KATERINA MAGASIN: Bilbränder och vandalisering: “Samhällets daltande med förövarna möjliggör fortsatta angrepp”

| 14 augusti, 2018

Igår kväll brann bilar på flera håll i västra Sverige, något som snabbt uppmärksammades stort internationellt. Privatpersoner filmade och dramatiska bilder spreds snabbt på sociala medier. I morse gick Stefan Löfven ut med det föga förtroendeingivande uttalandet “Vad fan håller ni på med?”. Nu inkommer rapporter om att polis identifierat bilbrännarna och inlett dialog med föräldrarna. Bianca Muaratgic anser att det är helt fel väg att gå.

Göteborg, Malmö, Falkenberg, Trollhättan, Kalmar. På en och samma augustikväll. Medan det fortfarande är sommarljust. Vi ser några svartklädda gestalter som springer på parkeringen i Hjälbo. Bilrutor krossar, motolovcocktails kastas in. Snart brinner det våldsamt.Svart rök stiger mot himlen i något som ser ut som om kriget kommit. Skräckslagna, hjälplösa medborgare kan bara filma spektaklet när deras egendom krossas och eldas upp mitt framför deras ögon. Man hör oroliga röster till de privata filmerna. “De kommer ta vår bil…” Kanske är man beroende av bilen. Kanske får man precis ekonomin att gå ihop. Kanske behöver man bilen i jobbet. Vad händer nu?

Det sker mitt i centrum, fullt synligt. Och förövarna, ”ungdomarna”, visar noll rädsla och noll respekt. För de vet redan att de kommer undan. De vet att de har makt. De vet att polisen inte kommer att ingripa. Det här är fullkomligt vansinne. Personligen associerar jag bilbränderna med terrorattacker. Sedan läser jag snyfthistorier om att poliser kallar kriminella terrorgäng för ungdomar och inleder ”orosamtal” med ungdomarnas föräldrar. De väljer att inte gripa utan ”identifiera” och ”prata” med ”ungdomarna.” Är svenska poliser socialarbetare? Kuratorer? Psykologer? Vad håller de på med? Ni ska gripa dessa män och skydda oss!
Varför, och jag repeterar varför gör inte staten sitt jobb? Varför ger man inte polisen mandat att avlägsna dessa män från gatorna, utan låter dem begå samma brott om och om igen? Varför underlättar och möjliggör rättsväsendet dessa brott genom att låta förövarna slippa fängelse och straff? Tidigare samtal med ungdomar har knappast hjälpt utan situationen har istället förvärrats. Varför prioriteras inte medborgarnas trygghet och säkerhet framför de kriminellas behov?

Landets medborgare demoraliseras och lämnas åt sitt öde. Brottsoffer sviks medan förövarna skyddas. Konsekvenserna av ett samhälle där skötsamma människor negligeras av staten när gärningsmän belönas med terapisamtal och straffrabatt är oöverskådliga. Orättvisorna föder bitterhet och rädsla. Detta är inget annat än en hänsynslös attack på oss medborgare och vår egendom.
Likt skrikande barn i en godisaffär får de kriminella belöning av samhället i form av samtal och dalt. Jag gissar att de skrattar inombords. Samhället backar, kröker rygg.

Hur kan någon i dessa utsatta områden känna sig trygg om dessa ”ungdomar” går fria trots att polisen identifierat dem och pratat med deras familjer? Hur kan någon som attackerar blåljuspersonal eller fordon slippa fängelse?

Inget land tillåter detta förutom Sverige.

”Ungdomar”, som i själva verket är gängkriminella terrorister, förstör andras egendom och utsätter människor och medborgare för livsfara. De skapar otrygghet och lidande. Kan vi enas om att polisen liksom staten har misslyckats totalt att skydda medborgare och vänder oss ryggen?

Kan vi enas om att daltande, terapisamtal och bullar inte botar kriminellt beteende?
Kan vi enas att polisen måste vara poliser och att straffen ska skärpas, att gärningsmännen straffas hårt?
Kan vi enas om att vi lever i ett laglöst land där rättsväsendet struntar i brottsoffer och ömmar för förövare?
Kan vi enas om de som ska lagföras och sitta i fängelse kommer undan, på grund av ynkryggar till byråkrater?

Gör om, gör rätt. Det är dags att slå näven i bordet och fatta tydliga och klara beslut. Vi behöver nolltolerans för avskum som ger sig på medborgare och deras egendom. Annars kommer oroligheterna fortsätta och de kriminella flytta fram sina positioner.

BIANCA MURATAGIC