Hijab, niqab eller burka har många bottnar

Scrollar som vanligt på twitter och stöter snabbt på Katerina Janouchttwitterinlägg där hon skriver: “F ö är jag som kvinna kränkt av alla burkor, niqaber, hjiaber och annat kvinnoförtryckande otyg. Som mamma är djupt kränkt och upprörd att barn förtrycks på detta sätt i “feministiska” Sverige. När ska vi respekteras, som tar illa vid oss av förtrycket? Av sexualiseringen?”

Hijab, niqab eller burka har många bottnar, men framför allt är de religiösa symboler för underkastelse och en sexistisk symbol. De bygger på tron att kvinnor måste täcka sig för att skydda sig mot mäns lystna blickar. För mig som svensk kvinna med generationer bakom mig av att leva i frihet upplever jag samma olust som Katerina Janouch, dels därför att det är förtryckande att kvinnor måste täcka sig för att skydda sig, dels därför att det påverkar synen på den fria kvinnan. Det får mig att fundera på kring frågeställningen: Är vi som inte underkastar oss dåliga kvinnor?

I sin bok “Våldtäkt och kultur” använder Heberlein Ann den kvalitativa analysen (tolkande) för att försöka förstå relationen mellan kvinnosyn, normer, värderingar och sexualbrott, (s.134). En sådan analys ska alltså förstås som tolkande vilket syftar till att väcka ytterligare frågor som kan prövas eller ställas emot liknande fenomen. I en av sina fallbeskrivningar, där hon läst dokumentationen kring en gruppvåldtäkt, säger huvudförövaren till sina kompisar att den svenska kvinna de träffar för att festa med är en “dålig flicka”. “Alla pojkarna hörde det och skrattade” Rustam trodde Rafis uttalande betydde att (kvinnan) var en sådan flicka man kunde ha sex med.”

I sitt avslutande kapitlet, efter att ha analyserat sex domar, skriver Heberlein Ann att kulturella faktorer, normer och värderingar har betydelse för de våldtäktsproblem vi ser växa fram i Sverige idag. För det första “resonerar flera av förövarna i termer av bra och dåliga kvinnor”. För det andra uppfattas det som vi ser som ett normalt umgänge mellan män och kvinnor som sexuella inviter. För det tredje uppmärksammar Heberlein fördomar om Sverige, svenskar och framförallt svenska kvinnors sexliv. För det fjärde noterar hon stora brister i sexualkunskap och kunskap om kvinnors sexualitet. För det femte ser hon hur sexuellt våld används som hämnd. För det femte tycks många av våldtäktsmännen vara inspirerade av pornografi. För det sjätte ser hon en osund relation till alkohol i samtliga granska fall.

För återgå till den täckta kvinnan så bär hon alltså inte vilka plagg som helst. Kvinnor som använder slöja/täcker sin kropp gör det för att bevisa sin kyskhet och renhet, och för att skydda sig från mäns lust. Det motsatta blir då att kvinnor som inte täcker sig visar upp det motsatta: “dålig flicka”, orenhet och tillgänglig.

Men vems historia är det som egentligen debatteras i debatten? Feministerna som skriker om det fria valet? Aktivisterna som hävdar religös frihet? Barnen som på grund av sin kulturella miljö tvingas bära slöja? Och vad är det vi ska prata om, är det vad den täckta kvinnan innesluter, eller vad hon utestänger, eller hur det ena eller det andra påverkar synen på kvinnan?

För mig som är emot att kvinnor och speciellt att barn tvingas bära slöja är feministernas prat om att det handlar om ett fritt val ett hot eftersom de i min tankevärld ställer sig bakom förtrycket. Och att välja förtryck är inte försvara kvinnors frihet, lika lite som det hjälper oss att förstå den syn på kvinnor som står i opposition med vår syn. Som sagt, slöjan/täckta kvinnan har många bottnar som påverkar i flera riktningar.

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •