Lars Vilks. 2702: Jul

| 24 december, 2018

Så var det dags att önska mina läsare och kommentatorer God Jul och Gott Nytt år.

Julen är dock ingen oskyldig högtid. Numera är det så att vid denna högtid inträder med ofelbar precision den turkiska tomten. I år dök han upp med full kraft hos Åhlén. Givetvis inte det enda nedslaget. Gång på gång avvisas den svenska tomten till förmån för den turkiska. Det ingår i den politiska bekämpningen av möjlig svensk nationalism och därmed en given politisk identitet hos skribenten.

Det här också till seden att protesterna inlöper med den sedvanliga hettan: Ej är tomten turkisk utan grekisk. Ja, möjligen så om inte man följer andra spår eftersom det är givet att tomten alltid försvinner i intet efter en stunds historiska forskningar.

Om man inte diskuterar den turkiska tomten kan man gå in på andra detaljer som exempelvis julskinkan vilket Jens Liljestrand siktar på när han irriterar sig över en artikel som talar alltför varmt om svenska julseder (Expressen).

Vår idoge statsminister Löfven brukar inte identifieras med tomten. Snarare är han en imponerande återvändare. Redan har han blivit bortröstad två gånger men sitter ännu kvar och samlar sig för tredje gången gillt. Vi får väl se om den politiska estetik som jag såg som den intressantaste (enligt modellen “inte komposition utan repetition”) blommar ut i ännu en Löfven i det nya året.

Ja, så skall inte glömmas att det finns ett visst stöd för Vilks och Nimis (Expressen). Förslaget om en staty rest av länsstyrelsen är inte helt orealistisk i sak men vi lär nog få vänta tills nästa generation av luggslitna byråkrater tar plats bakom skrivborden på länsstyrelsen.

Lars Vilks

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •