Runar Sögaard: Är inte arg. Inte upprörd. Jag har bara fått nog!

| 30 november, 2018

När man har fått nog!

Jag har sedan barnsben lärt mig och försökt följa orden att man som god medmänniska ska vända andra kinden till när någon slår en.
Det är kloka ord att följa för att kanske kunna vara en motvikt till allt hat, all ondska och allt våld som breder ut sig i dagens samhälle.

Jag har alltid försökt in i det längsta att undvika konflikter.
Inte för att jag på något sätt är konflikträdd, utan för att man någonstans innerst inne vill försöka bevara hoppet om att människor vill vara resonliga och ärliga.

Men ibland så får man bara nog.
Inte arg, Inte upprörd.
Utan man får bara nog.

Nog av medvetna avsikter att utsätta en för andras missaktning,karaktärsmord och elaka påhopp.
Nog av lata, vänstervridna aktivister och journalistbrats som försöker hitta personer och vinklingar som kan skapa maximala klick och läsningar på sina komponerade och fabricerade artiklar på andras bekostnad.

Den 6.november var en sådan dag.
Markus Engberg var en sådan person.
Och Jönköpings-Posten var en sådan tidning.

I mitten av september upptäcktes en 7 cm stor tumör på min ena njure.
Det var givetvis omtumlande och chockartat.
Men tack vare fantastisk personal på Södersjukhuset så möjliggjordes en blixtsnabb process med påföljande operation där man tog bort min ena njure.
Och allt gick fantastiskt bra.
Men det blev en tre timmars operation och flera veckor med bland annat ryggmärgsbedövning och massa morfin för att kunna utstå smärtorna.

När jag hög på morfin råkade slå på min mobil i sjukhussängen, ringde det direkt.
Det var Markus Engberg på Jönköpings-Posten.
Han hade ”grävt och kollat upp” att jag inte betalat fakturan till Elmia.

Hög som ett hus förklarade jag den allvarliga situationen, och meddelade att den självklart skulle betalas direkt när sjukhuset tillät mig att åka hem. Viket jag gjorde.
Men detta hindrade inte den så kallade journalisten att skriva en hårt vinklad och föraktfull artikel där min oärlighet basunerades ut.
Artikeln korrigerades visserligen. Men det var i efterhand och av en annan journalist.

Men i Jönköpings-Postens värld är inte en bortopererad njure p g a en tumör skäl nog att missa en betalning med några dagar.
I synnerhet om man heter Runar.
Det hade ju till och med kommit en påminnelse när jag låg på operationsbordet!
För som offentlig person är det ju min skyldighet att ha koll på allt. Alltid. Oavsett omständigheter.
Och Runar är alltid ett legitimt villebråd.

Så i onsdagens tidning gråter Marie Johansson Flyckt, George Grönwald, Johan Hedberg, Herman Nikolic och Patricia Svensson ut och förfasar sig över att jag vågar ifrågasätta deras förträfflighet.
Med en verbal orgasm av lögner och det ena bisarra påståenden efter det andra hävdar de bl.a. att President Trump och jag är fanbärare för hat och misstänkliggörande av journalister och media.
Vi bedriver tydligen en misstroendekampanj som hotar den globala journalistiken.

Över två helsidor i Jönköpings-Posten anger de i en orgie av felaktigheter skälet till varför de känner sig tvungna att polisanmäla mig för olaga hot och bildstöld.

Mitt brott är följande;

1. En gullig kvinna hade i vredesmod skrivit något olämpligt om Markus Engberg i mitt kommentarsfält (vederbörande skrev ett ångerfullt meddelande och bad om ursäkt för sin kommentar och har tagit bort sitt inlägg)

2. Jag kopierade bilden på Jönköpings-Postens aktivist som han själv använder på sina sociala plattformar.

3. Jag påtalade oärligheten, vinklingen och den elaka agendan som tidningen utsatt mig för.

De beklagar sig även över att jag i efterhand ej svarade på deras telefon och sms.
Anledningen är väldigt enkel; Dansar man med sotaren blir man svart!

Avslutningsvis vill jag bara gratulera Jönköpings-Posten till deras nya uppdrag!
Ni anser er ha uppdraget att granska politiker och kända personer.
Det finns över 40 000 folkvalda personer i Sverige plus några hundra kändisar.
Lycka till i er granskning av hur dessa missar att betala sina räkningar innan förfallodatum och får en påminnelse i brevlådan.

Under tiden kommer jag fortsätta ifrågasätta journalisters motiv, påtala deras lögner och berätta för min omgivning om deras agenda.

Det finns många duktiga och ärliga journalister som jag respekterar och högaktar..
Man jag vänder inte längre andra kinden till när de oärliga och usla oprovocerat och omotiverat slår mot mig.

Är inte arg. Inte upprörd.
Jag har bara fått nog!

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •