KATERINA MAGASIN: “Vi måste prata mycket, mycket mer om migration, Stefan Löfven”

Det ska vara slutsnackat om migration, tycker Stefan Löfven. Detta uttalade han i samband med Byggnads kongress i Göteborg. Det handlar så klart om att socialdemokraterna tappar stöd hos folket, vilket Löfven skyller på att debatten inte handlat tillräckligt mycket om väldfärd. Jag undrar vad det är han inte förstår? Välfärden är givetvis tätt sammanlänkad med hur migrationspolitiken ser ut, hur våra skattepengar fördelas. Antingen är socialdemokraterna för dumma för att förstå detta, och då är de inkompetenta politiker och bör fråntas makten. Eller så vet de mycket väl vad de gör och medvetet underminerar Sverige som land. I båda fallen är de i bästa fall inkompetenta och i sämsta fall livsfarliga. Troligen både och.

– Vi har redan hanterat migrationsfrågan och vi har presenterat vilken migrationspolitik vi vill ha långsiktigt. Nu gäller det att få debatten att handla om något annat än migration, sa Stefan Löfven under Byggnadskongressen till GP.

Men tyvärr kommer det inte att bli som du vill, Stefan. I själva verket kommer vi vara tvungna att prata oerhört mycket mer om migrationspolitiken och dess konsekvenser framöver. Det är den viktigaste frågan just nu och Sverige måste välja väg. Fortsatt naiv ansvarslöshet – eller hållbart framtidstänk med medborgarnas bästa för ögonen?

Så jo, Stefan Löfven, vi måste tyvärr prata mycket mer om migrationen den kommande tiden, troligen i många år framöver, eftersom de skador som orsakats samhället av den totala ansvarslösheten i migrationspolitiken inte kommer gå att lösa över en natt. Vi måste prata om migrationen, därför att den nuvarande svenska migrationspolitiken är så pass extrem och ansvarslös att den påverkar alla oss som bor i landet på många olika sät, och vi måste prata om hur den här utvecklingen ska se ut framöver.

Vi måste självklart prata om den stora migrationen som lett till svåra slitningar i landet. Dessa slitningar är ett direkt resultat av stor invandring från länder där det finns religiösa och politiska konflikter, konflikter som nu importeras till Sverige. Vi måste även prata om det växande missnöjet och oron hos den svenska befolkningen, som genom dessa konflikter får ett otryggare och sämre liv. Stenkastning mot blåljuspersonal, klanstrider, hederskultur, ökad gängkriminalitet, droghandel, skottlossningar och granatattacker, detta är konsekvenser av en migrationspolitik som spårat ur och som sammantaget utsätter Sverige för stora påfrestningar. Hur ska dessa frågor lösas så att medborgarna får ro? Vi måste självklart prata om det.

Vi måste förstår prata om de 9000 afghanska män som socialdemokraterna ihop med flera andra partier vill ge möjlighet att stanna i Sverige, trots att detta går emot lagrådet och rättsväsendet i Sverige. Dessa afghanska män har inga asylskäl men ska ändå särbehandlas, och belasta samhället både ekonomiskt men även trygghetsmässigt, då ett antal av dessa har oklar identitet och är kriminellt belastade. Högljudda aktivister och vänsterextremister har tillåtits diktera villkoren för landets beslutsfattare, och det måste vi självklart prata om. Hur kommer det sig att vi hamnat så snett?

Vi måste prata om migrationen, därför att arabiska nu är Sveriges andra största modersmål, vilket givetvis förändrar vårt land på många olika sätt. Skyltar på butiker, menyer på restauranger, information från myndigheter, inte minst vilka språk våra barn ska växa upp med. På vissa förskolor i Sverige talas det knappt svenska och personalen kan inte svenska språket. Ett språk är viktigt för ett land, det skapar gemenskap och identitet. Men om det ursprungliga språket byts ut, som en följd av en massinvandring från länder vars kultur och traditioner är helt väsenskilda från vårt eget? Vad händer då med den svenska identiteten? Det måste vi tala om.

Vi måste givetvis prata om migrationen då vi har en stor muslimsk invandring, som påverkar vårt land på många olika sätt, inte minst genom att islam är en domierande religion som kräver anpassning av andra. Jag läser att en ny moské med 18 kupoler för 5000 personer är planerad att byggas i Rinkeby, samt att andra kommuner, till exempel Alvesta, planerar ett stort moskébygge. Ljungby ansöker om detsamma. Vi har den senaste månaden godkänt böneutrop i stadsdelar i Växjö och Karlskrona, vilket givetvis också påverkar den svenska ortsmiljön. Att utropa bön proklamerar islam över en stad. Är nu alltså Växjö och Karlskrona islamska städer, trots att de ligger i Sverige? Det måste vi prata om, och vi måste prata om det nu.

Vi måste förstås också prata mer och ärligare om den importerade sexualbrottsligheten som är en konsekvens av den galna svenska migrationspolitiken. Om pojkvåldtäkter och gruppvåldtäkter som trasar sönder människornas liv. Dessa vidriga sexualbrott är ett direkt resultat av att Sverige fyllts på med en rad män med skev kvinno- och människosyn, män med en förvriden syn på sexualitet. Det här är inget vi kan sopa under mattan. Detta sker i hela Europa i de länder där de kvinno- och demokratifientliga kulturerna beretts plats, samtidigt som man inte har vidtagit åtgärder för att skydda sin egen befolkning. Proteströrelser växer fram, som #120dB, om sveket mot Europas döttrar. Här har Sverige tyvärr en tydlig plats på den sorgliga kartan, för här våldtas flickor och kvinnor och barn i parti och minut i en takt som saknar motstycke. Kvinnofriden som infördes under Birger Jarl är borta och inga politiker tycks ha kraft nog för att återinföra den. Sexualbrottslingar skyddas av ett svagt svenskt rättsväsende medan offren lämnas åt sitt eget öde. Så ja, detta måste vi prata om! Mycket, högljutt och intensivt.

Vi måste också prata om att 52.723 personer fått uppehållstillstånd hittils under 2018, trots att socialdemokraterna men även allianspartierna talar om att man “stramat åt” invandringen. Vi måste också prata om pengar, och vad migration kostar. Förstås. Nya siffror visar att det där med att flyktingar enbart är en vinst för Sverige inte är annat än rena fake news. Torsdagen den 31 maj presenteras en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, som studerat sysselsättningsnivån hos flyktingar mellan 1983 och 2015. Studien visar bland annat att integrationen av flyktingar gradvis försämrats under perioden, och att en genomsnittlig flykting utgör en kostnad på 74 000 kronor per år för de offentliga finanserna.

“Åtstramningen” är inget annat än lögn och ren desinformation, eftersom Sveriges gränser står öppna och under 2018 års fem första månader har 8412 nya personer sökt asyl i Sverige. När statistiken för 2017 idag redovisas fullt ut för Sveriges del kan vi konstatera att den socialdemokratiska regeringen inte hittills har ändrat något i grunden, när det gäller migration. Det är bara att titta på siffrorna för beviljade asylansökningar och uppehållstillstånd för asylsökande i Norden förra året i diagrammet ovan. (Kvotflyktingar specificeras inte på samma sätt i övriga nordiska länders redovisning, exempelvis säger Danmark helt nej till dessa).

Vi måste prata om att skillnaden jämfört med våra grannländer aldrig varit så stor när det gäller migrationspolitiken! Övriga Norden tar tillsammans bara emot en dryg fjärdedel asylsökande jämfört med vad vi gör. Det är en siffra som förmodligen kommer att fördubblas med den påföljande anhöriginvandringen. 2017 beviljade Sverige totalt 135.459 uppehållstillstånd. Förutom asylsökande som har fått stanna inkluderar detta även anhöriga av alla kategorier, arbetskraft utanför EU/EES, och gäststudenter.

Vi måste med andra ord också prata om att man estimerar att över 300 000 ärenden om anhöriginvandring väntas behandlas fram till år 2019. 2016 sa Moderaternas migrationspolitiska talesperson Johan Forsell till Aftonbladet att ”det är en nivå vi aldrig sett tidigare”, och denna rekordsiffra kommer ur Migrationsverkets prognos. Fram till 2019 är det 317 000 ärenden, enligt Forsell. “Det här kommer ha stor inverkan på frågor om bostäder, jobb, skolplatser, sjukvård. Det understryker att vi behöver ha en långsiktig och hållbar migrationspolitik”,sa han också 2016. Men Migrationsverkets prognos sträcker sig till och med 2020 och räknat fram till det året väntas ytterligare 57 000 ärenden, totalt 374 000. Det är dock tiden efter 2019 som är intressant, fram till dess gäller de nya tillfälliga reglerna som gör det svårare för anhöriginvandrare. Efter 2019 kan de som fått avslag söka på nytt om uppehållstillstånd och då med betydligt mer generösa regler som ökar chanserna att stanna i landet. Så ja, vi måste prata om migration! Hur ska detta lösas på ett hållbart sätt?

Vi måste prata om migration därför att Sveriges relativt blygsamma befolkning har växt med en miljon människor de senaste 10 åren. Det är en människoboom som faktiskt ingen har räknat med – men som vi nu måste förhålla oss till. För migrationen, invandringen, har haft stor påverkan på prognoserna kring befolkningsutvecklingen. När Sverige 2004 passerade nio miljoner invånare trodde man på SCB att vi skulle passera tio miljoner så sent som 2027.Men den milstolpen passerades alltså hela tio år tidigare.

Du ser att vi måste fortsätta att prata om migrationen, Stefan Löfven? Vi måste prata om den, och vi måste ha hållbara lösningar. För var ska människor bo, vem ska ge dem vård, hur ska skolan fungera, hur gör vi med den växande otryggheten när det samtidigt blir allt färre poliser i samhället, medan brottsligheten ökar? Att snyta nio nya städer ur näsan, det görs ju inte i en handvändning, det måste du själv förstå.

 

Enligt det 22-punktsprogram för ökat bostadsbyggande som regeringen presenterade den 21 juni 2017 ska helt nya hållbara städer och stadsdelar byggas inom de närmaste 20-25 åren. Landvetter södra i Härryda kommun (10 000 bostäder) Det är Segersäng i Nynäshams kommun (7-10 000 bostäder), Hemfosa i Haninge kommun (12 000 bostäder), Alsike i Knivsta kommun (10 000 bostäder), Nydal i Knivsta kommun (12 000 bostäder), Bergbrunna i Uppsala kommun, Södra staden i Uppsala kommun, ”Nysala” i Uppsala och Knivsta kommuner (20 000 bostäder) och Näringen i Gävle kommun (4-6 000 bostäder). Jag undrar hur man ser på integration, trygghet, skolor, vård, omsorg, socialtjänst, och allt annat som behövs för ett fungerande samhälle, i dessa nio städer? Räcker det ens, om Sverige ska växa med ytterligare en miljon invånare de närmaste tio åren? De nio platser som presenterats kan bli möjliga flaggskeppsprojekt för svensk hållbar stadsutveckling, enligt bostadsminister Peter Eriksson. Enligt utredningen ska just dessa ha goda förutsättningar för större bostadsprojekt i och med sin närhet till arbetsmarknader och fördelaktiga markförhållanden. Tanken är att stadsbyggnadsprojekten ska främja social hållbarhet, att innovationsgraden ska vara hög samt att områdena ska vara både blandade och fossilfria.Staten ska här stötta processen genom att bidra till nödvändiga infrastrukturlösningar. Förslag finns även på att inrätta en samordningsfunktion som ska stötta kommunerna i sitt arbete och skapa en arena för samtal och kunskapsutbyte, heter det webbsidan. Ja, det låter fint, men hur ska allt detta fungera i praktiken? Och hur ska detta lösas, om vi inte får prata om saken?

Detta jag radat upp här är bara några av anledningarna till att vi måste prata massor mer om migrationen, Stefan Löfven! Välfärden hänger på hur den ska se ut framöver. Hur Sverige ska fungera, eller inte fungera. Om människor i vårt land ska må bra, eller om vi ska få ett ännu mer splittrat samhälle, med ghetton, parallella rättssystem, förtryckta kvinnor och religiös extremism som får diktera villkoren i ett tidigare sekulärt, demokratiskt land. Vi måste prata om det här, och vi måste göra det ärligt och tydligt. För hur har det gått hittills, när vissa aspekter mörkats och desinformation från statligt håll slagits i medborgarna? Inte så bra. Nu sitter vi här. Vår enda chans är att prata ordentligt nu. Prata, och agera. Det kommer att ske vare sig du vill eller inte, Stefan Löfven.

Av Katerina Janouch

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •