan? Om ingen förstår varandra, har ett övergripande gemensamt språk, kommer det “mångkulturella drömsamhället” fortsätta att utvecklas till en mardröm.

Sverige står inför ett vägval; ställ krav och värna det svenska därför att det är ett viktigt incitament i alla integrationspolitiska projekt, eller fortsätta skapa samhällen i samhället.

Invandring är helt oförenligt med att mer eller mindre flytta “hem” till sin kultur, helt avskuren från det svenska samhället. Såväl rättigheter som skyldigheter är knutna till det svenska språket, liksom medborgarskapet eller rätten att vistas innanför ett lands territorium, vilket förutsätter att man kan språket. Det borde vara uppenbart för vem som helst att det måste finns en skillnad mellan dem som bor i Sverige, och de som befinner sig utanför.

Läs artikeln här…

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •