Nils Lundgren: “Lita på väljarna”

| 27 december, 2018

Nils Lundgren skriver i en gästkrönika i Göteborgsposten att det är väl utmärkt att vi väljare får många möjligheter att tala om hur vi ställer oss i tidens frågor. När Sverige firade hundraårsjubileet av demokratins införande i vårt land, då hade vi ingen folkvald regering. Det har varit svårt för dem vi valde in i riksdagen i september att få till en sådan. Talmannen har nu givit dem anstånd att förhandla och lägger sedan sitt tredje förslag till statsminister den 16 januari. Blir det underkänt, kommer han med ett nytt en vecka senare och blir det nej då också, får vi gå till extraval inom tre månader.

Extraval har kallats ”avgrunden”. Det tycks råda enighet bland yrkespolitiker om att en så förfärlig utgång får det bara inte bli. Men som jag hävdat tidigare är extraval inte alls en katastrof. Om de partier vi har valt in i riksdagen inte kan få till en regering, får vi välja en ny riksdag efter att ha noterat låsningarna i den nuvarande. Fria demokratiska val är grunden för demokratin, inte en besvärlig procedur som bör undvikas. Och talet om att svenska folket kommer att digna under bördan av tre val på mindre än ett år (septembervalet, extraval i vår och EU-val i maj) ter sig groteskt.
Skall vi fira hundraårsjubileum av den allmänna rösträtten och samtidigt anse det självklart att svenska folket inte orkar använda den?

Man kan inget annat än hålla med Nils Lundgren i det han skriver här. Det som nog mer de yrkespolitiker som Nils skriver om som bävar för vad för resultat ett sådant val kommer att få. För de som ideligen hävdar att ett extraval inte kommer att lösa upp knutarna i politiken, de inser inte hur trötta det svenska folket är på dessa undanglidande politiker som bara ger ett enda klart besked. (Det att inte ta stöd från SD). Men inget svar på vilken politik de ska föra, utan bara det att stöder SD det så vill de inte ta i det med tång.
Man frågar sig om de vill föra någon politik eller de enbart är ute för att omöjliggöra allt politiskt arbete i sin mästerplan att förstöra landet totalt.

Nils Lundgren fortsätter med att skriva.
Det är väl utmärkt att vi väljare får många möjligheter att tala om hur vi ställer oss i tidens frågor?
Det är bekvämt att rösta i Sverige. Den som på valdagen är upptagen av jobb, barn, sommarstuga eller golftävling kan poströsta. Annars bör man klä upp sig litet och gå till valurnan hemmavid, träffa vänner och grannar där och bjuda hem några till festlig valvaka.
Och kom inte och klaga över kostnaderna för ett extraval. Det beräknas kosta ca 400 miljoner kr, vilket är mindre än en tiondels promille av Sveriges BNP eller ungefär 40 kr per invånare. Det är demokratin värd!

Därtill anses det förfärligt att landet inte har en riktig regering som kan föra en kraftfull politik. En tvivelaktig syn. Regeringar bör inte komma med kraftfulla beslut i tid och otid. De bör gå igenom nya idéer noga och ge tid för opinionsbildning, så att medborgarna får goda möjligheter att ta ställning. Flygskatt hit och gymnasieutbildning för afghaner dit är inte att regera, det är politiska utspel som skall göra sig bra i TV. Kraftfullt regerande är att successivt reformera vårt politiska system så att den personliga friheten vidgas, rättsstaten stärks och ekonomiskt välstånd kan förenas med en rättvis inkomstfördelning. Några månader utan stora beslut kan vara av godo.

Slutligen; det har vuxit fram en maktelit som med hjälp av statliga partibidrag har gjort sig ganska oberoende av partimedlemmarna. Den som vill göra politisk karriär måste ju bli satt på ”valbar” plats av partiledningen. Men vi väljare kan kryssa för en kandidat på våra valsedlar och därmed ersätta partielitens makt med väljarnas. I ett extraval kan t ex väljarna kryssa fram partiföreträdare som de anser har starkare vilja att hitta kompromisser och samarbeten för att lösa regeringsfrågan. Detta kan samordnas via sociala medier och stärker demokratin genom att försvaga makteliten.

I den andra delen i gästkrönikan så ställer Nils Lundgren sakerna på sin spets när han skriver att landet inte behöver ha någon som för en “kraftfull politik” utan snarare någon som för en väl övertänkt politik, att politiska utspel såsom “flygskatt och gymnasieutbildning för afghaner” inte är någon kraftfullt regerande utan bara politiska utspel som gör sig bra i medierna. Att riktigt regerande byggs på successiva reformer som stärker det politiska systemet så att den personliga friheten vidgas, rättsstaten stärks och ekonomiskt välstånd med en rättvis inkomstfördelning kan återuppstå.

Sen i sista stycket så kommer han fram till kanske den allra viktigaste delen. Det om att det numera finns en politisk maktelit som finansieras av statliga bidrag, att partierna numera inte behöver ha några medlemmar, bara där är folk som röstar på partierna. Att den som vill bli vald till församlingarna måste komma på “valbar” plats av partiledningen.. Men att vi väljare kan kryssa för en kandidat på våra valsedlar och därmed ersätta partielitens makt. Och att om sådant samordnas via sociala medier och då stärker det demokratin samtidigt som det försvagar maktelitens monopol. Det kan också stärka den folkliga förankringen av de politiska beslut som politikerna fattar.

http://www.gp.se/lita-p%C3%A5-v%C3%A4ljarna-1.11951705

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •