KATERINA MAGASIN: Medan extremfeministerna i F! hycklar vidare far allt fler flickor illa i Sverige

Sedan hösten 2017 har otaliga kvinnor under #metoo-flagg vittnat om vita mäns övergrepp, härskartekniker och ett allmänt olämpligt beteende. Kvinnor från alla samhällsklasser och inom alla yrken berättar att de någon gång i livet upplevt och mött svinaktiga vita CIS-normativa män. För ett parti som F! borde det bara ha varit att skörda frukterna av den här kampanjen. Lyckligtvis tyck väljarna ha insett att Fi är ett parti som mest av alla sviker utsatta flickor och kvinnor trots att man hävdar att man står på deras sida. Madeleine Rönnqvist Lilja skriver idag om en allt annat än feministisk politik som istället för att hjälpa utsatta tar första priset i hyckleri.

 Mer vind i seglen än Fi kunde man som parti knappast få. Vinden mojnade dock. I Riksdagsvalet 2014 fick partiet 3,14 procent av rösterna. 2018 landade man på runt 1,5. Även antalet medlemmar har minskat radikalt. Tre av fyra har lämnat F!.

När Gudrun Schuman intervjuats om det försämrade läget skyller hon dock med en dåres envishet partiets formsvacka på medierna. Medierna? De allra flesta håller knappast med om att F! befunnit sig i någon större medieskugga, tvärtom. De andra mindre partierna, som exempelvis Medborgerlig Samling (MED) gjorde det däremot. De var inte i närheten av den mediala uppmärksamhet F! fick och fortfarande får.  Gudrun Schyman bjöds däremot in till samtal i tv-soffa efter tv-soffa trots att partiet inte har någon politk att tala om, framför allt när det kommer till kvinnor, jämställdhet, jämlikhet och våld.  Att hata vita normativa CIS-män kan knappast ses som en politisk sakfråga. Det kan i dagsläget inte heller på allvar hävdas att just dessa män bidrar till ”hierarkiska och patriarkala strukturer”  som seriöst beskär kvinnor frihet och trygghet i det svenska samhället. Och F!:s politiska lösning, en ”tillsammans-kärlek”, kan inte tas som en konkret och praktisk åtgärd. Det är enbart pajasåtgärder som hämtade ur en sämre barnbok. Sammantaget uppvisar det här snarare partiets extrema hållning. 

Nyligen presenterade Gudryn Schyman F!:s ”låtsasregering”. Här gör de, utan att förstå det, en parodi av sig själva. Av 24 tilltänkta kandidater är endast fem män. 

Under rubriken ”För alla flickors rätt” uppmärksammar F! på sin Faceboksida att de kämpar för att värna utsatta flickor. ”Det är något som Feministiskt  initiativ intensivt arbetar med varje dag”. Varje dag? När jag läste texten undrade jag om det var ett dåligt skämt, men det var det inte.  Alltsammans är en ren lögn från Gudrun Schymans sida. De skriver att de har den ”hårdaste linjen”. De skriver att de inte tänker ge upp förrän alla flickor är fria: ”Ingen är fri förrän alla är det”. Jag undrar varje gång: När tänker de börja? Och hur ska de rent praktiskt gå till väga? Det är annars bara tomma ord, samtidigt som antalet hedersutsatta barn och ungdomar ökar lavinartat i Sverige. Mellan 240-300 000 unga beräknas leva i tvingande familjeförhållanden där de inte får leva som de vill, där de hotas med fysiskt våld som i värsta fall kan kosta dem livet om de ändå går sin egen väg.

Samma sak påstås om kampanjen om rätten till sin egen kropp. Det låter bra men dessa kampanjer riktar sig i huvudsak till utsatta flickor/kvinnor utanför Sveriges gränser. När det kommer till vårt egen land, handlar kampen om annat. Den normativa vita CIS-mannen anses av F! som det stora hotet mot kvinnors kroppar, jämställdhet och jämlikhet i Sverige.

F! är ett parti som i allmänhet vill hålla undan all debatt om att kvinnor, flickor och pojkar i Sverige gruppvåldtas och i synnerhet våld i ”hederns” namn. Det har sin naturliga förklaring. Om man som parti upprepat använder den normativa vita CIS-mannen som det stora hotet så blir ju dem som gruppvåldtar och hedersmördar fel grupp. Snarare tycker jag mig se hur Gudrun Schyman omvandlat den här gruppen till partiets skyddslingar.

I Opinion Live den 2 juli 2018 påstod Gudrun Schyman till exempel att det inte är invandringen som lett till någon väsentlig ökning när det kommer till det sexuella våldet. Det var nästintill fascinerande att se hur hon förnekade att det sexuella våldet mot kvinnor inte hade ökat. (Under 2017 anmäldes 6969 fullbordade våldtäkter i Sverige, en ökning med 658 anmälningar jämfört med 2016. 1984 anmäldes totalt 630 våldtäkter. Ökningen av våldtäkter sedan 1975 är 1555 procent.)

Ännu konstigare resonemang skulle det bli: ”Är det inte så att de som kommit hit på flykt från bland annat Afghanistan, så skulle det (sexuella våldet) avspeglat sig i en väsentlig ökning, och det kan man alltså inte. Det är det som är grejen”, sa Schyman. http://www.ostrasmaland.se/kalmar/fler-an-20-valdtakter-om-dagen-anmals/

Det som är ”grejen” är det här:  När Gudrun Schyman får kritiska frågor så dribblar hon alltid bort dem, eller så påstår hon att det blivit en olycklig debatt om begrepp, för att sedan snabbt räkna upp de satsningar F! gjort för utsatta kvinnor i våld i nära relationer och  hedersrelaterat våld/förtryck samt hur de arbetat förebyggande mot ”maskulinitetsnormer och machoideal”. Återigen detta flum, och användning av begrepp som inte säger något om det våld kvinnor i Sverige utsätts för. Schymans vägran att se den kulturella kontext våldet mot kvinnor kommer ifrån är en fara för landets kvinnor eftersom denna struktur är fylld med normer och värderingar som på allvar hotar kvinnans frihet i Sverige – inte bara kvinnor som lever i hedersvåld, utan även andra, som påverkas av det normaliserade förtryck som politikerna ser mellan fingrarna på.Märkligt nog diskuteras inga av de konflikter som kan uppstå i ett mångkulturellt samhälle av Gudrun Schyman. Det ska handla om kritik av normer som svenskar bär på samt en feministisk maktanalys förstås. Och det är där det blir löjligt. Hur kan aktivister som Schyman, och ett extremistparti som hennes, få så mycket medieutrymme?

Som bonus kan tilläggas att tyst i medierna om F! blir det däremot när en före detta partiledare döms för brott. Det var först efter att nyheten om att Victoria Kawesa dömts till villkorlig dom samt böter för misshandel av en man i tunnelbanan spreds i sociala medier och av alternativmedierna, som mainstreammedierna ytterst motvilligt rapporterade om saken. Jämför detta med andra politikers förseelser, i synnerhet om dessa tillhör Sverigedemokraterna. Då är det gott om stora rubriker och löpsedlar, även när det bara handlar om kommentarer på Facebook. Kawesas misshandelsdom hade man dock hellre velat sopa under mattan. Det föranleder frågan hur propagandaapparaten arbetar – får ingenting negativt skrivas och sägas om F!?

Originalartikel här…

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •