Cecilie Nielsen: Så här skriver tidigare finansminister S – Pär Nuden i DI i dag!

| 17 september, 2018

MP gav i 2005 amnesti till 17.0000 flyttningar utan asylskäl – i 2018 till 9.000 ILLEGALE – och nu kommer ni upprepa historien – inte konstigt att folk strömmar till Sverige ?

MP:s tidigare språkrör Maria Wetterstrand och SD:s partiledare Jimmie Åkesson.

Tänk dubbelt om migrationen

För att förstå valresultatet måste man förstå Jesus från Soppero. Han kan visserligen inte gå på vatten, som hans namne från Nasaret kunde. Men Soppero-Jesus har påverkat svensk politik mer än de flesta känner till – ända in i våra dagar.

Soppero by ligger bara tio mil från Treriksröset i nordligaste Norrbotten där två kungadömen och en republik möts.

Där föddes Lars Törnman.

Under stormiga former blev Törnman 1989 ordförande för Gruvtolvan, gruvarbetarnas fackliga avdelning på LKAB. Några år senare gick han in i kommunalpolitiken. På nytt välte Törnman allt över ända när han bildade Kirunapartiet, som omedelbart tog makten.

Den framgångsrike och karismatiske Lars Törnman fick smeknamnet Jesus från Soppero.

I valet 2002 spände Törnman bågen ytterligare. Med Kirunapartiet som bas bildade han Norrbottenspartiet. Målet var att komma in i riksdagen genom den så kallade 12-procentsspärren. 12 procent i en valkrets ger ett mandat i riksdagen.

Valet 2002 var på många sätt märkligt. Moderaterna gjorde ett katastrofval samtidigt som Socialdemokraterna nådde nästan 40 procent. Göran Persson stod på toppen av sin politiska karriär.

Men det fanns en hake – det sista mandatet.

Det saknades ett mandat, och det förlorade Vänsterpartiet i Norrbotten. Många vänsterpartister i Norrbotten röstade nämligen på Törnman – men till ingen nytta då hans parti bara fick 9,1 procent av rösterna. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fick inte egen majoritet. Persson blev tvungen att ta in Miljöpartiet i sitt regeringsunderlag.

Några år senare tog Miljöpartiet betalt för sitt stöd. 2005 drev de igenom en allmän amnesti för gömda flyktingar som saknade asylskäl. 17 000 personer beviljades uppehållstillstånd.

Ytterligare några år senare blev det parlamentariska läget på nytt osäkert. I valet 2010 hade regeringen Reinfeldt förlorat sin majoritet. Än en gång hamnade Miljöpartiet i centrum. Nu var den uppvaktande kavaljeren i stället alliansen. Men sakfrågan var densamma – migrationspolitiken.

Alliansen och Miljöpartiet ingick 2011 en migrationsuppgörelse som gjorde att Sverige fick Europas liberalaste flyktingpolitik.

Allt detta måste förstås i ljuset av Moderaternas och Socialdemokraternas ambitioner att säkra Miljöpartiet på rätt sida om blockgränsen. Aldrig tidigare har ett så litet parti under så lång tid haft så stort inflytande över en så viktig fråga. Det i sin tur födde och gödde Sverigedemokraterna.

Och i valrörelsen förmådde inte moderater och socialdemokrater att beskriva en politik som vare sig ängsligt sneglar åt det ena eller andra hållet. Så här kunde de ha sagt i stället:

”Vi minns alla den lilla treåriga syriska pojken Aylan. Han spolades upp på land i Turkiet, bar en röd tröja. Vita gympaskor. Det var många som instinktivt ville hjälpa till. Och som svenska folket ställde upp. Tusentals frivilliga anmälde sig. Men det var ett problem: andra länder hjälpte inte till. Till slut blev uppgiften oss övermäktig. Vi kunde inte hjälpa alla flyktingar som tog sig till Europa. Flyktingkrisen är inte över – andra länder måste visa solidaritet och ta ansvar. Och de som kom hit – och som har asylskäl att få stanna – måste tas upp i det svenska samhället så snabbt det bara går. Svenska. Utbildning. Arbete. Just detta – krav och solidaritet på en och samma gång – måste politiken utgå från. De som bara vill det ena eller det andra är inte trovärdiga. Verkligheten kräver både och.”

Partierna måste sluta att förhålla sig så mycket till varandra. Väljarna ser igenom det.

Artikulera den egna känslan i stället – även om det kräver två tankar i huvudet samtidigt.

Pär Nuder

Länk till Di här (låst)…