Sverige brinner och Löfven och Eliasson lägger fokus på vad regeringen och MSB kan göra – bara det inte blir för kostsamt

| 20 juli, 2018

Nu är jag tillbaka. Jag har sporadiskt följt nyheterna men självklart är det några som jag reflekterat särskilt kring: Migrationsverket och afghanamnestin och att Sverige brinner. Det första ämnet lämnar jag därhän i detta inlägg, utan lägger fokus på bränderna. Afghanerna återkommer jag till i ett senare inlägg.

Vi står mitt i en naturkatastrof och Stefan Löfven gör det han brukar göra. Först hålla sig undan så länge som möjligt för att sedan dyka upp och myndigt säga att det inte finns någon tid för käbbel eller kritik. Nej, alla ska hålla tyst och unisont heja för Löfvens “ledarskap” i denna stund.

Självklart ska vi vara kritiska till Stefan Löfvens, och Dan Eliassons, MSB, förhållningssätt till bränderna, framför allt i och kring Ljusdal.

För fyra år sedan förstördes skog för en miljard kronor. De insats personer gjorde då ledde också till upptäckten hur illa det mesta fungerade. Då undrar man ju såklart varför inte mer förebyggande arbete gjorts under de fyra år som gått: huggit ned delar av “dålig” barrskog, byggt kanaler som kan samla upp regnvatten, rustat räddningstjänst med tillräckligt materiel samt haft en samordnare av frivillig hjälp. Mycket känns fortfarande lite av ad-hoclösningar. Den enda skillnaden denna gång tycks vara att man varit snabbare i att ta hjälp från andra beredvilliga EU-länder. Tilläggas ska att det idag finns ett trettiotal utredningar från branden 2014 som drog viktiga slutstater som skulle, i alla fall delvis, förhindrat den monumentala katastrof vi står för inför just nu.

Rätteligen borde varje tänkande varelse, trots fullskalig katastrof ställa sig frågorna: Varför har inte regeringen under dessa fyra år funderat på hur mycket och vilka resurser som kan behövas om det händer igen? Klimatet har trots allt förändrats.

Uppriktigt sagt hjälper det föga att att både Dan Eliasson, Stefan Löfven nu säger att man ska se över vilka resurser som kommer att behövas i framtiden. Den bästa för Sveriges framtid är att se till att de kommer bort från allt som har med viktiga konskvensanalyser och beslut att göra.

Jag vill gå så långt som att kvalificerat skitsnack är vad de pysslar med just nu, de vill exempelvis helst inte ha några flygplan, som från både Italien eller Frankrike (även om de nu faktiskt hjälpt oss) eftersom dessa båda herrar menar att dessa riskerar bli stående i flera år utan användas och att det skulle bli för kostsamt, märkligt att ens tänka i de banorna nu så mycket av Sveriges skog ch mark bokstavligt talat brinner upp.

Det är här med att tänka proaktivt verkar inte vara någon av dessa herrars starka sida, i något sammanhang. Eller handlar allt om pengar? Eller har de inte förstått att klimatförändringarna kommer tvinga inte bara Sverige, utan hela Europa att tänka om vad gäller katastrofer av det här slaget. Och varför finns det miljoner i andra sammanhang; läs afghaner utan asylskäl. Mycket märkligt.

Handen på hjärtat: Vad hjälper det att Löfven minut för minut nu följer brändernas utveckling? De finns ingen brand kommer stoppas av hans uttalanden eller hans närvaro. Här handlar allt om att agera och ta all hjälp man kan få.

Återigen visar Stefan Löfven med anhang att de inte kan leda i en katastrof, däremot väldigt duktiga på att starta upp sådana även om de direkt inte kan skyllas för bränderna per se.

Sverige brinner och Löfven och Eliasson lägger fokus på vad regeringen och MSB kan göra – bara det inte blir för kostsamt. Låt hellre “skiten” brinna än att det blir kostsamt, den signalen är i alla fall vad jag anser de sänder ut.

Läs artikel här…